Publicerad 2010-11-25 12:12:29 i Allmänt
Vaknar utvilad till synen av ett utbrett, vitt snotacke over vidderna och tanker att det nog ar svart att fa en battre start pa dagen. Precis i uppvaknandet med formanen att slippa tankar pa halka, trafikolyckor och avstangda vagar. Blir ett senare bekymmer.
Tandlakarbesok och forsok till en liten promenad i barndomsstaden. Sno och vind for mig istallet med sig till det dar kaffestallet pa hornet som jag tidigare haft sa svart for, men nu blivit en slags favorit.
Kanske en halsning om att julen blir bra, det har vadret, att det blir en vit jul och allt det dar andra manniskor onskar sig i samband med decemberhogtiden. En aldre herre star pa torget och saljer sma kransar av granris. Under ett provisoriskt tak star han ensam mitt pa troget och huttrar i kylan. Om inte en tragisk sa i alla fall inte en munter syn att skada ar han, mannen pa torget. Ingen kund i sikte, ingen vill ha ny krans den har formiddagen. Han far syn pa en bekant och utbrister: "Skulle ha stannat i Ecuador, kom hem i gar, tror jag aker imorgon igen!" Ungefar hela torget hor den aldre herren och ar nog med honom i tankarna dar vi alla hukar, stretar och utrattar det vi behover utratta. Alla vi ha varme, alla vill ta sig nagonstans, idag vill vi alla nog till Ecuador. Egentligen. Bussen jag momentet innan hoppade av pa torget gar bara till Grabo och det ar ju bara en bit pa vagen.
Men sa far jag kaffe, ser gladjen hos manniskorna pa fiket, sitter i hornet och betraktar snofallet och tinar upp. Att sitta och trivas, hade en del kanske beskrivit fenomenet som. Ar har och nu och plotsligt ar storebror med pa formiddagskaffet genom en Elle Interior som ligger pa bordet bredvid. Gasterna bredvid bladdrar, stannar upp vid illustrationen och en stolt lillebror dricker sitt kaffe.
Publicerad 2010-11-24 17:05:44 i Allmänt
På utflykt genom vinterlandskap och småorter hittar jag tid att andas och upptäcka. Orter och samhällen där tiden stått stilla lika mycket som världen på många plan gått vidare. Världen tittar in, knackar på dörrarna och vill in. Vill ta över och sätta sin prägel. Ibland når världen in i vardagsrummen och de mysigt bonade köken, men lika ofta är det som att de prydligt målade staketen, välklippta gräsmattorna och krattade grusgångarna filtrerar och håller hot och elände på avstånd. Världen vill att vi ska se och förstå, men det är organisterat, strukturerat och glädjen i nya julgardiner eller en trädgårdstomte. Världen med krig, maktordningar och svält når inte riktigt ända fram, ropen hörs inte riktigt. Värmen från bullbak och adventsljus stänger ute och förblindar och kanske är det trygghet, tänker jag.
Skymningen kommer tidigt, sveper in tidigt under eftermiddagen och skapar en poetiskt ljus där jag och far sitter på det lokala fiket och småpratar. Går att säga mycket om mörker och kyla, men det finns en viss form av kreativ kraft och energi i att följa en november-skymning falla och veta att det är mycket på gång runt hörnet i livet. Bara stanna upp där och då i stunden och se det fina, låta funderingarna vandra, ha henne i tankarna, kunna se en händelserik tid framför sig, veta att mycket är på gång och kanske kan man kalla det någon slags ro.
Publicerad 2010-11-23 10:27:16 i Allmänt
"Har du pass och biljett?" Taxichauffören ar mycket vänlig och mycket mån om att allt ska flyta på bra under min resa till Sverige. Klockan fyra på morgonen och efter nio timmars arbete är han pa ett strålande humör. Vi svänger förbi Billys 24-timmars-hak pa Mile End Road och han bjuder på kaffe som vi sedan sörplar på under resans gång. Han ar East End boy personifierad och tycks ha hur många historier som helst pa lager att bolla med mig. Familjen, West Ham, lägenheten och varför han tycker att Steven Gerrard fortjänar respekt är bara en bråkdel av vad vi hinner med att samtala om under den knappa timmen ut till Heathrow.
Får en del nya infallsvinklar på saker och ting och är nog utan överdrift mest den minst sömniga passageraren pa flygplatsen i gryningen.
