Publicerad 2010-06-28 18:59:08 i Allmänt
Sover mig igenom första halvlek mellan Holland och Slovakien. Har inget med matchen eller något att göra, somnade bara helt plötsligt fem minuter in i matchen efter ett gott eftermiddagsfika. Afterbeach-fika var det också. Inte många badgäster på stranden idag. Tidigt på säsongen, tidig eftermiddag och vattnet varmt. Ljuset så där speciellt matt som det blir ett par timmar efter lunch vid kusten. Cyklar hem, fikar, somnar och äter blodpudding efter matchen.
Holland vidare. Ser grymma ut. (Av andra halvlek att dömma) Van Persie, Arsenalspelare som ligger mig varmt om hjärtat är klok, finurlig och gör det lite oväntade ibland med sin hyperslipade teknik. Skadebenägen, och den gångna säsongen förstörd på grund av detta. Tror han lägger i full växel nu och blir stekhet från kvartsfinal och vidare.
Mina guldfavoriter Tyskland mot Argentina i kvartsfinal. Mitt tips är mycket illa ute, hänger väl lite på en sådan där skör tråd som de brukar säga. Tror ändå att tråden håller för tassande tyskar. Tror Schweinsteiger, Özil med sällskap tassar över, bestämt men försiktigt och klipper av snöret innan Argentina hinner över till semifinal. Tråden håller inte för Maradona ändå.
Stranden liksom. Efter en lång vinter kan jag inte förstå det riktigt.
Publicerad 2010-06-28 15:43:05 i Allmänt
England ut i åttondelen. Plötsligt kan Svennis luta sig tillbaka och se sina kvartsfinalförluster med England i stora turneringar som bedrifter. Prestationer för ett landslag som ser moloket och stukat ut. Ett engelskt landslag där den ende som verkar vilja något är förbundskaptenen, Mr. Capello. Han utstrålar i alla fall en vilja. Fast mest har han varit arg på allt och alla genom det här slutspelet. I går, efter matchen mest på domarna och det har jag full förståelse för. England gjorde 2-2 och det skulle ha blivit en helt annan match med 2-2. Det var mål, det kunde alla utum domarteamet se på en gång och det är givetvis stor skandal. Bollen en halvmeter inne. Förstår Capello, för även om sedan Tyskland spelade ut England, så var det tack vare att det stod 2-1 som ytorna för Tyskland öppnade sig när England var manade att kliva på framåt. Det skulle ha blivit en helt annan match med kvittering i det läget. Men: Capellos landslag ändå så oerhört oinspirerat och tröttkört ut. Gerrard bekymrad över något, Barry långsam, Upson klumpig, slarvig och ännu långsammare än Barry. Upson vändes ut och in på och trots hans nickmål visade han att världsfotboll, det är han mycket långt ifrån att bemästra. Han hängde helt enkelt inte med i svängarna. Spelarna verkar rädda fär sin boss, och det är något som aldrig kan vara positivt för ett lag, oavsett hur bra och kunnig Fabio Capello är i ämnet fotboll.
Capello lär avgå, gör han inte självmant det, så kommer pressen se till att han gör det. Tillbaka till ritbordet för det engelska landslaget. Snart är det EM, och då måste det väl vara Englands tur. Eller?
Publicerad 2010-06-27 14:13:06 i Allmänt
I valen och kvalen, att välja har aldrig varit någon stark egenskap i min personlighet. Valfrihet: Något att kämpa för och vara stolt över att det finns. Ett privilegium, men också något väldigt svårt. Sommaren finns där planerad, men sedan kommer höstvindarna att blåsa in, de gamla löven hopas i drivor, mörkret att lägga sig och kylan att spridas. Det är då jag vill ha en plan, något att luta mig emot och se som viktigt och meningfullt. Se att det är någonting som är på riktigt och inte bara något som jag tror är det. När hösten kommer är det lätt att vara svag, lätt att de lätta vägarna utan att tänka efter och kanske ångra sig sedan. Behöver inget av det, är inte orolig för att ångra mig, men jag behöver något som bär iväg med mig, vad som, ett tåg ett flyg eller en båt. Bära eller brista, bär iväg mig, först Berlin och sedan London, säger någon. Finns nog nog något kvar att hämta där, känner igen känslan, gymnasium och London som andningshålet, tillbaka på den rutan, inte ruta ett kanske, men nästan. Alla går vidare, alla blir äldre och klokare, väljer mera rätt liksom. Att åka till något och inte ifrån något, sägs enligt gammalt vara viktigt, men när allt kommer omkring, vad spelar våra skäl för någon roll?
