etwo

Det talas och skrivs mycket om pickles i stan den här sommaren. Olika former av inläggningar, syltningar, saftningar och hopkok på burk är också på tapeten. Allt som mor och farföräldrarna en gång gjorde ska de ungdomliga versionerna av dem nu återuppta i ungefär samma tappning.Med råvaror av go kvalitet, såklart.

Allt som man kan ska man konservera på glasburk. Köket har blivit de ungas borg, vi är ute efter trygghet. Hemmet har blivit oerhört viktigt och prioriterat. Anställningsskydd och pensionssparande och köp av bostadsrätter och hundvalpar diskuteras runt fikaborden. För det dricks mindre och mindre alkohol bland de yngre i det här landet. Vi föredrar leende barristor framför barhänget. Göran Hägglund och hans Kristdemokraterna är säkerligen också på frammarsch bland väljare under 30. Eller det måste i alla fall vara en tidsfråga innan de är det.

Det ligger en trygg, varm och på många sätt väldigt konservativ yllefilt utbredd över min egen generations ben där vi sitter i soffor och fåtöljer och följer tvivelaktig tv-underhållning om kvällarna. I ombonade och inredningsmässigt klanderfria vardagsrum jäser en sällan skådad nöjdhet. Vi är ute efter perfektion och vill inte ha några plumpar i helhetsbilden. Så länge porslinet matchar gardinerna, brödet är ekologiskt, fiberrikt och hembakat på surdeg och bostadsrätten ligger i ett lagom livligt fast ändå tryggt och lugnt område så får gärna firma Jan Björklund och Göran Hägglund hålla låda inom politiken. Det gör oss inget. Vi unga har tagit vara på devisen om att ge folket bröd och skådespel, fast det i dessa tider sker på initiativ av oss som väljare själva. Vårt surdegsbröd och vårt På spåret, schlagerskådespel och prinsessan (eller vad nu hennes titel är) Estelle, har blivit referensramar.

Vi är en trygghetstörstande generation som lätt låter oss förföras av de konservativas utspel om ekonomisk stabilitet och långsamma reformer. Vänstern är lite för jobbiga och skrikiga, suckar vi och tar en näve ungsbakade lant-crisps från skålen på soffbordet.

Högerns lågmälda, långsamma reformer gynnar de som redan har och äger. Långsamma förändringar behåller de skillnader mellan fattig och rik som redan existerar. Men långsamt är också tryggt för stunden och tillvaro med hängslen och livrem, det är nog vad min generation är ute efter allra mest just nu.

Var tog visionerna vägen? Vart försvann det revolutionära och upproriska? När blev vi så himla nöjda med allt?

Vi unga står alltså i våra kök som har en touch av tidigare decennier, men ändå är behagligt moderna, och konserverar grönsaker och rotfrukter, mandlar, nötter och allt vad det nu är. Kanske står radion påslagen på lagom hög volym och kanske hörs Göran Hägglund predika sin familjepolitik och kanske tycker många av de här konserverarna under 30 att han i sin politik målar upp bilden av deras drömliv. Det kan till och med vara på det viset att de på grund av detta tycker att han är värd en röst i nästa val.