etwo

Marcus ringer sent samtal och vi språkar en stund. Det är sommar på riktigt nu, säger han. Jag har ingenting märkt, säger jag. Sitter på golvet i köket och han i Stockholm. Sådan är våran relation nuförtiden. De gamla vännerna som nästan aldrig ses. Delar med oss av en länk, skickar ett berusat text eller skrattar åt samma saker på teve fast vi inte vet om det. Tror oss kommit på vad det handlar om fast vi nog båda egentligen inte har en aning. Aldrig har haft. Har åsikter om sådant vi inte vet något om, är så väldigt olika och så lika varandra. Och tror vi kommit på vad det handlar om. Den gamle idolen gör mål i landslaget, det pratar vi om och känner nog att det har gått alldeles för fort sedan vi var små och hade alla svaren, när vi visste bäst. Det var rätt eller fel och svart eller vitt. Livet en scen ur en pjäs. Hur tiden gick har vi glömt bort. Idolen blivit stor på riktigt, kommit ut i världen och är där i skenet från strålkastarna för att stanna. Tänker att det nog handlar om att bära omkring på en vilja, fast säger ingenting. Gamle vännen säger att han fortfarande har roligt, är ute på äventyr och vift och ibland kan kanske det vara allt vad det handlar om. Säger att jag jobbar ganska många timmar just nu. Vi skrattar fast vi inte vet varför och bestämmer oss för att boka in något snart. Det handlar om planering enas vi om.