Vet inte vad som är rätt eller fel denna gång och inte heller vad som är till eller ifrån. Kanske finns inget sådant egentligen? Vi hittar bara på. Kanske betyder inte de där valen så mycket, utan vad man gör efter man valt, det är vad som räknas. Alla blir äldre och klokare. Skaffar ICA-kort och tar varorna med bra datum från snabbköpet. Man kan inte välja det roliga hela tiden, sa en väns förälder med ett par år på nacken till mig. Kanske sant, bara att jag har svårt att se mig själv göra ett medvetet tråkigt val för att det kanske är bra för någonting som kanske kommer att komma senare. Tänka på framtiden är en sak, men att göra tråkiga saker på vägen mot framtiden undrar jag om det kan vara rätt medicin till att bli lycklig någon gång om ett tag.
Välja och vraka, det finns mycket att göra val i kring, när det gäller hösten flög en tanke till mig att det kanske bara är så att man ska hoppa på något. Ta det som känns rätt och bara köra på det, hoppa på tåget i all hast.
Fast det kanske inte är att välja?
Publicerad 2010-06-24 14:17:44 i Allmänt
Fastnade kåda på mina byxor idag.
En dag for en lärarvikarie in som ett yrväder över klassen någonstans i lågstadiet och satte alla gränser som den svenska skolan satt upp på spel. Robert hette han och var hos oss plötsligt en dag, bara så där. Eleverna förstod ingenting, han skulle hjälpa till lite i klassen sade ledningen för skolan och alla älskade karln från första lektionen. Han täljde barkbåtar, spelade brännboll, basket, ritade konstiga gubbar och skrattade nästan jämnt. En hund hade han (även hunden vill jag minnas hetter Robert, men det kan jag ha diktat ihop i efterhand)
Robert älskade skolan och sitt jobb. Det kanske man inte alltid kan beskylla de andra lärarna på skolan för att de gjorde. Men Robert var smittsam. Plötsligt skulle det täljas, mysas och skrattas så mycket mer under alla lärares lektioner. Vi gillade Robban, det gjorde vi. Han var något nytt, något exotikst. Lite Amerika. Klassen fick ett projekt att vi på skoltid skulle bygga en koja i skogen, en stenålderskoja och på så sätt länkades det ihop med ämnet Historia. Kändes som att vi sedan var där hela tiden och byggde. Ingen ville att kojan skulle bli färdig, för så mycket förstod vi elever, att det skulle betyda tillbaka till skolbänken, pinnstolen och näsan i Historia för lågstadiet, eller någon liknande titel på en urtråkig bok med tidslinje, apmänniskor och alllt det där andra som hör historiebok till, ni vet.
Så vi byggde och byggde. Kom med nya ideér som Robert givetvis nappade på. Även fast vi inte riktigt hade full koll på hur en stenålderskoja såg ut. En bra koja blev det i alla fall och det var ju förstås oundvikligt att invigningsdatumet förr eller senare skulle komma. Från skolan bar vi ut grillkorv, bröd, läskbackar, Slotts senap och ketchup för att på stenåldervis fira av vårat fina bygge. Har för mig att Roberts hund Robert (om han nu hette så) deltog i firandet. Pompa och ståt, alla var ganska stolta över kojan för den var verkligen fin och rejält byggd med tak för alla väder och plats för hela klassen. Robert skämtade och grillade grillkorv och bjöd på kåda att tugga på efteråt som han påstod var stenåldersmänniskornas motsvarighet till tuggummi. Här någonstans var Roberts tid i klassen slut. Han hade bränt sina ideér och påhittet med kåda var slutet på en nedförsbacke i Robers vikariekarriär som funnits där ett tag, men som ingen märkt eller velat märka av. Ingen såg att det sakta men säkert höll på att gå utför. Skratten efter hans skämt var inte längre lika många och för de som tittade noga visade sig bekymrade streck i vikariens panna. Han tänkte nog på hur han skulle ta nästa steg och kanske ta sig några steg bort från clown-rollen. Det gick nog inte så bra, och som ett nytt drag bjöd han alltså på kåda. Som smakade skit och som fastnade mellan alla mjölktänder i munnen och inte gick att tugga på ens några tugg. Smaken outhärdlig, nära att kräkas och Robert ännu mer bekymrad. Det här hade inte gått som han hade tänkt sig.
Fick det lov att vara lite enbärste?
Ytterligare ett drag från Robert och det var då, när han frågade klassen om de på stenåldersvis ville skölja ned kådan med lite egentillverkat enbärste, som jag visste att hans tid var över.
Tog några klunkar, spottade ut och traskade hem trött på stenåldern, historia och på Robert. Med smak av kåda i munnen.
Några månader senare var Robert borta från den lilla skolan. Nytt jobb sades det. Nya elever, nya ideér. För oss tillbaka till skolbänken och egentligen var det ganska skönt. Roberts tid var över. Lärarna kunde pusta ut och återgå till läroplaner, Vi räknar och utveckligssamtal.
Fastnade kåda på mina byxor idag. "Går det bort i tvätten?" frågade jag mamma.
"Tror det, man kan försöka med en isbit på, eller är det med tuggummi?", frågade mamma sig själv.
