etwo

Sitter hela söndagen på den lokala pizzerian och ser fotboll från världens bästa liga. I Molkom spelar det lokala laget i division 7 på Molkoms IP men här, på teven i den gamla, lite slitna pizzerian spelar Manchester City och lite senare Manchester United en fotboll hämtad från en annan planet. Det är rent, rakt, vackert, kliniskt och allt annat ni kan tänka er. Världsklass. Arsenal är urusla, de presterar den sämsta matchen jag sett med dem och alla är knappt 20 år gamla och utkastade i lejonens kula att bli uppätna. Livrädda och dömda att misslyckas. För Arsenal hade aldrig någon chans, det var division 7 mot Manchester United och promenaden hem från pizzerian är en svart vandring med tunnelseende och utan morgondag. Pizzan degig och Wenger deppig. När Arsene Wenger ser så där besviken och trött ut på bänken är det också ett tecken på att min helg inte är vad den kunde ha varit. Den lyfter aldrig. Någonting i Arsenal har gått sönder och jag vet inte riktigt vad det är, bara att det måste repareras snarast om det ska finnas hopp om en god säsong. På kvällen äter jag en paj och ser halva Wallander fast jag vet hur den slutar och har en krypande söndagskänsla som inte vill försvinna.