Publicerad 2011-08-30 10:23:59 i Allmänt
Det finns en liten idrottshall här på skolan och plötsligt pågår stenhård internmatch mellan journalist-studenterna. Tar tjugo minuter innan energin börjar sina och undrar, stående med händerna mot knäna och genomsvettig, var all kraft och kondition tog vägen som man hade obegränsat av förrut. På gatan delade vi upp lag, ställde ut de röda metallmålen och sedan spelades det hela kvällarna och helgerna. Mat och fika var pauserna fast vi inte behövde dem så mycket, det var något nödvändigt ont.
Ibland blev det bråk om något i matcherna, andra gånger slogs vi lite och oftast rann det av oss innan något alvarligt hänt. De där matcherna på gatan och garageuppfarterna var livsviktiga att vinna, det var ett eget universum och att förlora fanns inte på kartan. En del gånger fick de vuxna, med lite tålamod och god min, vara någon form av domarkomité och medla fred i helgernas gatustrider. Det var alltid "sista målet vinner" och alltid de stora killarna från kvarteret bredvid som var bäst utan att det fanns något att göra åt den saken. Det var bara så.
En dag, från en till en annan så blev vi för stora för de där bandy-helgerna med vattenflaskor med våra namn på, röda målburar, stoppade innebandybollar och skrubbsår på knäna som sedan sved i duschen och smärtade när man plockade ut gammalt grus ur såren. I idrottshallen på skolan är matchen inte riktigt lika seriös och hård, vi orkar nog inte med det, men koll på resultatet har vi och när någon i motståndarlaget förslår paus för att ta lite frisk luft hör jag min egen, andfådda röst, precis som för tio år sedan, basunera ut: "sista målet vinner!"
Publicerad 2011-08-29 09:07:54 i Allmänt
Sitter hela söndagen på den lokala pizzerian och ser fotboll från världens bästa liga. I Molkom spelar det lokala laget i division 7 på Molkoms IP men här, på teven i den gamla, lite slitna pizzerian spelar Manchester City och lite senare Manchester United en fotboll hämtad från en annan planet. Det är rent, rakt, vackert, kliniskt och allt annat ni kan tänka er. Världsklass. Arsenal är urusla, de presterar den sämsta matchen jag sett med dem och alla är knappt 20 år gamla och utkastade i lejonens kula att bli uppätna. Livrädda och dömda att misslyckas. För Arsenal hade aldrig någon chans, det var division 7 mot Manchester United och promenaden hem från pizzerian är en svart vandring med tunnelseende och utan morgondag. Pizzan degig och Wenger deppig. När Arsene Wenger ser så där besviken och trött ut på bänken är det också ett tecken på att min helg inte är vad den kunde ha varit. Den lyfter aldrig. Någonting i Arsenal har gått sönder och jag vet inte riktigt vad det är, bara att det måste repareras snarast om det ska finnas hopp om en god säsong. På kvällen äter jag en paj och ser halva Wallander fast jag vet hur den slutar och har en krypande söndagskänsla som inte vill försvinna.
Publicerad 2011-08-26 10:19:14 i Allmänt
Är uppe fredagstidigt, äter liten frukost och snör på mig ärvda tennis-sneakers. Morgonen är ljummen och ljus, Kent i lurarna framför datorn, så hoppar över sensommaren och insuper hösten med all dess prakt och stolta vissenhet. Någon sa någonstans att hösten är stiligare, mer värdig än sommaren och skriver nog under på det jag med. Hösten är allt det där med löv, regn och rusk, jag vet, men det är lika mycket ny mundering, ny jacka, nya projekt och hopp om nystart. Pampiga paraplyer i diskreta färger och gubbar i hattar. Och Kent. Som liksom sätter tonen men inte på ett ledsamt sett.
För inte så länge sedan gick jag varje morgon över en tom parkering på väg till skolan. Det var en sådan där överskottsaffär full med verktyg och billiga chips och tvålar med konstiga varumärkesnamn på. Men om tidiga höst-vardagsmorgnar var parkeringen tom och såg ut lite som Vitryssland 1968. Dimma eller duggregn. Och alltid med Kent i lurarana utan att jag minns varför det var så. Men det var inget negativt, med kent och Vitryssland, det var något som passade promenaden tyckte jag. Tog mig en bit på vägen eller kanske bara lite bort för några morgon-minuter och det var alltid det där bort vi pratade om där och då. Helt säkra på vart var ingen, men det var bort vi skulle.