Kåda och tuggummi i samma mening. Iskall i kroppen stannade jag upp, kände smaken i munnen, mumlade något och försvann ut genom dörren.
"Lite enbärste till fikat?" ropade mamma från köket.
Nej, skojar bara.
Publicerad 2010-06-23 20:41:21 i Allmänt
Gamla låtar på blandbanden i bilen till Visby. Mamma och jag samtalar lite men sitter också tysta och tänker. Låtar som är skolår som gått, raspiga inspelningar från en tid som rusat iväg. Tiden går snabbt, det var så länge tills man skulle vara 21, tänkte jag när de sjöng om att vara 21. Broder Daniel och Håkan Hellström. Inledning på högstadiet och vilsen.com. Låtarna känns brutala i bilen så här lång tid efteråt. Mamma skruvar upp volymen när Staffan Hellstrand kommer. Lilla fågel blå. "Den börjar bli gammal nu", säger jag. "Mm, fast hör den på radion ibland fortfarande, då höjer jag alltid", säger mamma samtidigt som hon sänker ned farten till 50 kilometer i timmen i god tid innan skylten. Sitter tysta en bit till och jag tänker att det är det bästa med att åka bil med dem man står närmast. Är man tyst så är det inget som ger upphov till någon oro eller obekvämlighet hos andra parter i fordonet. Man har tillstånd att vara det och kan låta tankarna sväva fritt. Gotländska landskapet bedårande vackert vid sidan av vägen. Barrskog, åkrar, ängar och blomster i en tusenbitarspussel-mix som med sitt motiv är svårslaget.
Läser gamla Buster-tidningar från garaget, mest Åshöjdens BK. Fantastisk serie. Tre årgångar lästa på tre dagar innan det i efermiddags tog slut med julutgåvan från 2002. Prenumerationen tog slut då och det ångrade jag bittert i eftermiddags. 13 år gammal var jag och Buster inte längre oskiljaktiga, vi hade börjat vandra åt olika håll. Kommer fortfarande ihåg beslutet att säga upp prenumerationen. Svårt men nödvändigt. Respekterar 13-åringen i mig och dennes beslut att träda fram ur serietidningarnas värld och in i verkligheten. Kankse ett bra och viktigt beslut, men just i dag skulle det vara skönt att sträckläsa mera Åshöjden och vara lite som 13 på nytt.
Buster och blandband, minnen från en tid som flytt för länge sedan.
Publicerad 2010-06-22 19:32:36 i Allmänt
Utsövd fast trött. "Den lantliga luften", ger mor min som orsak till mitt tillstånd. Kan så vara, tänker jag. Grannen tittar in för att hämta lite post som vi tagit hand om medan hon varit bortrest. Vi pratar om London. Hon bodde i London när hon var ung, i Hampstead som au-pair och på hotell. Så då pratar vi lite Hampstead också, områdenas område. Blir glad bara av att tänka på Highgate och Hampstead. Överklassområde, visst, men också väldigt gemytligt och vackert på alla sätt. Som småstad i det stora. Pubarna, restaurangerna, caférna och Hampstead Heath förstås. En solig dag i de här kvarteren är svårslaget. Promenad, uteserveringar, hus som är som mindre slott och lite parkhäng. Grönska och vacker inramning, utsikt över London från Hampstead Heath. Fast man ser inte riktigt hela London, det ska tilläggas. Sa att man gjorde det en gång till tjejen jag gärna ville skulle följa med dit och hon blev rätt besviken på utsikten. Men sen åt vi glass och gick på skogspromenad och hann hem innan det började regna, så det blev rätt lyckat ändå. Trots bristen på utsikt. Mycket minnen, mycket glädje. Ser det på grannen också, ser att hon minns ungdomen. "Vilken fantastisk stad ändå", säger hon innan hon tackar för sig. Hann nämna för grannen att min Londontid tillbringades med boende i Bethnal Green. En viss skillnad, men definitivt också oerhört charmigt på sitt sätt. Samma stad, men ändå inte.
Publicerad 2010-06-21 19:04:36 i Allmänt
Är i sommarstaden över helgen. Bor hos Jim och umgås med gamla vänner. Ser kungligt bröllop via television, äter snabbmat, spelar lite tennis och går ut. På stället man ska hänga på för att räknas i staden mixas David Guetta-hits taskigt med andra Guetta-hits och några andra som kommer att bli så kallade sommarplågor. Unga män och pojkar i dyra skjortor och pikétröjor varvar vevande armar i luften med vevande av sedlar och betalkort i baren för att göra personalen uppmärksam på att det är just denne mans tur att bli serverad en hink ölflaskor eller en hink rosè, om det gäller en man med något dyrare sjkorta än övriga besökare. DJ:n mixar fint också och på sina ställen kommer ögonblick att ta med sig hem i sommarnatten och njuta av. De ögonblicken missas av majoriteten, för beställa och veva med armarna, det måste man. Och titta sig ängsligt runt för att se om man gör som de andra männen.