Landar dock morgonseg på ett gråmulet Arlanda på måndagsformiddagen och känner mig aningen förvirrad. Snöblandat regn faller som välkomstpresent från november-Sverige och precis allting kanns grått och vinter. Vackert och vemodigt på samma gång. Utanför fönstret lyfter ett plan till Thailand. Känns som att se en bräcklig repstege kapas framför näsan precis när flykten över floden ska fullbordas. Ett plan som lyfter, en flykt över jorden till Thailand från Sverige i november. Funderar vidare på vad chauffören menade med att Steven Gerrard förtjänar respekt utan att komma på någon endaste anledning till detta medan jag promenerar öde och ekande korridorer fram, visar passet, blir igenomslappt och noterar från skylten över avgångar att jag har närmare fem timmar att spendera på huvudstadens flygplats. Med kaffe för 40 kronor koppen och samma pris for en halvtimmes internet-biljett inser jag bryskt utmaningen i flygplatsflanerandet. Men, Arlanda eller inte, en veckas semester tar sin början den här förmiddagen och då är det fel att gnälla över för mycket tillgänglig tid. Antar att det på ett eller annat sätt ar just tid vi alla strävar efter att ha sa mycket som möjligt av i vår vardag? Sätter mig ned och försoker skissa upp lite planer for veckan pa Gotland, men inser i samma stund som jag börjar att det ar just planer jag vill ha så lite som möjligt av under de här dagarna. Bara få lite tid med de närmaste ar anledning nog för vistelsen, så anteckningsboken blir kvar tom i väskan. Har en tid hos tandläkaren på torsdag men tänker att det borde vara möjligt att komma ihåg även utan anteckningar.
"Tandläkaren pa torsdag", det låter som stereotypen av pensionär som planerar. Gul klisterlapp på spegeln i tamburen som suttit uppe i ett par veckor och ett besök som blir till ett större och större huvudbry for pensionaren ju närmare det kommer.
Ett gäng finländska väninnor äter räksmorgåsar och har trevligt, en skånsk affärsman är stressad men vill verka lugn och avslappnad inför sin kollega, och en äldre herre äter även han räksmorgås (En något större variant än de finländska väninnorna) vid bordet bredvid och jag har bara fyra timmar till gaten öppnar. Kaffekoppen gapar tom. Snöfallet tilltar utanför fönstret.
Familjen, lägenheten, lite West Ham och varfor fortjänar egentligen Steven Gerrard den där respekten från sina fans? Det ar måndagsförmiddag på Arlanda och jag har för mycket tid och för många tankar i huvudet.
Publicerad 2010-11-16 16:15:13 i Allmänt
Mona Sahlin avgar, laser jag i tidningarna och ar formodligen bland de sista svenskarna i varlden som vet om nyheten angaende Socialdemokraternas ledare. I alla fall kanns det sa. Alla jag pratar med vet redan om handelsen och fnyser lite latt at min oformaga att hanga med i nyhetsflodet pa ett dagligt plan. Tidningen som medium ar tydligen inte ett tillrackligt kvickt satt att folja dagliga handelser pa langre. I alla fall inte om du vill vara forst med att veta nagot.
I Guardiann laser jag att Daily Mails webb-version Mailonline pa bara ett par ar seglat upp som en av varldens storsta engelsk-sprakiga webb-tidningar med mellan 17 och 18 miljoner unika besokare per dag och att papperstidningen som koncept tappar mark for var dag som gar. Prins Harry, Lady Gaga och Cheryl Cole ar uppenbarligen personligheter som far varldens engelksprakiga befolkning att bli sugna pa en titt in pa Mailonline var och varannan dag. Kandisar och skandaler. Gamla lasarmagneter men mer aktuellt an nagonsin. Snabba vandningar, nyheter med kort levnadstid och alltsa som skapat for webben. Papperstidningen har knappt hunnit ga mellan journalistens dator pa skrivbordet till tryckeriet innan Cheryl Cole till webbtidningen talat ut om nagot hon sa till journalisten pa papperstidningen nar de talades vid pa eftermiddagen. Webbtidningen kan publicera pa direkten och har ett ointagligt forsprang mot tidningarna nar det kommer till nyheter av det har slaget.
