etwo

Ett samtal mellan främlingar vid fönsterbordet, en fader med sonen i rullstol framför sig, de båda ler i samförstånd åt något de pratar om. Ett par under ett stort paraply i regent, en gammal veteranbil och en fint putsad fasad tvärs över gatan. Det är något fint i luften. Solen vill inte vara med den här söndagen, den liksom bara tittar fram lite, för en stund i sommarkvällen blir det ljust efter det där regnet, men solen försvinner snabbt igen. Madonna och lite gammal rock på spellistan. Två kunder har en dejt på nedervåningen och den går inte så bra först, men nog bra sen för de vandrar iväg hand i hand, tackar och ler, också de under ett  stort paraply. En annan kund frågar om vägen till Covent Garden, hon har inget paraply, men jag säger att det nog ändå är värt promenaden, Covent Garden är väldigt fint, säger jag. Promenad längst med Regents Canal på hemvägen genom London-sommaren. Blåser nästan vågor på kanalen, sjöfåglarna har tagit skydd, barnen leker inne idag och det är något så melankoliskt vackert över hela sceneriet som slukar mig. Vind, mulet, byggarbetsplats, sirener på avstånd, öde kanal-promenad och lätt att glömma bort att det är mitt i juni, sommar. Lätt att glömma bort att det kan vara fint ändå. Oftast är det inte juni. Oftast är livet måndag eller mitt i veckan, vardag och bestyr. Men det kan vara fint ändå, livet, även om det kan svårt att komma ihåg ibland.

Marcus ringer sent samtal och vi språkar en stund. Det är sommar på riktigt nu, säger han. Jag har ingenting märkt, säger jag. Sitter på golvet i köket och han i Stockholm. Sådan är våran relation nuförtiden. De gamla vännerna som nästan aldrig ses. Delar med oss av en länk, skickar ett berusat text eller skrattar åt samma saker på teve fast vi inte vet om det. Tror oss kommit på vad det handlar om fast vi nog båda egentligen inte har en aning. Aldrig har haft. Har åsikter om sådant vi inte vet något om, är så väldigt olika och så lika varandra. Och tror vi kommit på vad det handlar om. Den gamle idolen gör mål i landslaget, det pratar vi om och känner nog att det har gått alldeles för fort sedan vi var små och hade alla svaren, när vi visste bäst. Det var rätt eller fel och svart eller vitt. Livet en scen ur en pjäs. Hur tiden gick har vi glömt bort. Idolen blivit stor på riktigt, kommit ut i världen och är där i skenet från strålkastarna för att stanna. Tänker att det nog handlar om att bära omkring på en vilja, fast säger ingenting. Gamle vännen säger att han fortfarande har roligt, är ute på äventyr och vift och ibland kan kanske det vara allt vad det handlar om. Säger att jag jobbar ganska många timmar just nu. Vi skrattar fast vi inte vet varför och bestämmer oss för att boka in något snart. Det handlar om planering enas vi om.

Helgen kommer och går med en blandning av allt. Solsken, högsommarvärme, balkong-fest i Archway och sedan en söndag som regnar bort utanför fönstret på fiket där jag försöker sysselsätta mig medan kunderna sviker. Bränner in skivor på företagsdatorn och mekar med en spellista som ser ut att kunna bli en smaskig en, torkar av lister, putsar koppar och fyller på saker som redan fyllts på ett antal gånger under dagen. Tar lunchrast med en räksallad, hjälper nye Madeleine att få fram fina espresso-shots och läser söndagstidningar. En jättestor hund passerar ute på gatan, en sur herre i kostym försöker packa in en barnvagn i sin silvriga Golf utan att blöta ned kavajen och en äldre, aningen mindre sur herre beställer en kopp te. Pratandes, smaskandes på en socker-bulle beställer han, smular ned disken, ger lite dricks och förklarar att han bara vill komma i skydd ifrån regnet en stund. Sedan tar jag tåget hem, köper ett slags rengöringsmedel för heltäckningsmattan i sovrummet och kyckling på erbjudande. Spelar en gammal låt, läser bruksanvisningen till rengöringsmedlet och hittar min nya pocketbok i en vrå bakom köksdörren. Hur den hamnat där vet jag inte. Funderar ut en passande sås till kycklingen och sedan är söndagen långt gången.