etwo

Svennis skulle ha behövt en seger, men 0-0 i premiär mot Portugal är ändå när allt kommer omkring en start som kan leda till något större längre fram i turneringen. Didier Drogba fick komma in och känna på grejerna de sista 25 minuterna och gjorde inte bort sig. Även om det stabila positionsspelet löstes upp något under matchen sista del så vägdes det upp av att västafrikanerna tågade framåt aningen mer i banan och skapade ett par fina lägen att fixa tre poäng med. Tror ändå att Svennis är ganska nöjd med den här starten. Det syntes i blicken bakom regndropparna på glasögonen. far skulle sagt på julafton. Med solen på väg ned över vidderna, doften av hö, myggorna i luften och den allmänna
  Var tvungen att gå ut på grusvägen utanför huset efter matchen och trixa lite. Situationen krävde liksom det, som Karl-Bertil Jonssons sommarkänslan var det inte svårt att bolla lite i ensamhet.
  Lasta jord i trädågren är på agendan just nu, likaså sortera gamla saker från garaget. Lådorna tar inte slut i första taget har det visat sig. Det är gamla tidningar, böcker, tavlor, vykort, läxböcker och betyg med mera som av olika anledningar sparats från det gamla pojkrummet i Visby. Nu lyfts sakerna fram i dagsljus igen, synas och får sin framtid avgjord av en domstol bestående av mig själv. Sparas, slängas eller loppmarknad är de olika stationerna som pryltåget stannar på. På perrongen vinkar jag av och finns inte tillräckligt mycket i vagnarna på slängas och loppis så är mamma där som konduktör och stuvar om så att för mycket inte hamnar hos sparas. Fast hon inte är med i domstolen på riktigt. Sentimental är det sista ord jag skulle bruka för att beskriva mor min i de här sammanhangen.
  Samtidigt, ibland är det viktigt att få till en fällande dom för Busters årgång 1983, nummer fyra, Gunde Svan på framsidan med ett par skidor över axeln, halvtrasigt omslag och Gunde i någon mystiskt stickad mössa i glada färger. (Eller om det var Ronnie Hellström i för korta shorts som omslagspojke) I alla fall, det är här mor ska kliva in och ge order om slängning av Buster -83, nummer fyra och tur är väl det.
  Såg ni för övrigt hur taggad Gennaro Gattuso var på Italiens bänk igår? Glödande blick, gratulationer till målskytten, drivande med instruktioner från sidan. En vinnare rakt igenom och jag vill tro att han är viktig för Italiens VM trots att nog inte kommer att få så mycket tid på planen. Han förtjänar på något sätt att vara viktig för laget.

Svennis ser lugn ut på bänken och Christiano Ronaldo mer och mer frustrerad för varje gång han åker i backen. Och det gör han ungefär hela tiden. En första halvlek där Elfenbenskusten ligger så där otäckt rätt i sina positioner gör en gammal ytterback alldeles till sig av glädje. Alla på teve klagar och vill ju att Portugal och Ronaldo skall göra mål på något långskott eller liknande, kul med mål och så vidare, det har man ju hört. Men att ligga rätt i sina positioner och ställa om till anfall som Elfenbenskusten gör i första halvlek, det är också egenskaper att värdera högt i ett stort mästerskap och tyder på klass. Svennis ser lugn ut. Ronaldo frustrerad. Vet Svennis något som inte vi vet?

Det lilla internetcafét säljer allt. Choklad, läsk, öl, Whiskey, lite burkmat och telefonsamtal för en billig penning. Internet är inte sa billigt däremot, men inte sa dyrt egentligen heller. Hon som ska sta i kassan och ta betalt för internet, burkmaten och det andra sitter hela tiden ute pa trottoaren och röker, sa kunderna sitter vänligt kvar och knappar pa sina datorer i väntan pa de korta sekvenser da hon aterfinns vid kassapparaten och ar redo for service. Verkar ända vara ett soft jobb hon har. Mobiltelefoner och abonemang gar aven det att till ett bra pris skaffa sig har. Ville bara poangtera det.

Morgonflight till Stockholm imorgon och sedan farja till Gotland. Kanner mig forvantansfull pa Gotland den har sommaren och ar sugen pa att se vad som finns i den gotlandska godispasen i ar. En och annan karamell ar jag saker pa att kunna grava fram. "Mala huset ska jag gora pa semestern", sager mamma pa telefon och sager det liksom pa det dar sattet att det inte ar en fraga om jag ska vara med och mala huset eller inte utan har ska det malas, de ar en sak som ar saker. "Man kan ju cykla ned till stranden och ta badpauser da och da i alla fall", sager jag forvantansfullt. "Mm, visst
kan man det", sager mamma, med en inte lika forvantansfull stamma.

