Fläkten del 1
Inne i butiken är det varmt. Mycket varmt. Sitter på golvet och monterar ihop en fläkt. En sådan där vit modell som står på golvet och snurrar och är tänkt ska ge svalka till folket. Överallt är de vid den här tiden på året och några månader framåt, de där snurrfläktarna. Hos tandläkaren, bilprovningen, på krogen och alldeles säkert i alla skolors personalrum. Lärare känns som den typen av människor. Som gillar den där lätta brisen från en fläkt i ett annars kvavt utrymme. Noterar på väg hem från jobbet en fläkt som lite nonchalant står placerad utomhus på trottoaren. Ser sedan att den är trasig, men ändå. Bockar ändå av den.
Någonting, bara en liten del, fattas så klart för att mitt fläktbygge ska färdigställas där på golvet. Kan det vara en skruv eller bara en liten mutter? Blir funderasam och kontrollerar beskrivningen. Är ingen van fläktbyggare. Blir därför mycket nervös när jag plötsligt finner mig i en situation där jag har tre mycket brittiska karlar ståendes observerande mitt fläktbygge. Sopgubbe-Dennis, chefs-Andy och en kostym-kund som i väntan på hans latte hamnar i en slags improviserad tupp-tävling om vem som är den mest brittiska och mest manliga mannen på jordklotet där de står och tittar på mitt skruvande. Alla har en klar potential att ta hem en sådan tävling och när jag kommer på mig själv med att fortfarande ha förklädet på mig inser jag att jag inte har den potentialen. Inte alls. Dessutom fattas den där skruven eller muttern fortfarande så jag låtsas vända och vrida lite på fläkten, kontrollerar de andra skruvarna, viker ihop kartongerna och ber en bön att den brittiske kostym-kunden brittiska latte ska bli klar någon gång så att de tre mycket brittiska karlarna ska få annat att göra än att hånle åt mitt tafatta fläktskruvande. Latten drar så klart ut på tiden och jag ångrar bittert att jag avfärdade träslöjds-Klasses träslöjdslektioner som onödiga på högstadiet. Skruvandet man fick ägna sig åt där skulle kunna ha hjälpt mig, tänker jag, allt mer svettig...
Fortsättning följer.