etwo

nils jönsson skriver om vardag, drömmar, samtiden och minnen ur olika synvinklar.

Idag vill vi alla till Ecuador

Publicerad 2010-11-25 12:12:29 i Allmänt

Vaknar utvilad till synen av ett utbrett, vitt snotacke over vidderna och tanker att det nog ar svart att fa en battre start pa dagen. Precis i uppvaknandet med formanen att slippa tankar pa halka, trafikolyckor och avstangda vagar. Blir ett senare bekymmer.
Tandlakarbesok och forsok till en liten promenad i barndomsstaden. Sno och vind for mig istallet med sig till det dar kaffestallet pa hornet som jag tidigare haft sa svart for, men nu blivit en slags favorit.
Kanske en halsning om att julen blir bra, det har vadret, att det blir en vit jul och allt det dar andra manniskor onskar sig i samband med decemberhogtiden. En aldre herre star pa torget och saljer sma kransar av granris. Under ett provisoriskt tak star han ensam mitt pa troget och huttrar i kylan. Om inte en tragisk sa i alla fall inte en munter syn att skada ar han, mannen pa torget. Ingen kund i sikte, ingen vill ha ny krans den har formiddagen. Han far syn pa en bekant och utbrister: "Skulle ha stannat i Ecuador, kom hem i gar, tror jag aker imorgon igen!" Ungefar hela torget hor den aldre herren och ar nog med honom i tankarna dar vi alla hukar, stretar och utrattar det vi behover utratta. Alla vi ha varme, alla vill ta sig nagonstans, idag vill vi alla  nog till Ecuador. Egentligen. Bussen jag momentet innan hoppade av pa torget gar bara till Grabo och det ar ju bara en bit pa vagen.
Men sa far jag kaffe, ser gladjen hos manniskorna pa fiket, sitter i hornet och betraktar snofallet och tinar upp. Att sitta och trivas, hade en del kanske beskrivit fenomenet som. Ar har och nu och plotsligt ar storebror med pa formiddagskaffet genom en Elle Interior som ligger pa bordet bredvid. Gasterna bredvid bladdrar, stannar upp vid illustrationen och en stolt lillebror dricker sitt kaffe.
Kommentarer (0)

Kanske man kan kalla det ro

Publicerad 2010-11-24 17:05:44 i Allmänt

På utflykt genom vinterlandskap och småorter hittar jag tid att andas och upptäcka. Orter och samhällen där tiden stått stilla lika mycket som världen på många plan gått vidare. Världen tittar in, knackar på dörrarna och vill in. Vill ta över och sätta sin prägel. Ibland når världen in i vardagsrummen och de mysigt bonade köken, men lika ofta är det som att de prydligt målade staketen, välklippta gräsmattorna och krattade grusgångarna filtrerar och håller hot och elände på avstånd. Världen vill att vi ska se och förstå, men det är organisterat, strukturerat och glädjen i nya julgardiner eller en trädgårdstomte. Världen med krig, maktordningar och svält når inte riktigt ända fram, ropen hörs inte riktigt. Värmen från bullbak och adventsljus stänger ute och förblindar och kanske är det trygghet, tänker jag.
  Skymningen kommer tidigt, sveper in tidigt under eftermiddagen och skapar en poetiskt ljus där jag och far sitter på det lokala fiket och småpratar. Går att säga mycket om mörker och kyla, men det finns en viss form av kreativ kraft och energi i att följa en november-skymning falla och veta att det är mycket på gång runt hörnet i livet. Bara stanna upp där och då i stunden och se det fina, låta funderingarna vandra, ha henne i tankarna, kunna se en händelserik tid framför sig, veta att mycket är på gång och kanske kan man kalla det någon slags ro.

 

Kommentarer (0)