Sista dagen i Berlin tillbringar jag med: Att lasa Wallander. Otippat kanske, men far formodligen inte lana med mig boken hem av bror och med 150 sidor kvar ar det bara att borra ned huvudet och lasa vidare. Mannen som log. Fantastisk bok. Anledningen till att jag formodligen inte far ta med mig boken pa resan hem, far vi ga tillbaka till julen 2008 for att hitta. Bror far Jens Lapidus andra roman i julklapp av farforaldrarna och ar glad. Han havdar dock att han maste ha ett Jens Lapidus-break efter att ha stracklast Snabba Cash fram till jul det aret. Jag ar snabbt framme och undrar redan pa julaftonskvallen om inte jag kan fa lana hem boken och lasa under tiden for att sedan ge tillbaka nar Jens Lapidus-breaket ar till anda. Innan julmaten ar uppaten i mellandagarna har jag plojt igenom boken och lagt den i bokhyllan. Sedan hinner bror flytta till Berlin, det blir var igen, jag hinner byta rum och skaffa ny bokhylla. Nar det sedan var dags att flyga ifran London for en tid sedan med ett begransat antal kilon i bagaget "lanade" jag ut boken till en kompis som aven han flyger ifran London mycket snart med litet utrymme for utsvavningar i sitt bagage. Darmed visste jag nar planet fran London lyfte att bokens framtid var mycket osaker. Om det ens fanns nagon. Detta fortrangde jag tills bror plotsligt och ovantat efter tva dagar i Berlin tog upp fragan om den forsvunna julklappen. Nu var breaket over och han ville lasa. Jag sa som det var, utan nagra logner och forklarade min bagageproblematik. "Det var ju liksom bara en liten bok", sa bror surt innan vi somnade den kvallen. Jag svarslos, men visste samtidigt: Samma sak far inte handa med Mannen som log.

Hetta är kanske ett överdrivet och kvällstidningsaktigt ord att bruka, men ger i alla fall en fingervisning om radande klimat i den tyska huvudstaden, och fyller därmed sin funktion. Klagar verkligen inte, tro inte det, för det känns valdigt länge sedan det var sommar pa riktigt. Uteserveringar, kaffedoft, tar en blick ut over Spree med solen i ogonen. Hamnar for en stund i funderingar pa nagot det inte gar att satta fingret pa vad det är riktigt. Mer som en känsla som dyker upp, en objuden gäst som kommer och stor i det fridfulla och inte riktigt vill forsta att den inte ar välkommen. Komplicerat anda, for gästen är egentligen välommen, men uppenbarar sig inte självmant, vill inte stanna. Blir stökigt i tankarna och värden förstar det nog innerst inne och maste fortsatta anda.
  En DJ spelar techno ett stenkast bort, ingen dansar fast han spelar jättebra. Tidigt pa dagen visserligen. En liten pojke promenerar förbi den elektroniska föreställningen och blaser ivrigt i en trumpet som är nästan lika stor som pojken själv, vilket retar upp en kompis till DJ:n sa pass mycket att han reser sig fran sin gula solstol, skriker at lill-killen att han ska vara tyst, hytter med naven och pekar pa DJ-baset. Trumpetpojken pekar finger at solstolsmannen och smyger leende ivag at ett annat hall. Sedan promenerar jag ocksa ivag i eftermiddagsvärmen. 
  Igar kväll mötte jag en gammal man pa trottoaren mumsandes pa en hel gurka som han stoltserade med i ena handen där han gick. Bara sa dar liksom. Var bara tvungen att nämna det. Blev liksom lite paff.
 

Dagen börjar olyckligt med att jag inte kan ta mig ut ur sovrummet. Dörrhandtaget har gatt sönder och ena delen har helt enkelt fallit ned pa golvet vilket gör det omöjligt att öppna dörren om man star inne i sovrummet, vilket jag denna morgon gör. Försöker laga handtaget men star med mina godkända betyg i bade träslöjd och teknik handfallet inför detta problem.
  Efter en kort stunds funderande kastar jag pa mig en t-shirt, greppar husnyckeln, öppnar fönstret och hoppar ut pa gatan för att pa sa sätt ta mig in i lägenheten igen. Fumlar med nyckeln i laset med nedböjt huvud för att undvika ögonkontakt med gästerna pa grannbageriets uteservering som i godan ro sitter i skuggan under trädkronorna och mumsar bakverk, sörplar morgonkaffe och stirrar pa den barfota figur med ruffsig morgonfrisyr som precis störtade ut genom fönstret. Ingen säger nagot.
  Stadig frukost och lite Rasmus Kellerman-lyssnande sa ar jag ute i sommarsolen igen för promenad och äventyr. Hamnar med min bok i Mauerpark där det tidigt pa förmiddagen är glest med människor, men desto fler hundar. Nagra hardrockare med mycket kläder pa sig, manga flasköl och ännu fler hundar sticker ut lite i parkskaran den här torsdagsförmiddagen. Mer för sina hundar än för mängden kläder, för det känns som om alla invanare har pälsat pa sig rejält innan de gick hemifran pa morgonen. Cyklister trampar pa för brinnande livet i vinterjackor, mammor och pappor njuter av sommaren med vindjackor och sjalar och plötsligt känns mina jeansshorts sa oerhört mycket mer campingplats än vad man hoppas pa i en storstad. Som om alla de andra vet nagot som inte jag vet. Har i alla fall strumpor pa mig.
  Inne pa internetcafét är det ganska svalt och behagligt och en vindjacka skulle vara berättigad. Vrider lite försiktigt huvudet till vänster bara för att dubbelkolla med herren bredvids klädsel att mina iaktagelser av paklädda Berlin-invanare stammer överens med verkligheten. Resultatet: Langbyxor och svart jacka. Skinnjacka.