etwo

Ater mexikansk lunch och det blir lite av dagens hojdpunkt. Sma saker, sma stunder av mansklig gladje och det kan racka ibland. Som en fantastisk mexikansk lunch i ta-med-kartong. Da spelar det ingen roll att det regnar ute, man glommer viktiga moment i arbetet, chefen blir lite sur och man har en massa saker i en stor papperspase att slapa hem efter arbetsdagens slut. Det ar nagot armband alla pratar om att man ska ha nufortiden. Nagot som ger energi och gladje. Man far nagon slags aura omkring sig tydligen. Peter Crouchs(fotbollsspelaren) fru ska enligt uppgifter vare en barare av ett sadant har armband. Och hon ar ju pa teve ibland. Jag ska fundera pa det har med de dar armbanden. Senast jag bar arband var det ett silverarmband fran min gamla dagmamma. Hade det i nagot ar. Vet inte om det gav nagon direkt energi, men hos det multinationella kaffebolaget ville de inte veta av mitt silverarmband. Att tacka det med ett svart svettband (sadant som tennisspelarna anvander) var helt enligt reglementet, sa da bar jag ett sadant under arbetspassen. Sedan, efter silverarmbandet, dok en svart harsnodd upp pa hogra handleden fran tjejen jag var tillsammans med och genom harsnodden ville bli lite pamind om och tanka pa under langtrakiga skift. Det tyckte daremot inte kaffebolaget om, sa aven harsnodden fick tackas med det svettiga svettbandet till arbetsdagarnas slut. Svar logik i detta. Men en policy ar en policy.
  Ikvall: Har ett italienskt matlagningstank. Snabbmakaroner och nagot till det kanske. Vi far se.

Morkrets tid ar om inte har sa i alla fall mycket nara. Snart over oss. Vaknar mitt i natten och fryser for det ar enkelfonster i rummet och ute blaser hostvindarna innan en ny dag gryr. Soluppgangen ar langt borta under promenaden till jobbet, men ar anda som en tid innan nagot. Som ett vakum och en slags tystnad fast det knappast ar ljudlost. Promenaden ar en tankesamlare dar inget annat an just promenaden finns pa agendan. Inte ens en I-pod som sallskap och vet inte om det ar bra eller daligt att jag inte har nagot emot innan-gryningen-vandringarna till oppningsskiften. Mitt pa dagen kan solen forsiktigt titta fram och ge sken av det annu ar badsasong och parkvader, men lika hastigt som den skymtats ar den borta och far oss att forsta att det ar dags att lagga in badbollen i garaget for i ar. Fram med stovlar och kangor.
  Juli ar borta, det ar tid for bokslut for sommaren, barn ska skolas in i skola och dagis, kraftskivor hallas och eventuell angest infor hosten hallas i schack. Anda har jag en personlig relation till hostens inledning som ar svar att beskriva. De har kyliga morgnarna och kalla vind-byarna har nagot med sig nar de kommer over oss. En energi och en markering for nya tag i tillvaron. Alla kan fa en chans till. Semestern kanske regnade bort eller man blev liggande magsjuk pa hotellet pa Cypern. Det kan alltid tas igen med lite hart arbete, malsattningar eller varfor inte ett gymkort? Gymkorten ar plotsligt overallt. Som messias till folket. I alla annonskampanjer finns erbjudanden om billiga kort, bra kort, kort som ger resultat och kort med fyra ars bindningstid. (Gar att fa pa kredit) Flygbladen blaser in med hosten och ger mig alltid lite daligt samvete. Forra aret, precis som aret innan fanns tankar pa att skaffa gymkort och bli som man ska vara. Gick pa gym-studiebesok och sadant. I ar tar jag det mera forsiktigt. Granskar annonserna och flygbladen noga. Ser fordelarna och grymtar kanske nagot till nagon om att: "Det kanske man skulle gora, skaffa ett gymkort" Det later sunt att saga nagot sadant aven om jag med 100 procents sakerhet vet att det inte kommer finnas nagot gymkort nedstoppat i min planbok hosten 2010.
  Tar en bit kaka och ett paraply innan jag tackar for mig pa jobbet den har eftermiddagen. Maste bara kommentera paraplyet: Det ar fran nagot bilmarke och ar sa pass stort att det tar upp en mycket stor del av trottoaren. Komplicerat att falla upp, nastan som ett mindre talt. Och anda nar vattendroppar jeansen. I-landsproblem, visst, men anda?

