"Inte sa illa"
Tillbaka i London dar ljummet regnande och latt formiddagsdimma moter en morgonflights-somnig gestalt. Med rock, kangor och sockor redo for nagot kyligare. Nagot nordligare och vassare. Julen redan sa langt borta med en gang. Pa bussen in till stan slar sig killen som satt bredvid mig pa planet till Sverige ned pa satet intill. Bade han och jag rycker liksom till lite vid asynen av varandra. Varpa livlig konversation foljer. Vi sa inget alls till varandra pa flyget nagra dagar tidigare, men nu har nagon slags gemensam grind till konversation oppnats. Och karln var trevlig. Det tror man inte alltid om varandra nar man halv sju pa morgonen med alldeles for fa timmars somn i kroppen tranger sig ned i lagprisflygbolagens minimala saten och sedan trangs med varandra om utrymme for benen. Da ar det latt att tvivla pa manniskors vanlighet, goda vilja och allt det dar. Bara bistert, egoistiskt pendlande liksom.
Onsdagen tillbringas i nya kaffestallets lokaler. Tapetsering och maleri med chefen och hela hans familj. Blir bjuden pa roliga historier, crisps, smakakor, frukt, kaffe och lask med ett konstant flode under hela dagen. Jag blir liksom lite som yngst i familjen och alla ar valdigt noga med att yngste hantverkaren trivs bra med sitt arbete. Tar en pilsner efter jobbet och far sedan skjuts hem till dorren. Chefen foljer med upp och kikar pa min lagenhet. "Inte sa illa som jag trodde", blir det snabba omdommet innan han hastar ned pa gatan igen for att undvika parkeringsboter pa hans felparkerade Audi.
For ovrigt borjar kaffestallet se riktigt fint och prydligt ut och har ni vagarna forbi Holborn sa tveka inte att titta in for kaffeupplevelse och samtal pa nummer 3 Fleet Street fran den sjatte januari da vi oppnar upp dorren for kunder.