Sedan, när helgen kom var parkeringen alltid fullpackad med pensionärer och barnfamiljer som vallfärdat för de där chipsen och tvålarna. Vallfärdat till Vitryssland för att stressa upp sig. Fruar med fulla vagnar, bakfulla män och skrikande barn. Ibland smög jag in för att köpa lite godis till tevespelsturneringen, andra gånger sålde jag Bingolotter utanför men oftast var jag bara där under veckodagarna. Släntrade över parkeringen, lyssnade på lågmäld rock och kände försiktigt på hösten
Publicerad 2011-08-24 22:53:05 i Allmänt
Vi lyssnar, skriver av oss, ställer mycket frågor och skapar gemenskap, den här gruppen. Arbetar lite. Åker på utflykt, hamnar efter ett par mil i bil om möjligt ännu mer mitt i skogen än vad Molkom är. På det anrika vandrarhemmet där vi bor över natten sitter bilder av björnspår och annat vilt uppe på anslagstavlan.
Porslinet är gammalt och på sina ställen lite kantstött där det står uppradat, välsorterat i finskåpet i hörnet, har nog varit med om mycket, det där porslinet. Många danser, läger och middagar som passerat genom åren. Människor som kommit och gått över de knarrande, vackra golven på de olika våningsplanen. Dukarna på borden är rutiga och inte nya. Folkets hus av gammal svensk modell. Historierna sitter i väggarna, gammal flyktingförläggning blandar klassisk sommaridyll och bygdefester när det gäller att beskriva det här lilla vandrarhemmet vid den idylliska sjön.
Lärarna spelar sådana där telefonspel till ganska sent och vi försöker få någonting skrivet oh uträttat i skenet av svaga lampor och med det kompakta mörkret utanför. Antar att man vänjer sig efter ett tag vid det där djupa mörkret som tar ett stadigare tag om en för varje dag som går. Som sanden i ett timglas rinner sommarens eviga ljus så sakteliga ut och det är dags att acceptera nya tiders intrång på oss.
Publicerad 2011-08-23 15:43:16 i Allmänt
Åker båt, buss, bil och tåg genom ett Sverige där sommaren tar slut. En höst tar sin början. Människor kravlar sig tillbaka till verkligheten. "Det börjar på riktigt idag", säger taxichauffören till mig när vi rullar genom Stockholm i de tidiga morgonköerna. Nickar nedsjunken i baksätet och tänker att han träffar precis rätt i sitt sätt att säga det på. Reser norrut, allting klaffar med SJ som min organisatör och börjar den här veckan ett år av organiserad tillvaro. Studier och skrivande i Molkom, ett litet samhälle tre mil utanför Karlstad. London E2 har på kort tid blivit till någon slags boxadress med massor av siffror och man har sitt eget fack utanför matsalen dit breven kommer. Vet inte riktigt hur det fungerar. Det är ganska läskigt med så mycket nytt fast mycket kul på samma gång och tror det är det nya, att göra det otippade. Det oväntade typ.
Publicerad 2011-08-12 12:09:31 i Allmänt
Det vankas fotboll med grabbarna på den gamla vanliga lilla planen och har varit taggad, glad och spänd redan ett dygn innan vi ska spela. Det handlar om lite lätt kickande, kanske en timme eller två, några straffturneringar och kanske lite match. Ändå längtar jag kopiöst efter detta. Har inte setts på ett år, det gamla gänget och tror nog att den bästa återföreningen kan vara att snöra på sig skorna och drabba samman i en fotbollsbatalj. Får se hur många som dyker upp, Max-Jim har lovat att dyka upp. David bilar in till Visby från sitt Burgsvik, har han sagt och Viktor skyndar från jobbet. Sa till honom att han skulle sluta tidigare, men fick inget svar på mitt text. Kanske någon mer dyker upp, kanske vi alla får förhinder. Kanske är planen upptagen som den brukar vara. Skriver därför inte här var i Visby det blir spel, det är secret location på det här eventet. Vi har svårt att få till en träff som passar alla den här sommaren, verkar det som. Alla har sitt. Träffade Jim en kvart för några dagar sedan. Bjöd honom på en flaska Carlsberg innan jag var tvungen att gå till bussen. Han tackade för det och cyklade hem och läste i sin körkortsbok. Det är hans sommarprojekt, körkortsboken och körlektionerna.