East Street market, en liten vibrerande, livlig parla ett stenkast fran nya boendet. Kort promenad ett par kvarter soderut och farsk frukt, gronsaker, fisk och diverse annat radas upp langst gatan. Trots ganska tidig lordagsmorgon sjuder det av liv och rorelse. Nyupptackt plats for mig och aven om det kanske inte kan raknas som en plats vard att besoka som turist pa fyradagars-besok i London, sa kvalar marknaden nog in som en bubblare i alla fall. Kanske nagot for tvaveckors-besokaren?
  Laser pa lite och far reda pa att Charlie Chaplin ofta hangde pa East Street nar det begav sig. Bara en sadan sak.
  Kan tanka mig att marknaden kan vara bitterljuvt underbar en mork, kall eftermiddag i november med dimma pa vag in over de laga, viktorianska husen och pubarna i omradet. En kopp te vantande hemma och nagra fynd i kassen nar man knatar hemmat.
  Det ar nagot i luften som gor att det kanns som att det ska borja aska hela tiden. Regn och aska hanger i luften och har gjort sa de senaste dagarna utan att vilja braka loss riktigt. Genom fonstret pa jobbet igar sag jag en stor blixt och tankte att det nu var dags. Luften skulle renas, regnet skolja in och gora andningen lattare. Hade manga timmar kvar pa skiftet, sa tidpunkten for regn skulle inte vara alls dum. Sedan upptackte jag att det var en aldre herre pa andra sidan gatan som stod och fotade nagot han fann intressant.
  Dagens fynd pa East Street market: Ett paslakanset. Och tva kuddar.

Ater stek och stark stekt lok sista kvallen innan jag flyttar in i mitt nya kvarter. Som en avskeds-stek med vise varden och hans fantastiska kompisar. Kort sagt en god tisdags-stek. Andra sidan floden gar flyttlasset till. Lite mindre hett, lite mindre trendigt. Mindre fart. Helt enkelt ett nedkop rent boendemassigt, men samtidigt: Bermondsey Street, som ligger ett stenkast fran nya boendet verkar efter ett kort besok vara oerhort trevligt. Mycket pa gang, manga bra pubar och kaffe-stallen och en skon stamning. Sodra London, later inte sa maffigt, men tror nog att det kan bli bra anda.
  Har varit minst 30 minuter for tidig till jobbet de senaste sju dagarna. Gar upp alldeles for tidigt och hastar ivag. Vaknar innan alarmet, kallsvettig och radd for att ha forsovit mig. Kan det vara nagon slags arbetslust som tornat upp sig eller bara energi i massor efter en valdigt lang semester?
  Daily Express noterar pa eget bevag pa framsidan av tidningan att de ar The worlds greatest newspaper. Skulle inte tro det. Forsta-sidans innehall i ovrigt: Jennifer Anistons £ 1.99 beauty secret samt en bidragsfuskare som akt dit pa grund av sin egen dotter som gatt till polisen. Sidan tre agnas at Britney Spears nya, fina ben och tips pa hur man ska fa lika fina ben som Britney. At mycket gronsaker ar ett av de tio tipsen till oss lasare. later fornuftigt. 30 pence kostar varldens alltsa basta/storsta tidning.
 

