etwo

På utflykt genom vinterlandskap och småorter hittar jag tid att andas och upptäcka. Orter och samhällen där tiden stått stilla lika mycket som världen på många plan gått vidare. Världen tittar in, knackar på dörrarna och vill in. Vill ta över och sätta sin prägel. Ibland når världen in i vardagsrummen och de mysigt bonade köken, men lika ofta är det som att de prydligt målade staketen, välklippta gräsmattorna och krattade grusgångarna filtrerar och håller hot och elände på avstånd. Världen vill att vi ska se och förstå, men det är organisterat, strukturerat och glädjen i nya julgardiner eller en trädgårdstomte. Världen med krig, maktordningar och svält når inte riktigt ända fram, ropen hörs inte riktigt. Värmen från bullbak och adventsljus stänger ute och förblindar och kanske är det trygghet, tänker jag.
  Skymningen kommer tidigt, sveper in tidigt under eftermiddagen och skapar en poetiskt ljus där jag och far sitter på det lokala fiket och småpratar. Går att säga mycket om mörker och kyla, men det finns en viss form av kreativ kraft och energi i att följa en november-skymning falla och veta att det är mycket på gång runt hörnet i livet. Bara stanna upp där och då i stunden och se det fina, låta funderingarna vandra, ha henne i tankarna, kunna se en händelserik tid framför sig, veta att mycket är på gång och kanske kan man kalla det någon slags ro.