etwo

1994 står han solbränd på stranden med en orange flytväst och ler in i kameran tillsammans med lillebror. Ett nyligen taget brons för Sverige i USA visste de ingenting om. Nyheten nådde inte stranden och husvagnen den sommaren 1998 regnade bort nästan helt, så från den sommaren finns det inte så många bilder alls sparade. Sverige kom aldrig med till VM men han minns tydligt öppningsmatchen mellan Skottland och Brasilien. 2000 handlade allt om Frankrike, men två år senare var den eran över för ett tag. Mästerkspen är milstolpar, somrarna värderas efter dem och de skapar ramar i tillvaron. 2008 bjöd mest på jobb. Pendlande till stan i mormors gamla röda bil, två olika blandband att växla mellan i bilstereon och många väldigt tidiga morgnar. Far tyckte alltid att han körde lite för fort. Vilken hastighet som än hölls kände sig far nog aldrig trygg fullt ut i passagerarsätet med sin son som trotsig förare. 

En bild från 2008 är lite sömnig, en annan är mer enhetlig och glädjefylld. Familjen på gruppfoto vid en rosenbuske och tre bröder som cyklar till havet. En bror i en solstol och en bok i skuggan av ett träd är en av de bättre bilderna i albumet från det året. Sverige var ganska bra på fotboll då, många spelare var på topp, men Spanien hade dykt upp för att stanna i allas hjärtan. Det känns så länge sedan. På fotografierna ser vännerna så små ut. Men stiliga och redo att möta sommarnätterna. Om två VM kommer han kanske ha lyckats spara ihop till en helt egen bil, tänker han. Det tänkte han under mästerskapet 2008 också, minns han.

2008 var annars väntan på något som aldrig kom. Det större, meningen och allt vad det nu var de stiligt uppklädda sprang omkring i gränderna och väntade på ville aldrig riktigt infinna sig. Billiga flak med lager och solnedgångar på takterrassen fungerade bra det med. Och han fick låna den röda Peugeoten när det behövdes.

Men det är svårt att överträffa leendena in i kameran från 94. Glädje och kreativiteten hos två små bröder. En nyfikenhet i blicken som är oslagbar. Man kan drömma och önska sig tillbaka hur mycket man vill, man kan fly och springa och fäktas mot allt utom sig själv. Förr eller senare och hur trött man än är på sig själv och värjer sig så kommer skuggan ifatt. När man minst anar det har skuggan sprungit hela vägen och hunnit upp en någonstans på vägen för att hålla korsförhör.

2012 sitter han försjunken i en dagstidning på ett bibliotek i södra Sverige. Någon bild av det knäpps aldrig och inte speciellt många andra bilder heller den sommaren. Sverige åker ur tidigt ur fotbollsmästerskapet och han blir irriterad på sig själv över att det inte berör honom alls så mycket som tidigare år.

Festivalen i stan går mot sitt slut och det gör sommaren med. Det är tid för den mer eleganta och organiserade hösten att ta vid. Mörkret och byarna knackar på alla dörrar samtidigt, får oss att sakta glömma bort sommarens illusioner och falska luftslott.

Han sitter och väntar på en sent inkommande text och hör fredagsförväntningarna byggas upp bland kollegorna runt omkring. De är bekymrade över att semestrarna nu definitivt nått sitt slut. Han delar inte deras förtvivlan även om han -som relativt ny på stället- till viss del försöker anamma den rådande jargongen. Men han vet att han behöver rutinen och ordningen igen, han behöver jobba och göra nytta för att fungera. September betyder möjligheter till nystarter. Ett kryphål och en sista chans. Allt som kunde ha blivit men som han på olika sätt raserat kan han nu släppa i alla fall för en stund för att åter försöka blicka framåt.

Sommaren är så lätt, även om ju såklart en hel del förväntningar inte infrias så tar man ändå sig igenom den och behöver inte fundera så mycket. Grillar, upptåg, regnskurar och kalla bad bedövar och lugnar oroliga sinnen. Den händer och spelas upp utan villkor eller krav. Hösten däremot är uppstarternas årstid, den kräver ett handtag och en eller annan uppoffring.

Texten dyker så småningom upp på mail och han tar sig efter skiftets slut ett par kvarter norrut. Hemma hos vagabonden är stämningen på topp och det bär snart vidare mot parker, innergårdar och tillslut ett öde hus med  en bra ljudanläggning. Det blir lite av en återseendenas helg. De väljer att kallar det sommarens sista helg, de gamla hjältarna och han. Vagabonden blir dock sjuk efter helgens första dag och tvingas stanna inne. Andra dagen bjuder på nya återseenden och nya hjältar. En Dj från Ibiza kör tydligen också lite taxi som extraknäck och tar honom till svängom någon mil bort. Dj:n är vaken även när det är dags att ta sig tillbaka till stan och sköter en fantastisk spellista samtidgt som han kör och pratar i telefon och med sina passagerare.

På söndagen blir det plötsligt vardag och verklighet igen och då känns det länge sedan gryningarna var varma att vandra hem igenom. Fast en låg höstsol ler och skiner och ger vaga löften om att något bra trots allt nalkas.

Måndagen börjar med att han köper en ny dator och luften är klar som han tycker om och alla på gatan är lite mer elegant och propert klädda än för bara någon vecka sedan. En skolpojke han möter visar upp sin nya fina ryggsäck för en kompis och en bankman vandrar raskt framåt med en bunt papper i famnen och konverserandes i sin smarta telefon. Folk verkar trivas, ha koll på läget och vara på rätt spår.Flintastekarna och foppatofflorna ter sig blott som gamla synder från förr. Det är snart september och sådana som oss kan ta fraväl, hoppa på tåget och försöka med något nytt.