Hugger annars lite ved i inledningen på nya veckan, hänger med myggen i dungen kring huggkubben och sågbocken. Dricker apelsinsaft under rasterna på uteplatsen i solen. Hugga ved som terapi. Monotont, enkelt, lite ansträngande och ganska tråkigt. Men ändå, tid för tankar och reflektioner att formas till ideér, lösningar och ställningstaganden.
På stället mitt emot stället dit man ska gå om man vill räknas får man bland annat lyssna till gamla schlagers och 80-talsklassiker. Lite rock och dansband också gör att man kan få det mesta i musikväg serverat. Och det är viktigt i sommarstaden. Lite av det mesta ska serveras. Alla ska vara nöjda och ingen glömd när det nalkas fest på krogarna. Det varvas Bon Jovi med Arvingarna kryddat med en gammal Springsteen-dänga och tanken är att alla får sin del av partykakan. Blir mest förvirrad och fundersam varför ingen klubb vågar bli smalare och mer utpräglade i sitt utbud av musik. Smalare, visst, och kanske något färre besökare vissa kvällar också. Men hand i hand med att bli smalare blir klubben också betydligt vassare och specialiserad på det man gör. Sommartid borde det inte vara något hinder i besökarantal, för man har ju tydligen tillräckligt med besökare redan nu för att ha mage att neka 19-åringar inträde.
Alla ska med, hette det ju i Socialdemokraternas gamla valkampanj, och även fast de borgeliga vindarna blåser starkt i dessa tider så verkar sommarstadens klubbägare följa Socialdemokratins gamla mantra. I alla fall musikmässigt. Lite av varje och alla glada. Men är du 18 eller 19 år, då får du inte följa med på klubb.
Publicerad 2010-06-16 21:53:22 i Allmänt
Solig sommardag och arbete med anläggande av gräsmatta på tomten idag varvat med VM-fotboll. Jocke Berg står för sången och sjunger att han behöver ny medicin och ett nytt land. Han har skisser för sommaren och tänker på någon på det nya albumet och jag tycker att det är ganska bra.
Tar kvälls-cykeltur på minnenas vägar genom byn. Höbalarna på väg att köras in och lantbrukarna har mer att göra än få andra gånger på året. Långa arbetsdagar. Tar rast i barndomens lek-skog, tusen minnen på samma gång.
Ny medicin och nytt land. Har inte så speciellt många skisser för sommaren, men tänker på någon.
Som barn tog lekarna aldrig slut här, fantasin satte gränserna och måltiderna under dagen pauser i sommarlovets långa lek. Svensk sommar, av många hånad för moln, regn, och kyla, men ändå, hur fantastiskt fint är det ändå inte? Behöver bara sätta mig på cykeln, trampa iväg, andas in dofterna och så finns dom där hos mig. Alla minnen, stämningar och historier som i en liten ask att lägga i cykelkorgen och ta med hem. Spara för stunder då de kan behövas. Ta sig tillbaka till en tid som flytt.
Ny medicin och nytt land, inte så säker längre? Ett par sjöfåglar lyfter från den stilla vattenspegeln, cyklar hemmåt och allt kan vara ganska enkelt ibland. Livet kan vara vackert. Vackert och vemodigt. Tänker på någon, minns och det är väl så det är att cykla minnenas vägar. Vemodigt men glädje att kunna minnas det fina.
Publicerad 2010-06-15 20:40:45 i Allmänt
Svennis skulle ha behövt en seger, men 0-0 i premiär mot Portugal är ändå när allt kommer omkring en start som kan leda till något större längre fram i turneringen. Didier Drogba fick komma in och känna på grejerna de sista 25 minuterna och gjorde inte bort sig. Även om det stabila positionsspelet löstes upp något under matchen sista del så vägdes det upp av att västafrikanerna tågade framåt aningen mer i banan och skapade ett par fina lägen att fixa tre poäng med. Tror ändå att Svennis är ganska nöjd med den här starten. Det syntes i blicken bakom regndropparna på glasögonen. far skulle sagt på julafton. Med solen på väg ned över vidderna, doften av hö, myggorna i luften och den allmänna
Var tvungen att gå ut på grusvägen utanför huset efter matchen och trixa lite. Situationen krävde liksom det, som Karl-Bertil Jonssons sommarkänslan var det inte svårt att bolla lite i ensamhet.
Lasta jord i trädågren är på agendan just nu, likaså sortera gamla saker från garaget. Lådorna tar inte slut i första taget har det visat sig. Det är gamla tidningar, böcker, tavlor, vykort, läxböcker och betyg med mera som av olika anledningar sparats från det gamla pojkrummet i Visby. Nu lyfts sakerna fram i dagsljus igen, synas och får sin framtid avgjord av en domstol bestående av mig själv. Sparas, slängas eller loppmarknad är de olika stationerna som pryltåget stannar på. På perrongen vinkar jag av och finns inte tillräckligt mycket i vagnarna på slängas och loppis så är mamma där som konduktör och stuvar om så att för mycket inte hamnar hos sparas. Fast hon inte är med i domstolen på riktigt. Sentimental är det sista ord jag skulle bruka för att beskriva mor min i de här sammanhangen.