Jag tror definitivt inte att framtiden for tidningar och magasin ser dyster ut. Snarare tvartom. Om de kan klara av att anpassa sig till framtidens krav. Tror bara att det handlar om att andra arbetsmetoderna till att bli mer omradesinriktade, gravande, fordjupande och mindre overgripande. Manniskor idag far korta, overgripande nyheter idag fran framforallt teve, mobiltelefon och internet och for att det ska bli intressant att dagen efter lasa samma nyheter i pappersform stalls hogre krav fran lasarna pa kvalitativ fordjupning och analyser varda namnet.
Att foretag i framtiden kommer att vardera plats pa webbtidningarnas forstasidor hogre an pa pappersutgavornas ar nog ganska naturligt i takt med att statistiken talar mer och mer for internetnyheterna. Det ar inte nagot som kommer att underlatta for tidningarna, men formodligen leda till manga omprioriteringar. Fler journalister pa webbredaktionen an pa huvudtidningen hos de koncerner som ger ut nyheter bade pa papper och i webbformat. Mindre pengar for papperstidningarna att gora battre nyheter av. En verklighet de maste lara sig att leva med. Och framforallt: I framtiden fler nystartade dagstidningar och manadsmagasin som enbart finns att hitta pa internet vilket yttterligare spar pa konkurensen i nyhetsdjungeln.
Mona Sahlin har slutat, rektorer har for dalig koll och pa Facebook far jag reda pa att nagon nagonstans idag har atit falukorv till lunch. Finns tydligen redan ett fotoalbum upplag fran lunchen redan. En helt vanlig dag vandrandes i nyhetstrasket med andra ord.
Publicerad 2010-11-11 19:18:22 i Allmänt
Publicerad 2010-11-09 14:49:44 i Allmänt
Som att hosten overgatt till tiden fore jul. Nedrakning till jul typ. En overgang utan tydlig grans. Utan forvarning star julen bara for dorren och arets sista veckor aterstar att gora nagot meningsfullt av. Pa vag till jobbet promenad forbi Russel Square och trots alla drivor av hostlov i parken vinner julstamningen anda pa nagot satt och jag tror inte att det kanske enbart har med mangderna komersiell julskyltning i affarerna att gora.
Likt helger som oundvikligt blir till mandagsmorgnar och nya veckor som rullas upp som morgonrepriser pa statlig teve lagger hosten upp sig och forsvinner lika snabbt som den dok upp. Byter namn och skepnad, kallar sig vinter och ger hopp och forvantningar. Snoflingor, julklappar och tomtefar. Jag ar inte kristen i det avseendet att jag betalar kyrkavgift eller besoker kyrkan varje sondag, men julen som hogtid vacker nagot i min sjal som kanske nagon gang nagonstans skulle kunna kallas kristen energi. Gemenskapen och karleken till familjen blir belyst mer an vanligt denna tid pa aret och gar utanfor manniksors angest over julaftons-scheman som spricker redan pa morgonen, julmats-bestyr och julklappspengar som inte finns i tillracklig mangd. Gemenskapen och mojligheten for familjen att vara tillsammans tar overhanden over allt detta och vinner nog alltid overlagset i langden. Och det skriver jag utan att pa nagot satt ha ambitionen att lata som en frikyrkopastor redo for predikan eller vilja hanga med Ulf Ekman pa julafton.
Har hittat ett av Londons absolut basta och haftigaste kaffestalle. Hande forra veckan och ar fortfarande lite imponerad. Liten lokal, en espressomaskin, tva i personalen, ett bord, liten uteservering med sma opretentiosa trabord. Minimalistisk inredning, liten meny och fa mackor. Kaffe i all sin enkelhet och det far mig att bli glad. Att lita pa att man gor sin produkt sa pass bra att man inte behover nagot att luta sig emot for att locka kunderna fortjanar respekt och jag sticker ut hakan och placerar Espresso Room pa topp fem over kaffestallen i huvudstaden. Ligger pa en tvargata till mysiga Lambs Conduit Street nara Holborn Station. Sadana upptackter kan ocksa raknas in i sadant som ger kristen energi till inrutade arbetsveckor.
Publicerad 2010-10-29 00:30:57 i Allmänt
Jobbar lite for mycket for tillfallet men kan inte saga att jag har nagonting emot det egentligen. Vet inte om det ar ett bra eller daligt tecken, kanske nagot slags mellanting. Morgon till kvall. Trangs med morgonskiftens pendlare halv fem pa morgonen pa bussen och ar med pa kvallstunnelbanan ocksa tillbaka till east.
