etwo

Doften av asfalt som torkar upp i morgonsolen. Kvarter med småbutiker i botten och bostäder på andra våningen, parkernas grönska och blommorna som slår ut.
   På en begagnad cykel för att betala hyran, i bagelaffären morgnarna efter och i 24-timmarsaffären som sålde för billigt vin och för stark besk cider.

Ganska mycket jobb, tidiga morgnar, låg lön, sena nätter och en ny morgon med ny jobbdag som väntade. Trevliga kunder på fiket, oförglömliga kollegor, lageröl på trottoaren i skymningen eller eftermiddagssolen.   
   Arsenalmatcher på puben, för dyra taxiresor in i mörkret mot okänd destination.
   Klubben som låg i en källare och den andra där man alltid hamnade i baren på andra våningen.

Festerna i det där speciella köket i det victorianska tegelhuset som man för alltid ville vara kvar i. Man gick alla trappor upp tills våningarna var slut. Det var långt innan man visste bättre, långt innan skratten, samtalen, sångerna och syrenerna i blom blev till de där tårarna som kom sedan. 
   Vi var inget som var menat att hålla i längden, inget var permanent men allt stavades kanske eller om och allt var möjligt. Det det var våren 2009 och inget var ännu förstört.
   I morgon kväll är jag tillbaka i stan igen. Jag flyger inte hem men jag flyger bort från en vår som strandat och hakat upp sig på alla plan.