Samtidigt, ibland är det viktigt att få till en fällande dom för Busters årgång 1983, nummer fyra, Gunde Svan på framsidan med ett par skidor över axeln, halvtrasigt omslag och Gunde i någon mystiskt stickad mössa i glada färger. (Eller om det var Ronnie Hellström i för korta shorts som omslagspojke) I alla fall, det är här mor ska kliva in och ge order om slängning av Buster -83, nummer fyra och tur är väl det.
Såg ni för övrigt hur taggad Gennaro Gattuso var på Italiens bänk igår? Glödande blick, gratulationer till målskytten, drivande med instruktioner från sidan. En vinnare rakt igenom och jag vill tro att han är viktig för Italiens VM trots att nog inte kommer att få så mycket tid på planen. Han förtjänar på något sätt att vara viktig för laget.
Publicerad 2010-06-15 16:56:32 i Allmänt
Svennis ser lugn ut på bänken och Christiano Ronaldo mer och mer frustrerad för varje gång han åker i backen. Och det gör han ungefär hela tiden. En första halvlek där Elfenbenskusten ligger så där otäckt rätt i sina positioner gör en gammal ytterback alldeles till sig av glädje. Alla på teve klagar och vill ju att Portugal och Ronaldo skall göra mål på något långskott eller liknande, kul med mål och så vidare, det har man ju hört. Men att ligga rätt i sina positioner och ställa om till anfall som Elfenbenskusten gör i första halvlek, det är också egenskaper att värdera högt i ett stort mästerskap och tyder på klass. Svennis ser lugn ut. Ronaldo frustrerad. Vet Svennis något som inte vi vet?
Publicerad 2010-06-14 12:11:20 i Allmänt
Det duggregnar och är alldeles tyst i skogen. Det enda som hörs är fågelsången där vi vandrar hem vid sjutiden på morgonen från fantastiskt kalas hos grannen en halvmil bort. Studentfest, ungdomars förväntan och föräldrars tillbakablickar. Fin mix, skapar en balans och tillsammans med folkparksbelysning och vacker trädgård kunde inget gå fel.
Såg Tyskland sänka Australien och göra precis allt bättre än motståndarna igår, men i ärlighetens namn så gjorde Australien nästan ingenting rätt och dessutom fick Tyskland hjälp av ett felaktigt domslut. Tim Cahill åkte på rött kort direkt efter en glidtackling som norlmalt sätt ger varning, och såg i mina ögon ut som en rejäl domartabbe. Det krävs bättre motstånd för att avgöra om Tyskland är ett lag för VM-final, men det så onekligen imponerande ut. Balansen i laget, fantasin, kraften och Schweinsteiger som ger laget fart när det behövs och sänker tempot när Tyskland behöver vila med bollen inom laget. Klass.
På det där kalastet serverades tårta och kokt med bröd också. Bostongurka liksom, fem av fem poäng.
Ännu har målandet av huset inte tagit fart för min del, men ikväll eller i morgon förmiddag är det nog dags att gå till verket.
Publicerad 2010-06-11 13:43:06 i Allmänt
Tystnaden påtaglig och total, gårdagskvällen tillbringades inte direkt med några ansträngningar att försöka somna. Det var inga problem. Bara att blunda och börja drömma. Inga ljud alls här ute i skogen om natten och lätt att vakna utsövd och välmående. En koltrast kikar förbi och hänger lite blygt utanför sovrumsfönstret. En hare sknuttar runt på tomten och ser lite rädd och förvirrad ut. I kontrast till samtida brus, trafikbrus, byggarbetsplatsbrus och mediebrus kan ibland stunder av tystnad i all sin enkelhet vara det vi strävar efter mest. Enkelt, men ganska svårt att finna.
Käkar stadig frukost, joggar en sväng i morgondiset med slingrande, knastrande grusväg under fötterna. Temperaturen lagom, lätt dimma och vindstilla. Betande kor i frodiga sommarhagar enda sällskapet den här morgonen. Doften av vått gräs, liljekonvalj och granskog, tröttheten i benen. Känslan: Grymt bra, som det kanske skulle ha beskrivts i en Jens Lapidus-bok.
Inte så mycket på agendan. Läser magasinet Offside, har två nummer hemma som jag missat och det betyder självklart en slags läsfest eller vad man ska beskriva mitt maniska förmiddagsmalande av nummer tre med Henrik Larsson på framsidan. Hasse Backe jobbar i New York numera och tränar ett bottenlag, läser jag. Dricker lattes från Starbucks på väg till träningsanläggningen, går på konsterter eller bara hänger i sina favoritområden med ett glas vin eller en kaffe. "Vilken fantastisk stad", utbrister han flera gånger i reportaget. Han är snart 60, men älskar att hänga i New York och upptäcka staden på olika sätt. Äventyrslust och nyfikenhet. Två viktiga egenskaper att slå vakt om.
Ingen fungerande teve förrän nästa vecka i det nya huset. Ibland kan man tala om dålig tajming och sådant, men det är tar nog priset. VM liksom.
Nåväl, radion är ändå ett helt acceptabelt sätt att följa turneringens inledning på. "Det fick man göra förr", konstaterar min far helt utan förståelse till min något tveksamma attityd.
Publicerad 2010-06-10 13:00:43 i Allmänt
Båtresa till Gotland genom sommaraftonen med kvällstidningar och en pilsner. Nynäshamn till Visby. Svårt att somna och komma till ro, men kvällsbåt är nog många gotlänningars stund för sig själva, ett sätt att koppla av och planlöst låta tankarna vandra. Stilla ligger Östersjön, ett lätt sommarregn slår mot rutorna och är tillsammans med motorernas monotona ljud långt nedifrån färjans bottenskikt ledmotiv till resan. I tider som dessa, när flygbiljetter kan köpas lika billigt som bussbiljetter och människor ständigt far kors och tvärs över Europa och världen i ett knyck kan det vara befriande att uppleva dryga tre timmar på en färja utan hets och stress. Låta reseupplevelsen sjunka in och sättas i perspektiv. Ett slags steg tillbaka i tiden, men ett bra och kanske viktigt steg att ta ibland.
Gotland är lika vackert som vanligt, det är sommarlov och doftar växtlighet och förhoppningar. Semestrar och upplevelser står för dörren, gör arbetsdagarna lättare att härda ut.
Sover djupt på Jims hörnsoffa i den ljusa natten efter timmar av genomgångna minnen och funderingar och det är lite sent när jag vaknar, men tänker att det kanske inte gör så mycket.
Sen går jag till Länsförsäkringar.
Publicerad 2010-06-08 11:20:07 i Allmänt
Det lilla internetcafét säljer allt. Choklad, läsk, öl, Whiskey, lite burkmat och telefonsamtal för en billig penning. Internet är inte sa billigt däremot, men inte sa dyrt egentligen heller. Hon som ska sta i kassan och ta betalt för internet, burkmaten och det andra sitter hela tiden ute pa trottoaren och röker, sa kunderna sitter vänligt kvar och knappar pa sina datorer i väntan pa de korta sekvenser da hon aterfinns vid kassapparaten och ar redo for service. Verkar ända vara ett soft jobb hon har. Mobiltelefoner och abonemang gar aven det att till ett bra pris skaffa sig har. Ville bara poangtera det.
Morgonflight till Stockholm imorgon och sedan farja till Gotland. Kanner mig forvantansfull pa Gotland den har sommaren och ar sugen pa att se vad som finns i den gotlandska godispasen i ar. En och annan karamell ar jag saker pa att kunna grava fram. "Mala huset ska jag gora pa semestern", sager mamma pa telefon och sager det liksom pa det dar sattet att det inte ar en fraga om jag ska vara med och mala huset eller inte utan har ska det malas, de ar en sak som ar saker. "Man kan ju cykla ned till stranden och ta badpauser da och da i alla fall", sager jag forvantansfullt. "Mm, visst
kan man det", sager mamma, med en inte lika forvantansfull stamma.
Sista dagen i Berlin tillbringar jag med: Att lasa Wallander. Otippat kanske, men far formodligen inte lana med mig boken hem av bror och med 150 sidor kvar ar det bara att borra ned huvudet och lasa vidare. Mannen som log. Fantastisk bok. Anledningen till att jag formodligen inte far ta med mig boken pa resan hem, far vi ga tillbaka till julen 2008 for att hitta. Bror far Jens Lapidus andra roman i julklapp av farforaldrarna och ar glad. Han havdar dock att han maste ha ett Jens Lapidus-break efter att ha stracklast Snabba Cash fram till jul det aret. Jag ar snabbt framme och undrar redan pa julaftonskvallen om inte jag kan fa lana hem boken och lasa under tiden for att sedan ge tillbaka nar Jens Lapidus-breaket ar till anda. Innan julmaten ar uppaten i mellandagarna har jag plojt igenom boken och lagt den i bokhyllan. Sedan hinner bror flytta till Berlin, det blir var igen, jag hinner byta rum och skaffa ny bokhylla. Nar det sedan var dags att flyga ifran London for en tid sedan med ett begransat antal kilon i bagaget "lanade" jag ut boken till en kompis som aven han flyger ifran London mycket snart med litet utrymme for utsvavningar i sitt bagage. Darmed visste jag nar planet fran London lyfte att bokens framtid var mycket osaker. Om det ens fanns nagon. Detta fortrangde jag tills bror plotsligt och ovantat efter tva dagar i Berlin tog upp fragan om den forsvunna julklappen. Nu var breaket over och han ville lasa. Jag sa som det var, utan nagra logner och forklarade min bagageproblematik. "Det var ju liksom bara en liten bok", sa bror surt innan vi somnade den kvallen. Jag svarslos, men visste samtidigt: Samma sak far inte handa med Mannen som log.
Publicerad 2010-06-06 18:53:13 i Allmänt
Pa teven ser jag Rafael Nadal sla Robin Söderling i tre raka set i Paris och tänker pa hur jäkla bra karln är egentligen. Ta alla Robins träningstimmar och slit genom ungdomsaren for att na till de stora banorna och turneringarna. Han tycker säker att det har varit värt det, men sedan finns det sadana som Nadal som liksom inte ar utav denna värld. Bombar in returer, slar ur lägen där ingen annan försöker och har inga nerver som helst. Vad har mannen gjort för att vara sa himmelsk bra pa tennis? Talang, visst, men förmodligen har han bara tränat ännu mer. Det skulle min gamle fotbollstränare ha sagt och det säger jag ocksa.
Lyssnar pa Joy Division och minns. Inte Joy Divison, för sa manga ar har jag inte bakom mig. Minns London, minns Starbucks för att Starbucks hade Joy Division pa sin evigt repeterande skiva, minns festerna i köken. Joy Division klev under 2009 fram igen och blev nagra slags symboler för min och kompisarnas Londonliv pa ett märkligt vis. Helt ofrivilligt, och är inte säker pa om Ian Curtis hade tyckt om det alls. Han gjorde i alla fall livet glatt för mig och min svenske kollega (och säkerligen min engelske manager, fast han har svart att visa känslor) under korta stunder under arbetsdagen bakom espressomaskinen.
Kan bli sa med band ibland.
Mina smalben är brända och behöver inte vändas mer pa grillen. Röd är färgen. Langbyxor och ljummet badvatten är huskuren. Känner mig som pensionärsgubbe fran Gnesta pa Mallorca som bränner krutet första dagen i solen och sedan sitter med solhatt, linnebxor och en sangria i handen pa allt-inkluderat-hotellets balkong i skuggan resten av veckan. Och glor pa tennis pa teve givetvis.
Med Joy Division-aret för egen del gar nog allt egentligen om sanningen ska fram tillbaka till filmen Control pa DVD, men det, det är en helt annan historia...
Publicerad 2010-06-05 16:41:02 i Allmänt
Hetta är kanske ett överdrivet och kvällstidningsaktigt ord att bruka, men ger i alla fall en fingervisning om radande klimat i den tyska huvudstaden, och fyller därmed sin funktion. Klagar verkligen inte, tro inte det, för det känns valdigt länge sedan det var sommar pa riktigt. Uteserveringar, kaffedoft, tar en blick ut over Spree med solen i ogonen. Hamnar for en stund i funderingar pa nagot det inte gar att satta fingret pa vad det är riktigt. Mer som en känsla som dyker upp, en objuden gäst som kommer och stor i det fridfulla och inte riktigt vill forsta att den inte ar välkommen. Komplicerat anda, for gästen är egentligen välommen, men uppenbarar sig inte självmant, vill inte stanna. Blir stökigt i tankarna och värden förstar det nog innerst inne och maste fortsatta anda.
En DJ spelar techno ett stenkast bort, ingen dansar fast han spelar jättebra. Tidigt pa dagen visserligen. En liten pojke promenerar förbi den elektroniska föreställningen och blaser ivrigt i en trumpet som är nästan lika stor som pojken själv, vilket retar upp en kompis till DJ:n sa pass mycket att han reser sig fran sin gula solstol, skriker at lill-killen att han ska vara tyst, hytter med naven och pekar pa DJ-baset. Trumpetpojken pekar finger at solstolsmannen och smyger leende ivag at ett annat hall. Sedan promenerar jag ocksa ivag i eftermiddagsvärmen.
Igar kväll mötte jag en gammal man pa trottoaren mumsandes pa en hel gurka som han stoltserade med i ena handen där han gick. Bara sa dar liksom. Var bara tvungen att nämna det. Blev liksom lite paff.
Publicerad 2010-06-04 13:07:00 i Allmänt
Pizza och landskamp vid teven igarkvall. VM-febern har inte visat sig alls pa min termometer tidigare nar jag tittat efter, men efter gardagskvallens dramatik mellan Tyskland och Bosnien sa ar jag nog snart sangliggande med mycket hoga temperaturer i kroppen. Kvallsmatch, fart i passningarna, precisa krossbollar och mal. Det rackte for langtan till masterskapet att vackas till liv.
Tyskland ser riktigt, riktigt vassa ut med Bastian Schweinsteiger som nestor och mannen som drar i alla Tysklands tradar, Lahm som modernare an modern ytterback, Friedrich, och unge Marin som hoppade in och spelade en lysande halvtimme igar. En klok Walcott skulle kunna vara en lamplig label pa Marins satt att spela fotboll pa.
Sticker helt enkelt ut hakan och satsar mina tipspengar pa Tyskland som VM-vinnare 2010. Inte for att det ar att sticka ut hakan sa mycket kanske, men anda...
Saknade Staffan Lindeborg och Glenn Stromberg mer an vanligt igar. Alla matcher kan fa en mening med Glenns enorrrmt viktiga saker att tanka pa och Staffans laspande entusiasm, helt enkelt ett radarpar alla dagar i veckan.
Tyskland utan Ballack ar for mig ett roligare Tyskland. Har aldrig haft mycket till overs for karln.
Publicerad 2010-06-03 14:07:54 i Allmänt
Dagen börjar olyckligt med att jag inte kan ta mig ut ur sovrummet. Dörrhandtaget har gatt sönder och ena delen har helt enkelt fallit ned pa golvet vilket gör det omöjligt att öppna dörren om man star inne i sovrummet, vilket jag denna morgon gör. Försöker laga handtaget men star med mina godkända betyg i bade träslöjd och teknik handfallet inför detta problem.
Efter en kort stunds funderande kastar jag pa mig en t-shirt, greppar husnyckeln, öppnar fönstret och hoppar ut pa gatan för att pa sa sätt ta mig in i lägenheten igen. Fumlar med nyckeln i laset med nedböjt huvud för att undvika ögonkontakt med gästerna pa grannbageriets uteservering som i godan ro sitter i skuggan under trädkronorna och mumsar bakverk, sörplar morgonkaffe och stirrar pa den barfota figur med ruffsig morgonfrisyr som precis störtade ut genom fönstret. Ingen säger nagot.
Stadig frukost och lite Rasmus Kellerman-lyssnande sa ar jag ute i sommarsolen igen för promenad och äventyr. Hamnar med min bok i Mauerpark där det tidigt pa förmiddagen är glest med människor, men desto fler hundar. Nagra hardrockare med mycket kläder pa sig, manga flasköl och ännu fler hundar sticker ut lite i parkskaran den här torsdagsförmiddagen. Mer för sina hundar än för mängden kläder, för det känns som om alla invanare har pälsat pa sig rejält innan de gick hemifran pa morgonen. Cyklister trampar pa för brinnande livet i vinterjackor, mammor och pappor njuter av sommaren med vindjackor och sjalar och plötsligt känns mina jeansshorts sa oerhört mycket mer campingplats än vad man hoppas pa i en storstad. Som om alla de andra vet nagot som inte jag vet. Har i alla fall strumpor pa mig.
Inne pa internetcafét är det ganska svalt och behagligt och en vindjacka skulle vara berättigad. Vrider lite försiktigt huvudet till vänster bara för att dubbelkolla med herren bredvids klädsel att mina iaktagelser av paklädda Berlin-invanare stammer överens med verkligheten. Resultatet: Langbyxor och svart jacka. Skinnjacka.
Publicerad 2010-06-02 13:37:15 i Allmänt
På plats i Berlin sedan ett par dagar och inte en endaste solstråle har ännu så länge orkat med att skina igenom ett kompakt molntäcke som brett ut sig över huvudstaden. 13 grader varmt och påpälsad med jacka och flanellskjorta så känns det mer som om hösten dragit in med vindar och gamla löv snarare än att det är VM i fotboll och sådana saker på gång. Det är inte direkt glasskiosktider eller sand i skorna för den delen heller.
Promenerar runt och kikar på fina hus, dricker en och annan kaffe och läser min bok. Inte så mycket mer egentligen, det är som en semester som precis tagit sin början och inte riktigt vet vart den vill ta vägen. Berlin är en himla fin stad och det är lätt att underhållas utan att så mycket behövs. Känner igen stress fast jag kanske borde, men har inte riktigt energin till det. I östra Berlin tycks ingen annan heller ha bråttom, tempot på trottoaren är behagligt och barnvagnarna rullar långsamt mellan de genuina fiken som tycks finnas överallt och fast folk säkert jobbar väldigt hårt även här för sitt uppehälle så är det få som ger sken av det på något märkligt vis, människorna verkar så harmoniska i sitt storstadsliv.
Svensk sommar, både längtar och fruktar den när jag surfar in för att ragga lågprisflygbolagsbiljett till Visby. Och båtbiljett, bussbiljett och extraväska. Är långt ifrån jordgubbar, saltvatten och medeltida kyrkor på Gotland mentalt för tillfället, men egentligen är det kanske för några veckor precis rätt medicin för att bota trasig och vilsen hjärna. Lågprisflyg är nog inte det, men det kan man ju liksom inte göra så mycket åt, det kommer på köpet och Ryan och hans bolag håller oftast tidtabellen med god marginal.