Familjen, West Ham och varför Steven Gerrard fortjänar respekt

Publicerad 2010-11-23 10:27:16 i Allmänt

"Har du pass och biljett?" Taxichauffören ar mycket vänlig och mycket mån om att allt ska flyta på bra under min resa till Sverige. Klockan fyra på morgonen och efter nio timmars arbete är han pa ett strålande humör. Vi svänger förbi Billys 24-timmars-hak pa Mile End Road och han bjuder på kaffe som vi sedan sörplar på under resans gång. Han ar East End boy personifierad och tycks ha hur många historier som helst pa lager att bolla med mig. Familjen, West Ham, lägenheten och varför han tycker att Steven Gerrard fortjänar respekt är bara en bråkdel av vad vi hinner med att samtala om under den knappa timmen ut till Heathrow.
  Får en del nya infallsvinklar på saker och ting och är nog utan överdrift mest den minst sömniga passageraren pa flygplatsen i gryningen.
  Landar dock morgonseg på ett gråmulet Arlanda på måndagsformiddagen och känner mig aningen förvirrad. Snöblandat regn faller som välkomstpresent från november-Sverige och precis allting kanns grått och vinter. Vackert och vemodigt på samma gång. Utanför fönstret lyfter ett plan till Thailand. Känns som att se en bräcklig repstege kapas framför näsan precis när flykten över  floden ska fullbordas. Ett plan som lyfter, en flykt över jorden till Thailand från Sverige i november. Funderar vidare på vad chauffören menade med att Steven Gerrard förtjänar respekt utan att komma på någon endaste anledning till detta medan jag promenerar öde och ekande korridorer fram, visar passet, blir igenomslappt och noterar från skylten över avgångar att jag har närmare fem timmar att spendera på huvudstadens flygplats. Med kaffe för 40 kronor koppen och samma pris  for en halvtimmes internet-biljett inser jag bryskt utmaningen i flygplatsflanerandet. Men, Arlanda eller inte, en veckas semester tar sin början den här förmiddagen och då är det fel att gnälla över för mycket tillgänglig tid. Antar att det på ett eller annat sätt ar just tid vi alla strävar efter att ha sa mycket som möjligt av i vår vardag? Sätter mig ned och försoker skissa upp lite planer for veckan pa Gotland, men inser i samma stund som jag börjar att det ar just planer jag vill ha så lite som möjligt av under de här dagarna. Bara få lite tid med de närmaste ar anledning nog för vistelsen, så anteckningsboken blir kvar tom i väskan. Har en tid hos tandläkaren på torsdag men tänker att det borde vara möjligt att komma ihåg även utan anteckningar.
  "Tandläkaren pa torsdag", det låter som stereotypen av pensionär som planerar. Gul klisterlapp på spegeln i tamburen som suttit uppe  i ett par veckor och ett besök som blir till ett större och större huvudbry for pensionaren ju närmare det kommer.
  Ett gäng finländska väninnor äter räksmorgåsar och har trevligt, en skånsk affärsman är stressad men vill verka lugn och avslappnad inför sin kollega, och en äldre herre äter även han räksmorgås (En något större variant än de finländska väninnorna) vid bordet bredvid och jag har bara fyra timmar till gaten öppnar. Kaffekoppen gapar tom. Snöfallet tilltar utanför fönstret.
  Familjen, lägenheten, lite West Ham och varfor fortjänar egentligen Steven Gerrard den där respekten från sina fans? Det ar måndagsförmiddag på Arlanda och jag har för mycket tid och för många tankar i huvudet.

Kommentarer (0)

