Yra
Glömt bort den där historien om fläktmonteringen nu. Så det blir ingen fortsättning på historien. Inte nu i alla fall. Det blev så soligt och ledigt och inte något utrymme att få något av värde uträttat. Bank Holiday och hela landet har varit i vad som lite urvattnat skulle kunna beskrivas som festivalyra. Alla grävde fram grillarna, lade ifrån sig allt av värde för att lapa lite solstrålar och umgås. Inte sett ett moln på fyra dagar och gör som far min och packar fram shortsen som legat gömda någonstans. Shorts, espresso, tidning och små ärenden att uträtta känns som eftermiddag i klang med vårens melodier.
De där ledighetens hustak, parker, grillar, för billiga viner och skratt är det dags att vända ryggen i ett par dagar för att istället leverera kaffe och kaka till mycket, mycket upptagna kvinnor och karlar. Alla tisdagen till ära med bekymmrade veck i pannan och kånkandes större portföljer än vanligt till sina kontor. Tillbaka från fyra dagars ledighet kan vara jobbigt för oss alla. Oavsett vad vinerna i glasen kostat och om man varit hemma i parken eller i Karibien och seglat med sin stora båt.
Dagen efter är alla gladare. Solbrännorna aningen mattade och lite färre veck i business-pannorna. Tillbaka i rutinerna, som min far i sina shorts nog skulle ha konstaterat. Jag säger till kunderna att det är skönt att vara tillbaka, de skrattar och sedan köper jag kvällsburgare i den där blå kiosken på hörnet och sätter mig vid slussen nere vid kanalen som blivit ny favoritplats i området. Solen på väg ned, vinden mojnar av, bra vy och i stunden fin kvalitet.