Blir rutin liksom. Hjarna och fotter och hander vet vad de ska gora hela tiden bakom espressobaren. Stamplar in och later 12-13 timmar forsvinna ivag at olika hall. Tankarna langt borta ibland utan att det kanske marks. Ar ivag pa resor, moter nya manniskor, ar hemma pa Gotland och lite varstansi huvudet samtidigt som lattes och frappes skapas, mjolk slapas i trapporna och golv moppas.
Moppar och spelar Joy Division alldeles for hogt. Hogtalarna knastrar lite i protest och jag tanker att jag stangt butiken alldeles for manga ganger. Joy Division hjalper mig. Depeche Mode, Smiths och Clash pa samma CD. Hjalpande hander utstrackta for torsdagsangest och ommande rygg. Skruvar upp lite till, slanger ut sista soppasen, blickar bort over Fleet Street, ser St Pauls upplyst i manljuset och tanker att livet kanske inte alltid behover vara sa himla komplicerat och svart. Andas in kvallsluften, drommer mig bort och tillbaka pa samma gang. Flyktigt finns de alla dar pa nathinnan, alla som betyder nagot och alla upplevelser med dem. Att kunna se tillbaka pa saker och vara nojd med vad man astakommit gor en rikare an investerarna och bankmannen pa gatan jag jobbar pa. Men att kunna bestamma sig och vara nojd med det, hur gor man? Hittar en vag och tro pa det. Att inte alltid soka nagot annat och battre. Nagot man tror vantar om man bara letar lite till. Nagra reser, nagra stannar kvar och fragar sig om det ar ratt att gora sa. Lattare att dra vidare an att vara kvar och tro pa sig sjalv och saker man gor.
Sverigesemester runt hornet och slutet pa november ar formodligen bland de basta tiderna pa aret att ta en vecka utanfor London i. Sa gratt och sa kallt gor svampskogen och de tomma stranderna hemmavid till platser att langta till. Lika kallt, lika gratt, fast mer luft och mer plats att uppleva hosten lite mer pa riktigt och utan kompromisser.
Publicerad 2010-10-15 17:55:04 i Allmänt
Lugn arbetsvecka avslutas med heldag i butiken imorgon och sedan vantar en ledig sondag. Lugn har veckan varit, men inte helt handelselos. Inledde onsdagen med att aktivera alarmet pa jobbet vilket ledde till en del uppstandelse. Klockan sex pa morgonen i ett i ovrigt dott city sa marks en alarmsignal ganska val. Glomde nycklarna hemma, fick ett par reservnycklar i en annan affar men inget kort att larma av med. Trodde mig veta att jag hade ett i reserv pa kontoret en trappa ned. Var darfor val forberedd nar jag oppnande dorren till butiken och sprang nedfor trapporna. Man har runt 20 sekunder pa sig att larma av innan det borjar tjuta och val nere pa kontoret i morkret insag jag att jag inte hade nagot extra larmkort. Vid det laget var det liksom bara att vanta in oljudets borjan. Ringde operatoren och sorterade ut det sa det blev ingen storre dramatik utover de 15 minuters larmad panik som radde i butiken. Hade fatt for mig att larmet var kopplat till polisen och bara vantade pa att det skulle borja rulla in polisbilar och storma in bevapnade styrkor i butiken. Forra aret dok 9 polisbilar och en motrocykel upp for att ta hand om en gratisakare pa samma buss som mig, sa for mig sjalv tankte jag mig att med prioriterings-tank inom polisen borde det for ett butiksinbrott dyka upp ett nagot storre antal uniformer an for bussplankning i den har staden. Nagot slags filmtank hade jag. Action liksom. Jag hjalten som sabbat hela kuppen och vet om det. Stunden det gar upp for mig att, fan, det har blir det kaken pa. Oro.com. Det och mycket annat for genom mitt morgontrotta och forvirrade huvud. Fast jag visste ju att det inte skulle bli fangelse.
Det intressanta med alarm ar hur lite vi manniskor bryr oss om dem. Vi hor, vi noterar, vi iaktar, men mer an sa blir det inte. Vi tar for givet att det ar nagot som ar fel med alarmet och gor darfor ingenting for att pakalla ordningsmaktens uppmarksamhet i sadana har fall. I onsdags gick manniskor forbi ute pa gatan, kikade in genom fonstren. Sag en svartkladd, forvirrad, stressad, uppjagad ung man (jag) inne i lokalen. Nagra vinkade, nagra borrade bara ned huvudet mellan axlarna och strosade vidare. Alarm och ung man inne i lokalen. Ingakonstigheter med det. Allt lugnt. Inga problem. Nagon borde val i alla fall pa nagot satt visat tecken pa att vara lite konfunderade eller pa sin vakt i den har situationen. Ingen holl ens for oronen. kanske ser jag i folks ogon inte ut som en sadan som bryter sig in pa fik klockan sex pa morgonen, trotsar alarmet och forsoker hitta nagot att sno. Sa enkel kanske losningen i det har fallet ar pa ekvationen jattejattehog larmsignal, manniska, reaktion noll.
Jag reagerar heller aldrig ett dugg pa larmsignaler. Det ar ju anda alltid nagot som hakat upp sig eller blivit nagot fel pa. Det vet ju alla.
Holland-Sverige 4-1.
Trevlig helg!
Publicerad 2010-10-09 14:55:49 i Allmänt
Lite aningens urlakad och seg i huvudet efter sexton timmars arbetsdag igar med tva timmars somn som uppladdning. Ingenting att gora om i forsta taget. Later som jag beklagar mig nu, det var inte sa farligt som jag vill fa det att lata, men vill nog anda pa nagot satt flagga om det. Visa nagon slags ambitios sida och skylta med det pa bloggen. Pinsamt, ja kanske. Men kanske ocksa bara nagon form av manskligt drag. Ett behov att visa upp och beratta for andra vad man haller pa med.
Aldrig sett ett mer gratt London an idag tror jag. Inget regn utan det ar bara gratt och ingenting annat. Gra himmel och gra skyline over gator och torg. Rivningsfardiga huset tvars over gatan ser om mojligt annu mer rivningsfardigt an vad det brukar gora. En hund utan herre stryker over grasmattan och ser forvirrad ut. Som ett stilla vakum tar dagen sin borjan. Helg och tystnad men hittar ett par Pioneer-lurar under sangen i ett av rummen i lagenheten och plotsligt ar det lite mindre tyst och gratt. Party i lurarna, pyspuka pa vakumforpackningen.
Ringer Bristish Airways och letar efter en borttappad flygbiljett. En mycket vanlig och sympatisk dam svarar omgaende i andra anden, vill ha min mejl-address och mitt efternamn och sedan ar tydligen min biljettproblematik ur varlden. Sedan onskar jag henne trevlig helg och hon hoppas att jag ocksa ska ha en bra helg. British Airways alltsa...Ording-och-reda.com. Ibland ar min oro over saker och ting sa obefogad att jag i vissa stunder skulle vilja titta pa mig sjalv utifran och skratta lite latt. I alla fall: Biljetten tillbaka och det ar ju alltid bra nar den ar det.
Planerar att kanske laga till en liten curry ikvall. Det luktar curry i hela trapphuset, sa det verkar vara sa man gor det har i Mile End.
Rundade av gardagens arbete med pints och samtal pa den lokala puben. Samtalskvaliteten hog. Om att bli gammal i Sverige eller utomlands avhandlades bland annat. Pa puben nagra stiligt kladda gamla pensionarsherrar for sig sjalva vid bord runt om i lokalen. Sakta sippande pa sina pints blickar de ut over ovriga gaster pa puben. Ar pa plats men pa sa manga satt formodligen inte det egentligen. Sitter och drommer, ser pa manniskorna, ser sig sjalva. Ser hur allting en gang var, hur vissa saker aldrig andras. Ser en tid som forsvunnit framfor deras fotter och kanske ar de lite vemodiga nar de tanker pa det dar de sitter i sina slipsar och stiliga kavajer. Eller sa njuter de i fulla drag. Har varit med om allt de ser redan och har inget behov av aventyret langre. Inget behov, men de vill anda kanna pulsen och forvantningarna, sa de ar pa plats en stund pa fredagskvallen innan de gar hem till sitt victorianska radhus och resten av helgen ar sondags-stekar, barnbarn och tradgarsaarbete. Kanske ar det inte alls pa det sattet. Jag diktar ihop det, ar nog bara jag som sitter och drommer. Som ser mig sjalv i en annan tid...
Publicerad 2010-10-07 11:30:23 i Allmänt
London E2(etwo) har nu efter manga om och men, en hel del trassel och konflikter med tidigare tak over huvudet blivit E1 for min del nar det kommer till postkod for lagenheten. Mellan Stepney Green och Mile End och inte lika charmigt som tidigare Bethnal Green, men pa nagot satt anda ratt i tiden. Skon blandning av invanare i denna del av East. Unga, hippa konst och geografi-studenter pa universitetet pa Mile End Road blandas med gamla barkade East-pensionarer och hemmafruar som tycks befinna sig i en standigt pagaende handling for kvallens middag och aldrig ha speciellt brattom nagonstans, men anda valjer att aka buss under rusningstiderna. Hemmafruarna handlar och gubbarna i solkiga mjukisbyxor, de som kanske inte har nagon hemmafru, dricker extra stark lager ur extra stora burkar pa bankarna i den lokala parken fran tidig morgon. Handling och lager pa burk, angesten i schack.
Vaknar tidigt och mots av hog, klar, inspirerande hostluft nar jag kliver ut genom porten. Tankar tillbaka pa frilufsdagar i svampskogar med doft av mossa och jord. Tillbaka i verkligheten dagg, solstrimmor, skrammel fran en stadsdel som vaknar till liv och upptackten av ett bageri nere pa hornet som gor mig pa gott humor. Omradet kring nya boendet kanns pa vissa platser som ett kliv tillbaka i tiden. Platser dar det fortfarande finns ett postkontor, kaffestallen, livsmedelsaffar, pubar och bagerier inklamt i bostadsomradet tillgangligt for alla. Och som faktiskt utnyttjas av de boende. Skapar liv och rorelse, blir till oorganierade motesplatser i vardagen for mannsikorna, utan att de sjalva kanske tanker eller reflekterar sa mycket over det.
Lagar kvalitetsfrukost, ser pa teve, tar in morgonen och borde snart bege mig till jobbet.
Publicerad 2010-10-06 00:47:54 i Allmänt
Det ar alla vader samtidigt i dessa oktober-dagar och gor allt valdigt forvirrande. Varmt som sommar ibland, men samtidigt ett standigt regnhot hangande morkt och obehagligt over Londoninvanarnas huvuden. Troja, jacka eller bada, och ett paraply under armen. Hangsle och livrem, lite det tanket verkar galla som mattstock.
Arsenal forlorar mo Chelsea som ser sa ruskigt valorganiserade och raka i allt de tar sig for pa planen att man undrar hur nagon ska kunna rubba dem under sasongen. Det ar nagot annat an Barca nar Chelsea spelar ut. Det ar kraft, tyngd och en helt annan planering i bade forsvar och anfallspel. Arsenal gjorde det jattefint forsta halvlek i sondags, men sedan var det som att kraften forsvann fran de roda. Hamnade inte riktigt lika nara i pressen och orkade inte stalla om lika snabbt. Anda forvanade over mitt kara Gunners instats. Trodde vi skulle falla igenom betydlig tidigare an vad som skedde. Kanske att det med en viss Cesc pa planen skulle ha blivit en annan match?
Att karln saknas ar i alla fall helt klart. Och det ar pa inget satt ett underbetyg till ersattare Jack Wilshere, 18. Han gor sitt jobb bra, men nagon Cesc Fabregas ar han inte. Inte annu i alla fall. Cesc i sin franvaro blir som ex-partnern i det gamla forhallandet som spruckit. Wilshere kommer in, gor sitt basta, hyr film kanske och myser till det med lite te och skorpa, men fallerar nar han inte vet om det ska vara svart eller vitt te, med eller utan socker eller marmelad pa skorpan. Eller bade marmelad och ost. Om det ska vara skorpa alls. Cesc vet alltid nar det ska vara marmelad och nar det ska vara vitt te och det kan inte hans ex-partner lata bli att tanka lite pa nar denne ser Wilshere anstranga sig och gora sitt basta. Far nagot lite franvarande i blicken. Denne kan bara hoppas att Wilshere nagon gang nagonstans kan komma upp i Fabregas standard.
Samtidigt pa laktaren, skadad och elandig, sitter kanske herr Fabregas sjalv och undrar varfor i hela varlden han inte ar nere i Barcelona och lirar dar. Sa mycket mer flard och glamour kring tillvaron dar. Mer strand och tapas och ett lite mindre hetsigt leverne an i duggregnet. Drar nog overrocken lite tatare kring sig, huttrar i den kylslagna Londoneftermiddagen och tanker att det kanske, kanske loser sig pa nagot satt anda till slut.
Publicerad 2010-10-02 23:29:15 i Allmänt
Morgonen borjar med att jag kliver pa bussen halvt vaken och omgaende springer in i tre biljettpoliser som har kontroll pa 25:ans dragspelsbuss denna lordagsmorgon. Fumlar(osaker pa om nagra pengar alls finns pa mitt busskort) med kortet och touchar nervost maskinen som till min stora lattnad lyser gront. 50 pund i boter var inte vad jag behovde denna tur i gryningen. Istallet lite skadeglad underhallning resten av resan. Se plankande resenarers finurliga leenden vid ombordstigningen forvandlas till sammanbiten vrede nagra hallplatser senare nar undercover-kontrollanterna smugit upp bakifran och lomsk, plotsligt och ovantat stuckit fram busskortslasaren. Lite som Idol, man har passerat juryn sjalv och far sitta med en chipspase i soffan och se de andra deltagarna bli fornedrade av Peter Svartling eller vad han den dar skallige elakingen heter. Manga roda blinkningar pa 25:ans buss. Fa passagerare som Svartling gillar och ger tummen upp. Hela vagen genom ostra London slingrar sig dragspels-25:an fram och fa, om ens nagon bryr sig normalt satt om morgnarna om att betala for sin resa. Mina tre senaste resor har myndigheterna dock haft kontroll over bussen. Slut pa anarkin. Mer ordning, mindre ostra London. Vid Aldgate East station kliver en patagligt berusad man ombord och borjar skrika forhallningsorder till resten av bussen. "Tony Blair, var ar Tony Blair?" upprepar karln ett tiotal ganger innan biljettpolisen kastar av honom fran bussen. Innan det sker fragar de om biljett, varpa den berusade mannen bestamt svarar: "Sadant anvander jag aldrig, vem ar du att fraga sadant, ar du min boss? Ar ni Tony Blair team eller?" Sedan kliver han av. Kanner mig plotsligt lite som en Darin eller varfor inte snygg-Erik i kontrast till nar den har karln kliver in pa 25:ans scen och gor bort sig sa fullstandigt. Jag bara drog fram kortet, touch och sa vidare i tavlingen. Darin liksom, in fran ingenstans.
Sedan kom jag till jobbet, packade jag upp muffins, gick till McDonalds, gjorde ett par lattes och samtalade med ett aldre svenskt par som var pa weekend-semester och berattade att de skulle se Chelsea-Arsenal i VIP-box imorgon. Avundsjuk? Nja.
Inte sa mycket Darin att packa upp muffins. Lite mer Wassberg liksom.
Avundsjuk pa det aldre svenska paret? Ja!!
Publicerad 2010-09-24 11:48:00 i Allmänt
Foljer Marcus Birros blogg pa Expressens hemsida och kan varmt rekomendera er att lasa hans asikter och funderingar kring livet, politiken och fotbollen. Allt i en mix som tilltalar mig. Han vaver ihop tradarna till nagot som blir fargglatt och levande. I dyningarna efter valet publicerade han en traffsaker text om Sverigedemokraternas framgangar i riksdagsvalet. Hur valresultatet uppror och forvanar andra lander i Europa och skapar manga fragor infor framtiden.
Forvaningen ar stor har i Storbrittanien over hur svenska valjare har lagt sina roster. Ar Sverige pa vag mot en stramare och hogerextrem inriktning eller ar detta bara en tillfallig vag av missnoje och en valjarprotest mot ekonomiskt daliga tider?
En slags belatenhet anar jag mig ocksa hora i britternas analyser av det svenska valet. Ungefar: Ni kanske inte ar sa himla hederliga och helylle anda nar allt kommer omkring?
Birro skriver att han ser ett annat Sverige, ett nytt land vaxa frammed nya asikter och varderingar. Forstar vad han menar och kan sjalv se det i ICA Maxi-kopcentrumen som vaxer upp som svampar ur jorden runt smastaderna i landet. Dit man tar sin nya bil och aker for att finna billigt toalettpapper till kampanjpris och utnyttja kupongen storforetaget skickat hem i brevladan pa tre kilo kottfars och sedan aka hem till huset i nadra anden av staden. Hem till huset, hem till borgen dit man inte vill ha nagon nara. Speciellt inte om de ar fran nagot annat land. Protesterar mot bensinpriset och tycker det ar trakigt nar den lokala ICA-handlaren maste sla igen. Den var ju sa bra att ha nar det behovdes en liter mjolk pa sondagen nar stadsjeepen var pa turne runt smastaden for att lamna barnen pa diverse aktiviteter. Dyr bensin, for mycket folk fran andra kulturer och sa maste det ju vara tillatet att ladda ned massa film och musik ocksa. Annars gar det inte ihop, livet. Piratpartiet och Sverigedemokraterna. Symboler for mannsikors prioriteringar. Nedladdning och radsla. Hem fran kopladorna utanfor staden med jeepen till borgen. Med senaste datorn och prydligt malade staket mot de andra kulturerna. Klippta grasmattor och studsmattor med sakerhetsmarkning.
