etwo

nils jönsson skriver om vardag, drömmar, samtiden och minnen ur olika synvinklar.

Cykel utsedd

Publicerad 2010-12-30 16:23:05 i Allmänt

Vaknar i precis lagom tid for att kanna mig utvilad och pa gang. Precis som flanorerna jag moter i parken har jag ledig dag och gar ut pa upptacksfard. Gor sa ibland. Lodar omkring, styr in pa gator jag aldrig sett tidigare och slas av hur jag uppskattar kanslan av att i naromradet hitta nya oaser och parlor som man pa ett par ar inte ens skymtat eller lagt marke till.
Frukost och skrivarstund pa charmigt smorgas-stalle i narheten av Victoria Park. Vid bordet bredvid sitter en gammal dam med en varm choklad. Stickar pa en mossa och skriver i sin lilla fick-kalender. Vid det andra upptagna bordet i lokalen sitter en medelalders man med pannan i djupa veck. Ser ut att studera nagot mycket svart och komplicerat. Klottrar frenetiskt ned anteckningar i sina papper han lagt utspridda framfor sig pa bordet vid sidan av sin kaffe. Tystnaden i lokalen ar pataglig. Koncentrerad, fokuserad ledighet. Nast sista dagen pa det har aret och nagon form av sista chans att gora 2010 till aret att minnas. En flakt surrar nagonstans i lokalen och det rader en sadan dar tystnad som ibland uppstar i olika slags vantrum. Man sitter dar med ett par andra, okanda individer och vantar pa nagot, kanske gemensamt, men har absolut ingenting att saga varandra. Lite tabu att yttra nagot ocksa. Lamnar sina vant-kollegor ifred. Sa man lyssnar vidare till flaktens surrande och vantar pa det dar gemensamma.
Idag vantar vi pa det nya aret. Vantar pa uppropet. Sitter dar med vara egna funderingar. Upploppet kvar, upp for kronet och sedan kan man se det nya aret pa andra sidan. Ligga dar oppet for oss redo att ta for oss av.
Gar och tittar ut en ny cykel som nagon slags del av en process att bli redo for det nya aret. Kommer in i affaren och sa ar den bara dar framfor mig helt plotsligt. Maste ga tillbaka och kopa den snarast. Angrar att jag inte foljde impulsen och slog till direkt. Nya cykeln utsedd. Helt i svart , avskalad, smala dack och lite for dyr. Men vilken cykel sedan, ingen vag tillbaka och snart ar det 2011.
Kommentarer (0)

"Inte sa illa"

Publicerad 2010-12-29 21:49:36 i Allmänt

Tillbaka i London dar ljummet regnande och latt formiddagsdimma moter en morgonflights-somnig gestalt. Med rock, kangor och sockor redo for nagot kyligare. Nagot nordligare och vassare. Julen redan sa langt borta med en gang. Pa bussen in till stan slar sig killen som satt bredvid mig pa planet till Sverige ned pa satet intill. Bade han och jag rycker liksom till lite vid asynen av varandra. Varpa livlig konversation foljer. Vi sa inget alls till varandra pa flyget nagra dagar tidigare, men nu har nagon slags gemensam grind till konversation oppnats. Och karln var trevlig. Det tror man inte alltid om varandra nar man halv sju pa morgonen med alldeles for fa timmars somn i kroppen tranger sig ned i lagprisflygbolagens minimala saten och sedan trangs med varandra om utrymme for benen. Da ar det latt att tvivla pa manniskors vanlighet, goda vilja och allt det dar. Bara bistert, egoistiskt pendlande liksom.
Onsdagen tillbringas i nya kaffestallets lokaler. Tapetsering och maleri med chefen och hela hans familj. Blir bjuden pa roliga historier, crisps, smakakor, frukt, kaffe och lask med ett konstant flode under hela dagen. Jag blir liksom lite som yngst i familjen och alla ar valdigt noga med att yngste hantverkaren trivs bra med sitt arbete. Tar en pilsner efter jobbet och far sedan skjuts hem till dorren. Chefen foljer med upp och kikar pa min lagenhet. "Inte sa illa som jag trodde", blir det snabba omdommet innan han hastar ned pa gatan igen for att undvika parkeringsboter pa hans felparkerade Audi.
For ovrigt borjar kaffestallet se riktigt fint och prydligt ut och har ni vagarna forbi Holborn sa tveka inte att titta in for kaffeupplevelse och samtal pa nummer 3 Fleet Street fran den sjatte januari da vi oppnar upp dorren for kunder.
Kommentarer (0)