Papper mot webben

Publicerad 2010-11-16 16:15:13 i Allmänt

Mona Sahlin avgar, laser jag i tidningarna och ar formodligen bland de sista svenskarna i varlden som vet om nyheten angaende Socialdemokraternas ledare. I alla fall kanns det sa. Alla jag pratar med vet redan om handelsen och fnyser lite latt at min oformaga att hanga med i nyhetsflodet pa ett dagligt plan. Tidningen som medium ar tydligen inte ett tillrackligt kvickt satt att folja dagliga handelser pa langre. I alla fall inte om du vill vara forst med att veta nagot.
I Guardiann laser jag att Daily Mails webb-version Mailonline pa bara ett par ar seglat upp som en av varldens storsta engelsk-sprakiga webb-tidningar med mellan 17 och 18 miljoner unika besokare per dag och att papperstidningen som koncept tappar mark for var dag som gar. Prins Harry, Lady Gaga och Cheryl Cole ar uppenbarligen personligheter som far varldens engelksprakiga befolkning att bli sugna pa en titt in pa Mailonline var och varannan dag. Kandisar och skandaler. Gamla lasarmagneter men mer aktuellt an nagonsin. Snabba vandningar, nyheter med kort levnadstid och alltsa som skapat for webben. Papperstidningen har knappt hunnit ga mellan journalistens dator pa skrivbordet till tryckeriet innan Cheryl Cole till webbtidningen talat ut om nagot hon sa till journalisten pa papperstidningen nar de talades vid pa eftermiddagen. Webbtidningen kan publicera pa direkten och har ett ointagligt forsprang mot tidningarna nar det kommer till nyheter av det har slaget.
Jag tror definitivt inte att framtiden for tidningar och magasin ser dyster ut. Snarare tvartom. Om de kan klara av att anpassa sig till framtidens krav. Tror bara att det handlar om att andra arbetsmetoderna till att bli mer omradesinriktade, gravande, fordjupande och mindre overgripande. Manniskor idag far korta, overgripande nyheter idag fran framforallt teve, mobiltelefon och internet och for att det ska bli intressant  att dagen efter lasa samma nyheter i pappersform stalls hogre krav fran lasarna pa kvalitativ fordjupning och analyser varda namnet.
Att foretag i framtiden kommer att vardera plats pa webbtidningarnas forstasidor hogre an pa pappersutgavornas ar nog ganska naturligt i takt med att statistiken talar mer och mer for internetnyheterna. Det ar inte nagot som kommer att underlatta for tidningarna, men formodligen leda till manga omprioriteringar. Fler journalister pa webbredaktionen an pa huvudtidningen hos de koncerner som ger ut nyheter bade pa papper och i webbformat. Mindre pengar for papperstidningarna att gora battre nyheter av. En verklighet de maste lara sig att leva med. Och framforallt: I framtiden fler nystartade dagstidningar och manadsmagasin som enbart finns att hitta pa internet vilket yttterligare spar pa konkurensen i nyhetsdjungeln.
Mona Sahlin har slutat, rektorer har for dalig koll och pa Facebook far jag reda pa att nagon nagonstans idag har atit falukorv till lunch. Finns tydligen redan ett fotoalbum upplag fran lunchen redan. En helt vanlig dag vandrandes i nyhetstrasket med andra ord.
Kommentarer (1)

Kristen energi

Publicerad 2010-11-09 14:49:44 i Allmänt

Som att hosten overgatt till tiden fore jul. Nedrakning till jul typ. En overgang utan tydlig grans. Utan forvarning star julen bara for dorren och arets sista veckor aterstar att gora nagot meningsfullt av. Pa vag till jobbet promenad forbi Russel Square och trots alla drivor av hostlov i parken vinner julstamningen anda pa nagot satt och jag tror inte att det kanske enbart har med mangderna komersiell julskyltning i affarerna att gora.
Likt helger som oundvikligt blir till mandagsmorgnar och nya veckor som rullas upp som morgonrepriser pa statlig teve lagger hosten upp sig och forsvinner lika snabbt som den dok upp. Byter namn och skepnad, kallar sig vinter och ger hopp och forvantningar. Snoflingor, julklappar och tomtefar. Jag ar inte kristen i det avseendet att jag betalar kyrkavgift eller besoker kyrkan varje sondag, men julen som hogtid vacker nagot i min sjal som kanske nagon gang nagonstans skulle kunna kallas kristen energi. Gemenskapen och karleken till familjen blir belyst mer an vanligt denna tid pa aret och gar utanfor manniksors angest over julaftons-scheman som spricker redan pa morgonen, julmats-bestyr och julklappspengar som inte finns i tillracklig mangd. Gemenskapen och  mojligheten for familjen att vara  tillsammans tar overhanden over allt detta och vinner nog alltid overlagset i langden. Och det skriver jag utan att pa nagot satt ha ambitionen att lata som en frikyrkopastor redo for predikan eller vilja hanga med Ulf Ekman pa julafton.
Har hittat ett av Londons absolut basta och haftigaste kaffestalle. Hande forra veckan och ar fortfarande lite imponerad. Liten lokal, en espressomaskin, tva i personalen, ett bord, liten uteservering med sma opretentiosa trabord. Minimalistisk inredning, liten meny och fa mackor. Kaffe i all sin enkelhet och det far mig att bli glad. Att lita pa att man gor sin produkt sa pass bra att man inte behover nagot att luta sig emot for att locka kunderna fortjanar respekt och jag sticker ut hakan och placerar Espresso Room pa topp fem over kaffestallen i huvudstaden. Ligger pa en tvargata till mysiga Lambs Conduit Street nara Holborn Station. Sadana upptackter kan ocksa raknas in i sadant som ger kristen energi till inrutade arbetsveckor.
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela