etwo

Efter en relativt lång period utan skrivande är det åter dags att blåsa nytt liv i bloggen och aktivera den med nya texter. Av olika anledningar har jag valt att ställa etwo ett tag och låta den växa till sig lite, samla ihop sig och även själv fundera lite på hur den ska te sig framöver. Är på Gotland på semster och hälsar på familj och vänner och njuter i fulla drag av att vara ledig och inte göra så mycket alls. Bakade pepparkakor igår och promenerade en sväng. Gick till den lokala konsumbutiken och köpte saffransbullar som sedan sköljden ned med glögg och julmust. Det är julstämning på många sätt, det går inte att förneka. Trots nio grader varmt och gråväder så grått som bara Adaktussons hår egentligen kan vara, så är det ljusstakar och julestjärnor i fönstrena och julgranar i trädgårdarna. Röda julservetter på fiket i innerstaden där jag och lillebror dricker förmiddagskaffe. Den utgör en färgklick den här måndagsförmiddagen när gatorna är tomma och solen är där, men inte riktigt orkar knuffa bort de gråa molnen som parkerat sig emellan solen och människorna. En vägg som vill behålla kylan och inte göra shoppingrundorna eller promenaderna till jobbet till något bekvämt den här förmiddagen.
  Förnyar mitt pass på Polisstationen och hälsar på stadenshamburgermogul tvärs över gatan och tar en kaffe och samtalar lite om Jim med honom. Jim är hans son och har en tid bott lägenheten under mig i London. En av mina bästa vänner. Nu ska han flytta hem till Visby ganska snart igen och det kommer att kännas. Lite tomt på många sätt. Det säger jag inte till hans far även om jag skulle velat göra det. Få honom att prata med sin son. Få honom på bättre tankar liksom. Fast kanske är det en bra tanke av honom att flytta hem igen, kanske kommer han att trivas bättre i hemstaden än i Bethnal Green och trivs han och har roligt så räcker det för mig.
  Det är väl det som det handlar om egentligen? Att trivas och så, oavsett vad det är man gör eller var någonstans i världen det är man gör det. Min och Jims vänskap når längre än en lågprisflygbiljett mellan Stockholm Skavsta och London Stansted. Därför kommer jag inte att försöka med några fler övertalningsförsök. Han har bestämt sig och då måste det beslutet ges respekt.
  Lyssnar på Eldkvarn i familjens vardagsrum och försöker respektera beslutet medan jag skriver det här. Försöker respektera det och saknar J. Skymningen har fallit vackert utanför och mörkret lagt sig mörkare än vad det någon gång någonsin blir i East End. Mörkret, tystnaden, skogen och havet. Viktiga och stora ting som både skrämmer och lugnar. Så förmodligen gjort i alla tider. Ger en ro att tänka och uppskatta allt man har. Tänker på J där jag går eftermiddagspromenad i skogen och blir varm, glad och fylld av ro i snålblåsten trots alla mil emellan.

  Alltså Plura... Vilken legend. Tror kanske att det räcker med att säga det.