Juldagskvall

Publicerad 2010-12-26 21:46:31 i Allmänt

Alla pa plats. Kanns som det nar det ar juldagskvall i Visby och tid for gamla vanner och bekanta att kort och intensivt aterses i festens tecken. Festen for oss samman. Tillbaka dar allting borjade, i staden som format mig bland manniskorna som givit mig sa mycket. Sa manga minnen och sa mycket som hant. En kvall om aret kanns det som nufortiden. En kvall om aret ses vi alla tillsammans och gor det tillatet att dra upp gamla historier och medvetet glorifiera i en kanske ibland nagot for stor utstrackning. Putsa, polera, goras dem mycket finare, alla de dar minnena. Kanske inte halsosamt, men en kvall om aret kanns det som att vi tillater oss. Fest pa stan och sa mycket forvantan kan anas bland gestalterna i snostormen som obevekligt river in fran havet i vaster den har kvallen. Klubbens panoramafonster ger oss vy over de hoga vagorna och morkret dar ute.
  Kampar i vinden upp dorren till klubbens balkong. Gar ut for att ringa ett samtal och blir for en stund staende ensam i blasten. Lite stannar jag tiden for mig sjalv. Ett kort ogonblick i vinternatten som far mig att se nagot slags sammanhang i allt det dar vi kallar livet. Ser bilder, sma klipp dyka upp pa nathinnan. Som explosioner fran forr. Inte saker pa att jag blir klokare av sammanhanget eller ens att jag ser nagot. Mobilsvarsrost med monoton stamma avryter bryskt och jag gar tillbaka in i till varmen, slammret, musiken och trangseln igen. Ar bland barndomskompisarna i juldagsnatten och kvallen kanns pa nagot vis viktigt. Gar trots aftonens trivsel hem tidigt.   De gamla visdomsorden om att man ska lamna en fest nar den ar som roligast tror jag inte mycket pa eller lagger nagot varde i, men just den har juldagen kanns det som dagens sanning dar jag bland de forsta i motvinden stretar de gamla grandernas uppforsbackar genom snon. Over torget till broderna som kommit for att hamta. Broderna samlade i bilen pa vag hem efter en tidig kvall. Nytt och gammalt pa samma gang.
Kommentarer (0)

Stansted mullrar en advents-samba

Publicerad 2010-12-20 20:49:28 i Allmänt

I bil pa vag ut fran London. Ut genom fororter, genom OS-byn som haller pa att byggas fardig i Stratford, genom trista radhusomraden. Rullar genom bilpendlarnas vardag ut fran staden och moter i morgonrusningen kilometerlanga koer pa vag in till centrum jobben. Solen inte orkat upp annu, de flesta inte startat sin arbetsdag annu. Lite tid i glappet mellan hemmet och arbetsplatsen. Motorvagen som monoton terapi. Over kortvag far pendlarna in dagens stora snackisar och nyheter. I glappet mellan vardag och julledigt. Nagra dagar kvar for de flesta till ledigheten och rapporter om resekaoset som snon orsakar ar pa alla radiokanaler. Alla sager samma sak och alla tror olika.
Stannar vid en vagkrog for att handla kex och morgonkaffe. Reser sedan vidare norrut och marker att det mil for mil blir allt kallare. Sa att det marks. Klimatanlaggningen far nastan nog av for hart arbete och raddas av att vi ar framme. Mobelvaruhus i narheten av Peterbourough, tva och en halv timmes bilresa nord-ost om London. Och mitt i ingenstans. Har valt att vara med en liten grupp som startar upp ett cafe efter nyar och vi ar for dagen ute pa mobeljakt. Sno over ode falt, ode gardar och tomma, krokiga landsvagar ar forsta intrycket av samhallet utanfor Peterborough. (Som jag inte minns namnet pa) Morden i Midsomer-by skulle kanske vissa Englands-romantiker ha valt att satta som etikett pa den har gruppen av hus, men jag avstar helt fran nagot sadant i den har texten. Ett stalle utanfor Peterborough racker gott och val.
I mobelvaruhuset ar det strax over noll grader och nar det borjar narma sig lunch ar kanslan av att ha fotter ett minne blott. Personalen vandrar mysande ledigt runt i fleecetrojor med foretagets logga pa och ser inte ut att vara det minsta distraherade av kylan i lokalen. Klimatanlaggningen far valfortjant vila och raddar oss igen nar vi styr tillbaka mot London med bord och stolar till nya stallet bestallda. Pa hemvagen ny vagkrog, friterad kyckling, lask och mullret fran startande och landande flygplan pa Stansted en parkeringsplats bort som ackompanjemang. Det mullret basta nyheten for dagen. Muller som tander ett slags hopp i mig. Som advents-samba i mina oron. Tander nagot slags litet juleljus som sager att Sverigeresan nog anda kan bli av som planerat.
Kommentarer (0)

