etwo

Solen skiner från början av helgen ända till slutet, från norr till söder och tillbaka. Det här landet är så vackert ibland att det gör ont. Tusenbitarspussel färdiglagda på rad, mil efter mil. Dovt bakgrundsljud från motor och bilradio gör honom sällskap genom timmar av umgänge med sig själv utan möjlighet att komma undan. Den klarblåa himlen, de morgonpigga joggarna och receptionistens glada leende när hon serverar frukostbricka som obarmhärtig kontrast till hans egen förvirrade och dämpade morgonversion av sig själv. Samtal i ett kök, kaffe i solen, skogspromenad, en stökig bar och en biltur.
   Sett utifrån säkert idealiska och fina dagar utan möjlighet att skymta ens en liten del av alla de där gnagande oroskänslorna och tvivlen. I köket sent på natten blir allt utom det som är viktigt sagt fast de har det trevligt ändå och när det blir dags att tacka för sig och han kommer ut på gatan är det nästan precis samma mörker som hans minns det natten innan det var dags att dra vidare igen. Promenaden över det roliga torget med bara gamla ihopknölade kvitton på hand så märkligt bekant. Inga ess, kungar eller damer. Det är alltid dags att dra vidare, det blir alltid tidig helgmorgon utan att allt det som är viktigt blir aldrig sagt och så verkar det vara bestämt.
   Tillbaka i den mindre staden igen verkar allt vara sig likt. Det söndagsskymmer när han rullar förbi macken och hamburgerstoppet vid avfarten och sedan är han hemma och innanför dörren. Den vilsna gamla legosoldaten från Balkankriget som han drack whisky med en gång på sensommaren cyklar förbi på en av sina planlösa rundor runt i stan i brist på annat att göra och i parken är fontänen avstängd för den här säsongen.
   Det är stammisar här och stammisar där, idel kända ansikten. På baren får han en skål jordnötter som någon slags uppmuntran av en ny bartender och känner sig tvungen att beställa en runda till.
   Solsidan skymtar punktligt i vartannat fönster längs gatan hem och är som Stenmarks andra åk inskrivet i väggkalendrarna och lättar upp slutet på veckan. I tanken är vi redan instämplade för veckans jobb men skrattar ändå åt Ove och companys tokigheter i rutan. Måndagen dyker nästan upp som en befrielse. Man kan skaka mattor och storhandla, bli omkörd av sopbilen och morsa på en kollega och tycka att man är på gång och på väg igen.