Publicerad 2011-08-11 17:06:43 i Allmänt
Det är nog nästan samma stad som jag åkte ifrån för ett tag sedan. Samma hus, små gränder och ställen. Några byter namn, några bygger ut, en del har flyttat och många har stannat. Biblioteket, fiken och barerna som var det som gällde står kvar. Spöken från förr, alla de där bekanta ansiktena, människorna inne bland ruinerna och de medeltisklädda turisterna. Staden bär omkring minnena och upplevelserna i en liten ask. Har ju sett så mycket innan oss. Vi tassar om varandra, förbi utan att låta blickarna mötas. Nickar lite försynt, säger hej till varandra. Ett tag delade vi på något, en barndom, en ungdom, hade en gemensam agenda men allt där blir så annorlunda sen. Förändring kanske, vi blir alla egna individer, växer upp och delar bara våra minnen av det som en gång var så viktigt. Öppnar kanske den där asken ibland, låter det komma över oss, det gamla, innan vi stänger igen den igen och intalar oss att vi gått vidare. Kanske lägger mer kol på grillen, river ur en kupong från den lokala järnaffären och ser över den där fonden pengarna är sparade i nu när det sägs vara dåliga tider.
Mitt på torget delar ungdomar i färgglada tröjor ut reklam för bredband(inte helt säker på att det var just för bredband, men det brukar vara det när det görs reklam av ungdomar på torg i mindre städer) Ingen verkar vara intresserad, hamburgerbaren är fullpackad, en känd kaffekedja med svårt Starbucks-komplex har öppnat upp portarna på torgets bästa plats och har blivit tilldelad en enorm uteservering. Kaffemonopol i centrum? På en annan plats står en medeltidsklädd figur och svingar lite med ett gammalt svärd. I väntan på bussen hem vill en lite lätt berusad herre kallprata för att döda tid, så då gör vi det en stund. "Är du från Gotland?" Frågan är ett försök till konversation, jag svarar kort att jag är från Gotland. "Det kan jag se det", säger den berusade herren i ett förbryllande svar och sedan är vi tysta tills bussen rullar in på stationen.
Publicerad 2011-08-10 19:50:31 i Allmänt
Ett stilla, skyggt solregn strilar på eftermiddagen över bygden, så stannar inne en stund efter lunch. Somnar djupt, drömmer konstigt och vaknar förvirrad med ett ryck av mullret från åska. Sedan, när ovädret hastigt dragit bort igen är luften frisk och klar. Kvavt har blivit höstlikt, fast på ett bra sätt.
Tidigare på dagen, efter frukosten är jag nere på stranden med bror och säger adjö till den, stranden. Vi brukar göra så, ta farväl för året när det är dags för någon av oss att åka vidare.
Jag har ett par dagar kvar, men bror reser snart. Så vi cyklar dit, badar och säger inte så mycket. Vattnet är kallt för det blåser sådan vind att det blir det. Biter ihop, är i andra tankar långt, långt borta och sitter tysta på den tomma stranden och funderar ett tag. Och pratar lite om allt annat.
Sedan cyklar vi hem genom skogen. Dofterna av grönskan en teater i sig, en alldeles egen berättelse att sätta sig in i och ta del av. Sluter ögonen för några sekunder, andas in djupt och hamnar på helt andra platser än där och då.
Uppförsbacke, bror på 30-årig gammal cykel. Världmästarcykeln, står det på ena skärmen. Ett gammalt klistermärke. Han är först upp för backen och nöjd med det. Den är nästan som grannens hoj, den där gamla Världsmästarcykeln. Att lita på. Men grannen har investerat i en Bianchi-cykel med oerhört många växlar på och jag är mycket avundsjuk. Ingen fotbroms. Den ser livsfarlig ut, hans racercykel. Nästan som en motorcykel med sin blänkande ram och framfusiga uppsyn. Den morrar, vill nog egentligen kasta av sina cyklister, men är följdsam, mjuk i rörelserna. Typ väloljad och en sådan ska jag också ha någon gång.
Publicerad 2011-08-07 09:58:25 i Allmänt
Det är en lite för mjuk säng jag sover i, kan efter fyra nätter konstateras. Lite som en gammal hängmatta, man sjunker liksom ned. Klagar dock verkligen inte. Sömnen söker mig. Dricker två muggar svart, starkt kaffe när sockenfesten i bygdegården börjar lida mot sitt slut men somnar ändå sedan väl hemma nästan direkt, för det är så väldigt tyst i omgivningarna.
Stjärnklar, ljummen augustinatt som gjord för att med långsamma semestersteg promenera sig igenom. Genom byn krokig, knastrande grusväg hem från fin fest med många skratt. Mörker, tystnad, samtal, sång och syrsor. Ser inga stjärnbilder, bara stjärnor, men det blir en whiskey i trädgårdens dunkla rum och glimtar av något från förr. Något som bara hastigt spelas upp, visar sig men sedan kryper tillbaka igen och inte visar sig mer den kvällen. Försvinner. Som sommaren. Det är ännu ett par veckor kvar, hösten finns där någonstans i natten, syns inte till, gömmer sig lite till. Men väntar. Väntar på att med vinden få dansa in och kyligt knacka på våra portar. Dansa in och göra det här och andra av sommarens äventyr till historier från förr. Skimmrande sommarhistorier man inte glömmer.
Publicerad 2011-08-06 12:26:30 i Allmänt
Ägnar förmiddagen åt att såga lite ved med farsan, han nämner redan under den tidiga lördagsfrukosten att det finns en hög på baksidan som behöver sågas upp. Hör på hans tonläge att det inte är någon ide att försöka fly ifrån det här. Det är ett tonläge som säger att det är en väl genomtänkt kampanj som nu är inledd. Jag försöker med att spela kall.
"Mm", svarar jag frånvarande, utan att titta upp från tidningen och gröten. Slevar i mig lite till och sedan lyckas han med sin listiga övertalningskampanj, utan att jag vet hur det går till så står vi där bredvid varandra med såg och yxa i högsta hugg. Arbetshandskarna på. Tyst, monotont arbete. Tyst tävling om vem som är snabbast. Flugor som surrar.
Kommer in i en rytm, tittar ned i backen och låter tankarna vandra iväg. Efter ett tag, kanske 20 minuter, tittar jag mig omkring. Huggkubbe, sågspån, vedhög, arbetshandskar och en såg utan sin arbetare. Sågen, som farsan ska sköta är obemannad. Hör glada röster från fikabordet runt knuten. Dit har han lite ogenerat flytt iväg och sitter med kaffekopp i solen och konverserar livligt med en gammal sommargranne. Jag torkar mig i pannan och arbetar vidare, efter ett litet tag dyker han upp igen. Nonchalant inglidande travar han lite kluvna bitar och säger (Med precis samma tonläge som under frukosten) "Sedan är det den där högen också, den måste vi också såga upp", och pekar på en halvstor vedhög med lömsk stora, krokiga bitar. "Mm", svarar jag och klyver en bit till. Sedan åker vi till bokbussen och äter lunch.
Publicerad 2011-08-05 19:42:02 i Allmänt
Loggar in, kopplar upp mig och försöker uppdatera mig om läget i omvärlden. Solen i ögonen, det är varmt i sommarens Sverige. På Gotland har solen strålat sedan färjan lade till i hamnen. Piloten säger till oss passagerare när vi landar på Arlanda i sommarnatten att det är "perfekt sommardansväder". Och visst kan jag känna det när jag stegar ut på parkeringen där på flygplatsen strax utanför huvudstaden. Andas in djupt, doftar och tar in. Sommarnatt i Stockholm och direkt, på en gång när jag känner doften är jag tillbaka där jag en gång var. Känner det och håller med piloten, det är perfekt sommardansväder.
Ett dygn senare äter jag varmkorv och håller möte med grannarna och familjen med vy över fin kväll som lägger sig vackert över ängarna. Sockerkaka till efterätt. Dimma som sakta rullar in i aftonen. Vi plockar ihop disk, bord och stolar och lägger oss ganska tidigt. "Det är långt till London och Berlin nu", säger mamma till oss när vi sitter på sandstranden som nästan är folktom trots varmt vatten och klarblå himmel. Har solen i ögonen, så jag kisar när jag säger till henne att jag håller med. känner det, att det nog är en liten bit bort, storstaden. Blickar bort mot det fina fiskeläget vid udden med de gamla träbåtarna. Två timmars flygning bort men nog känns det allt lite längre. Ser inte så mycket i backspegeln, släpper taget och ser något nytt, kan känna det igen. För nu har jag flyttat tillbaka till Sverige för ett tag.
Etwo, London E2, det blir en annan plats till hösten men ni kommer fortfarande, om ni vill, att kunna läsa texter här under samma namn. Bäste läsare, hoppas ni har haft en bra sommar och fortfarande kan njuta av den en tid till.