etwo

I knattelaget i fotboll gjorde vi ofta olika teknikövningar två och två för att slipa våra färdigheter med bollen. En övning var att den ene kastade upp bollen i luften och den andra nickade tillbaka bollen.
”Det är bra för spänsten”, förklarade knattetränaren med sin breda Stockholmsdialekt.

Han stod vid sidan av grusplanen i ur och skur med en visselpipa och ett tidtagarur hängande runt halsen. Då och då ställde han ut orangea koner på planen i olika mer eller mindre begripliga formationer. Han bar alltid en sliten träningsoverall och körde då och då för fort till och från bortamatcherna. En gång blev han av med körkortet efter att ha varit för ivrig på en 50-sträcka till flygplatsen. Han fick börja cykla till träningarna under en period. Med två bollnät hängande över axeln och de där konerna i ena handen såg han ganska lustig ut när han rullade in på idrottsplatsen. Hans son Pontus var makalöst duktig i ungdomsåren. En av de största talanger jag sett. Som en slipad Wayne Rooney. En sådan man vill spela med och inte emot.

Ibland, innan han började spela med de äldre årskullarna, spelade vi forwards tillsammans. Om han var en slipad Wayne Rooney var jag mer av en Mattias Jonsson-typ. Mest trasslade jag till det, men Pontus gjorde ändå målen.
   Sedan flyttades jag under årens lopp längre och längre ned i planen. Mittfältare, mittback, högerback och till sist, under åren innan jag slutade, satt jag allt som oftast på bänken större delen av säsongerna.

För en dryg vecka sedan mötte riktiga Wayne Rooney Cristiano Ronaldo i Madrid.
   Real Madrids Cristiano Ronaldo hoppade från stillastående väldigt högt upp i luften och nickade med kuslig precision in 1-1 mot Manchester United. Det var inte bara en nick i mål, utan ett sportsligt fulländat mästerverk.

Hela matchen Real Madrid-Manchester United var en uppvisning i allt vad fotboll handlar om. Jag såg matchen på en liten laptop, men blev ändå förundrad av vad jag såg utspela sig i den spanska aftonen. Så mycket klass samlat på ett och samma ställe. Mottagningar, löpningar, försvarsspel, dribblingar, idéer.

Och Cristiano Ronaldo. Ser hur han löper, styr och ställer. Ser hur han lägger en fantastisk frispark med högerfoten, hur bollen studsar ut och han i momentet efter får i väg ytterligare ett vasst avslut med vänsterfoten. 
   En kort stund senare nickar han in det där 1-1-målet. Han behärskar moment ur fotbollens hela register och får en spelare som Wayne Rooney att se begränsad ut. 
   Fast det ändå är okej att vara Wayne Rooney och jag tänker att Pontus nog hade kunnat vara med i spelet där i Madrid-kvällen om han inte hade lagt av.

”Det är bra för spänsten”, förklarade säkert knattetränarna för Cristiano Ronaldo och Wayne Rooney som barn. Där slutar alla likheter mellan deras fotbollskarriär och min. Jag har inte ens några tatueringar att visa upp. Om Pontus har det vet jag inte, vi är på olika håll nuförtiden och spelar inte forwards tillsammans längre.