Miniamerika sa nagon om hur Sverige utvecklas steg for steg och kanske ar det lite sa det ser ut. Eller kanske Maxi-amerika?
Publicerad 2010-09-23 21:15:56 i Allmänt
Nagot ar det, nagot som ger gladje, inspiration och inre frid. En lycka som inte gar att kopa for nagra pengar som helst, som ar helt gratis och utan hakar eller avbetalning pa tva ar. Inga garantier och inga avtal. Kusten. Kusten ligger oppen for alla att upptacka och slukas upp av. Promenerar over London Bridge hem fran jobbet haromdagen. Fantastisk vy och en fin eftermiddag med solen blankande in vagig vattenspegel. Batar, skepp och pramar. Rorigt, folkliv och slammer. Ljummet och hostvibbar. Floden ar inte havet, imponerar men nar inte upp till vad kusten och havet erbjuder. Kisar i motljuset och kan nastan ta mig anda till barndomens stranddagar och kvallar. Kasta macka, bada, bygga flotte eller grilla. Vid havet blir allt mojligt. For en stund ar man dar och da och utanfor nagot. Mitt uppe i leken ar den det enda som betyder nagot pa riktigt. Langt fran Sverigedemokrater och en fientlig varld. Over London Bridge tar jag mig nastan anda dit. Kisar och ser solnedgangar och fartyg i horisonten. Skratt och lek pa nathinnan hojer humoret denna eftermiddag med ett par grader och jag ar, inser jag, nar allt kommer omkring en som alltid kommer att ha band till kustlinjer och strander. En relation som inte kan brytas. Inte leva just nu kanske, men aldrig do ut heller.
Pa tivoli utanfor London idag med chefen och kompisar. Bilresa dit genom engelsk deckar-landsbygds-miljo. Vantade mig bara att inspektor Frost skulle komma puttrande i sin gamla Volvo och stoppa oss runt nasta kurva. Tivolit bjod pa adrenalindos 2010 for min del och karuseller jag sent kommer glomma. Upplevelse liksom. Hog kvalitet.
Publicerad 2010-09-14 16:31:29 i Allmänt
Ledig dag idag och ar tidigt uppe. Dusch och snabbfrukost. Ingen uppe i huset. Tiden innan dagen vaknar till pa riktigt min favorit. Mojligheterna finns dar, allt ligger oppet och kanslan av att nagot aktivt griper tag i en ar svar att beskriva.
Aker och koper en dator. Efter mycket om och men antar jag att det var oundvikligt och dags att gora det. Oxford Street och otrevlig personal, men nu har jag den pa plats i knat, sa det spelar inte sa stor roll.
Gaster fran Gotland pa plats sedan nagra dagar och det ar alltid roligt. Har varit dalig som guide och lamnat dem till mycket frihet, men de verkar anda nojda med sin Londonvisit.
Andra gaster huserar ocksa i huset lite om vartannat, men september skulle ju vara sa, det kommer vara det jag minns av september detta ar. Som manaden dar man inte ville vara pa jobbet utan helst pa helt andra platser.
Fin helg och fin sondag kring London fields och Brick Lane. Kandes som att vara tillbaka till nagot. Nagot som var lite enklare och mindre kantat av problem. Vaxlande molninghet, klar hosluft. Uteserveringar, marknad, promenad, sommarhistorier och en tillfallig kansla av att allting inte alltid behover vara sa himla komplicerat. Livet kan vara fint ocksa och ibland kan en dag, en vy, ett stalle eller en speciell manniska paminna dig om det.
Forsoker fa kanslan att komma tillbaka nar jag mandagen efter sondagen vandrar langts South Bank hem fran jobbet med ljumna vindar, skimrande ljus och turister som sallskap. Ar inte saker pa om jag lyckas men tanker att det kan vara fint anda for minnen kan ta en nagonstans, de ocksa.