Tillbaka i London igen och forsta tiden en forvirrad odysee mellan arbete och tillfalliga boenden med stort T. Busslinjer, promenader och nya omraden att upptacka. Charmiga men ocksa manga mycket mindre charmiga for att uttrycka saken milt. Tanker man sig den varsta standard man kan forestalla sig en lagenhet i sa kan man anda rakna med att se varre saker an sa om man ger sig ut for att ragga boende i huvudstaden. Gammal sanning, men likval aktuell som dagens.
  Ser Arsenal turligt fa med sig en poang mot Liverpool i premiaren av ligan. Sitter pa en pub nara Seven Sisters station och foljer spektaklet. En afrikansk pub dar ljudnivan ar hogre an den var pa studentflaket nar det begav sig. Oronen inte i toppform efterat. En man i Trinidad-troja blaser i nagon slags trumpet och skriker i mitt ora att jag inte ska vara radd for honom. Berattar hur bra han ar pa schack och andra bradspel. "Kan sla ut vem som helst pa sex drag", sager han och verkar mena det. Sedan tillagger han: "Larde mig det i fangelset, dar bli man en jakel pa schack om man sitter inne ett tag", sager han och gapskrattar. Jag ler ett mycket anstrangt leende. Vagar inte fraga vad han var inburad for.
  Har hort det dar tidigare. Att man far tillfalle till mycket schack innanfor fangelsemurarna, sa det han sager kan mycket val stamma till fullo. Samtidigt: Sa mycket han surrar om allt och alla borde jag hans schack-kunskaper med ett lass salt och med glimten i ogat.
  "Ga till en pub om du vill lara dig om livet", sager han och bli tyst i nagra sekunder innan monologen om hans liv fortsatter. Nagonstans pa slutet av monologen och olbestallandet gor Arsenal ett markligt kvitteringsmal och jag blir lite glad. Matchen slut, minns efterat inte ett dugg av vad jag har bevittnat.
  Tillbaka pa fiket och jobbar. Dar ar allt som vanligt. Samma kunder, samma drycker, samma tempo. Med vissa stamkunder kanns det som att komma tillbaka efter helgen. Som en langhelg. En igenkannande nick, halsningsfras och drycken serverad. 10 veckor sedan sist, men egentligen ingen tid alls.

Ett par dagar sedan. Sitter i baksätet pa en taxi genom Berlin-natten och säger nagot till överiga passagerare om hur mycket jag gillar storstäder om nätterna. Belysningen ger liksom en dramatik och en stämning som andas puls. Mörkret och ljusen, skyltarna. Möjligheter. Vet inte om de förstar riktigt vad jag menar. Plötsligt handlar snacket i taxin om ishockey. Svensk och tysk ishockey. Chauffören, en gammal, senig man, kan alla svenska lag. Droppar städer, han droppar föreningar och historik.
-Karlstad, säger jag.
-Färjestad!, utbrister han glatt.
Efter nagra liknande ordväxlingar blir det tyst ett tag. Sedan börjar han berätta lite om sin egen karriär. Lagmält. Visar sig att karln som rattar taxin har spelat sju världsmästerskap för Östtyskland under sina ar som spelare. Han nämner det bara lite i förbifarten. Nästan blygt. Sju stycken. Blir imponerad. En del världsstjärnor hinner man ju med att möta under sju värlsmästerskap, tänker jag. Hade han spelat idag, haft karriärens topp under 2000-talet och spelat sa manga VM hade han knappast behövt ta ett enda nattpass i taxibilen efter karriärens slut.    Kunnat fiska eller vara i Thailand. Eller i Nice eller nat. Inte köra svenska turister genom Berlins klubbliv. Skulle kunnat snickra lite pa huset ibland och spelat sporadisk golf. Om han nu hade varit lyckligare för det. Han kanske gör det ocksa, har taxibilen som en hobby. Man vet sa lite egentligen.
  Tysk hockeystjärna. Den förste jag nagonsin träffat och förmodligen kvalar han in pa topp tre över fränaste taxichaufförer jag nagonsin kommer att aka med.