Innomhus

Publicerad 2010-12-19 21:36:24 i Allmänt

Borjar nu officiellt att kanna en aningens oro over att min bokade julresa till Sverige eventuellt kommer att stallas in pa grund av radande vaderlek pa de brittisk oarna. Flyger den 23e och vaderutsikterna ser inte direkt lysande ut vad jag forstatt. Under helgen har snon orsakat stora bekymmer over hela landet utan att jag egentligen har markt nagonting alls. Har haft en innomhushelg i lagenheten och inte paverkats ett dugg av snon. (fotbollsmatchen jag planerat att ga pa igar blev dock uppskjuten) Inte tankt sa mycket mer pa det. Last bocker, tittat pa film, skrivit lite och lagat sondagsstek. Strotittat pa lite nyheter och tankt att det nog skulle ga over till det ar dags for avfard. Varit i nagon slags helgbubbla utanfor ovriga varlden. Sedan ringde en gammal tidningskollega fran Sverige upp idag sent pa eftermiddagen och ville ha en snokaos-kommentar. Vaknade upp ur helgdvalan. Tillbaka i nuet. Missar slutet pa filmen jag ar mitt uppe i, kliar mig i den glesa skaggstubben, tittar ut genom fonstret och funderar pa hur jag ska kommentera vadret i London. Mycket sno ar dar ju inte pa backen, det kan man inte saga. Fem centimeter, mer ar det inte, sager jag till gamle kollegan. Pratar lite snoplogning, installda fotbollsmatcher och vikten av att ha sand i beredskap, innan han tackar for sig.
Jag verkar ha nagon slags formaga att missa vasentligheter som pagar runtomkring, alldeles inpa husknuten. Det ar inte forsta gangen det hander. Nar G20-toppmotet har i London for tva ar sedan urartade och det blev strid mellan demonstranter och polis pa en gata en kilometer hemifran, sa lag jag och sov middag i godan ro och vaknade aven da upp av samtal fran Sverige. Nu ar jag mer pa tarna, har koll pa vad vaderleksrapporterna forutspar och ligger kanske, om man sa vill, lite steget fore just nu.
Kommentarer (0)

Fint, som de sager

Publicerad 2010-12-17 22:57:47 i Allmänt

Ater faller sno over staden. Stora, tunga flingor skapar vitt idylliskt tacke som gommer och doljer. Paralyserar och forlamar. Stadens skavanker syns inte riktigt och med en vecka kvar till jul infinner sig nagon slags rofylld julstamning. Snoflingor och julstamning seglar ned over oss och man far den dar kanslan av att min vill saga nagot viktigt. Satta ord pa det pa nagot satt. Saga nagra stora ord med tyngd som betyder nagot, men det kanske racker att beskriva det som fint. Tyst promenad med tankarna som sallskap hem genom parken med vy over Canary Wharf och Regents Canal i forgrunden. Kanalen halvt igenfrusen och luften sadar kristallklar som den bara blir nagra fa ganger om vintern. Fint och julstamning, va ord som kanske racker for att beskriva fredagseftermiddagen i korta drag.
Knappt tva centimeter av den har snon pa marken och det ar kameror overallt den har fredagen. Plotsligt ser jag dem overallt. Iphonekameror(stavas det sa?), digitalkameror, systemkameror, engangskameror, och en och annan tevekamera verkar ocksa ha letat sig fram. I hogsta hugg ska detta naturfenomen dokumenteras for eftervarlden. Inget far missas. Pa hamburgejatten dorren bredvid jobbet far alla en extra liten rast sa att de far mojlighet att springa ut pa gatan och fota flingorna.
Kommer trappan upp fran lagret, ser snofallet genom fonstret, mumlar nagot om halka eller liknande tyst for mig sjalv. "Ar det inte fantastiskt med sno?" fragar min kollega fran sodra Portugal glatt. "Mm", muttrar jag och sveper i mig en espresso. Hon har uppenbarligen aldrig upplevt vinterfotbollstraning i januari pa frusen grusplan med frusen vattenflaska vid sidlinjen, bortdomnade fotter, knickers och dusch med halvljummet vatten vantandes i omkladningsrummet efterat. Eller sett ett gammalt klassikst torkskap skota sitt jobb pa en svensk lagstadieskola efter en pulkautflykt. Julstamning.com
Kommentarer (0)

Sverige i centrum

Publicerad 2010-12-16 20:56:41 i Allmänt

Sista arbetsdagen hos kaffejatten imorgon och det kanns som en del i nagon slags reformation eller nydaning i tillvaron. Nytt jobb och nya projekt efter jul och nyar som lagger sig som presenter under granen redo att oppna. Ny sida och nya kapitel att forfatta. Antar anda att det ar med blandade kanslor jag gar och gor sista oppningen imorgon. Som en slags gemenskap att kliva ur, sluta i klassen, lite som att ta studenten pa nytt kanske, utan att overdriva inflytandet arbetet kan ha pa en manniska. Och utan studentfesten. Sista promenaden till bussen i halrummet mellan natten och gryningen, sista famlandet med stelfrusna fingrar i tomma fickor efter butiksnyckeln for att fa upp dorren och borja med dagens bestyr. Avig kansla pa ett satt, men mest kanslan av att det ar en intressant tid som ligger oppen att ta for sig av. Ny sida, nya kapitel att forfatta.
Avig ar kanslan daremot till fullo nar lopsedlar med Sverige i fokus slar emot en lite har och var pa gatorna. Spionage och sjalvmordsbombare. I Sverige, att lasa om i England. Tidningsforsaljaren utanfor tunnelbanestationen pa andra sidan parken saljer slut pa sina tidningar med dramatiska Sverigerubriker i de stora tidningarna som lockbete. (Och Tiger Woods ex-fru ar ju svenska ocksa) Kanns som att sitta pa laktaren och folja hemlandet. Brukar ju alltid annars vara tvartom. I Sverige har vi genom tiderna oftast blivit forpassade till askadarplats nar det nalkats spanning, stora nyheter och dramatik. Har gjort oss till storogda betraktare. Stravan att fa vara med, stravan mot att fa raknas, pa riktigt liksom, som alla de andra landerna och att alltid lida av ett slags mindervardeskomplex. Svenska egenskaper. Sa plotsligt en vecka ar varat land i norr pa allas lappar och har vi anda inte blivit inbjudna i leken lite nu i alla fall? Farlig, varldspolitisk lek. Kanske inte sadant allvar som man tank sig i stravan efter en uppbjudan till de stora elefanternas dans. Men fran och med nu nog anda med i ganget. Stockholm stad i varlden, Stockholm med i leken och ingen mor eller far som kan ropa att det ar dags for middag genom koksfonstret och avbryta lekandet. Med sjalvmordsbombare i Stockholm ar det nya tider, nya sidor av Sverige har visat sig och ett nytt kapitel i historien skrivits.
Kommentarer (0)

London

Publicerad 2010-12-11 19:20:04 i Allmänt

London. Du ar i varje steg jag tar den har dagen, du ar i varje rorelse och varje moment. Varje andetag och varje hjartslag. I allt jag gor den har dagen ar den har staden over mig och i mig. Greppar hart och tryggt. Vindstilla, solstrimmor, gra och dyster betong langs helgtomma gator. Ostra London lagger sig platt framfor mig och ger generost ur sina fickor. Den dar puben i det dar hornet vi brukade ga till ar fortfarande kvar och mer av en oas an nagonsin tidigare. Plats for planering och administration. Kalender och kulspetspenna.
"Dricker inte langre", sager bartendern pa och haller upp pints till oss. Vi spelar TP och laser helgmagasin. Gar och koper ett par mobler och drommer om en tillvaro som tar en nagonstans. Nagot mer, nagot battre, alltid vill man dit det liksom inte gar att ta sig. Dit man brannt broarna till, dit man skurit band och flytt ifran. Dit man inte sparat pengar att aka. Alltid vill man mer och battre och roligare och kanske ligger problemet dar. Ingenting ar liksom tillrackligt. Skymningen faller over staden och latt till romantiska yttringar och minnenas gloria. Latt for genvagar och latt att bara se det vackra i allt. Latt att glomma. Familjer pa helgpromenader och manniskor pa vag hem fran jobbet, kanske racker det ibland for att kunna se allt det fina, allt det som ar vart nagot, egentligen. I en stad som bade tar hand om sina invanare lika mycket som den slanger ut dem i tomma intet utan sakerhetsbalte och livrem. Alltid upp till var och en. Enskilt ansvar och allt sadant dar. Lagar italienskt, koper ett gott vin och ser det fina. Koper mobler och ser centrum fran sovrumsfonstret. Ser lordagen vakna ur sin dvala, ser kvallen gestalta sig och ligga oppen. Sa som jag minns att de brukade gora, de dar lordagskvallarna i London.
Kommentarer (1)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela