etwo

Tillbaka för ett par dagar igen. Inte mycket blir uträttat, men det är i sin ordning.

Går upp en stund i gryningen och hamnar mitt i regnskogen. Fågelsången har redan pågått ett par timmar. Vårens explosion går att följa ända in på husknuten, allt är i rörelse. Går och lägger mig igen en stund innan frukost.

Det blir kaffe på altanen och lata dagar. Åker med far på tur söderut för att köpa några burkar honung och lämna ett par andra i retur. Vi tar en omväg längs med kusten, precis som vi brukar göra. Fiskelägena, campingplatserna och gårdsbutikerna väntar på invasionen, det är tiden innan, ännu hörs inga ”tjena, hur är läget?” Stämningen är mer lågmäld, inget oviktigt avhandlas av de lokala förmågorna.
   Några lägger metodiskt och under tystnad ett tak på en stuga medan några andra klyver björkved i massor.

April och maj, året startar upp på riktigt, alla släpper på handbromsen.

Inne i Visby tänds grillarna igen och skapar ett moln över villakvarteren. På en balkong har kalasandet börjat tidigt. Jim och jag tar det lugnt, vi gör ingen fest av kvällen. Det är lördagskväll och vi sitter i soffan och pratar som vi gjorde förr. 
   Inte så mycket blir sagt egentligen. Jim behöver något nytt, något annat, säger han. Vi är aldrig i takt med tiden, konstaterar vi. Han röker och tar en ny Becks från kylen. Inget är som det var då, vi tar oss ända tillbaka till brytpunkten, sista fikat, dagen innan allt blev brutalt verkligt. Jim talar om den mörka hösten som kom sen. Det kommer alltid en höst också, alltid ett kvitto.

Några av hans vänner kikar in, skålar och säger hej. En av dem ställer ifrån sig sina blankputsade Martens i hallen, virar av sig en svart elegant scarf och har snygga tatueringar. Jag pratar med henne om sommarens planer och det räcker bra för mig just nu.
   Skjutsar det coola gänget ned på stan och kör hem fast jag längtar ut lite jag med. Nattradion mitt sällskap genom skogen.
   Vaknar till en ny vårmorgon och vi går ned till stranden.

Ser mig själv stå där vid havet med där med en färgglad flytväst och ett fiskespö i kvällssolen. Där möter jag mig själv på cykeln efter en badutflykt och ute i vattnet simmar jag med nytt cyklop. Jag och bröder gånger två dyker och simmar ikapp, längst tid under vattnet vinner. Uppe på land igen står jag och kisar i solen och undrar vad som finns på andra sidan horisonten, hur det ser ut där. Jag vill hoppa på ett av alla de där lastfartygen som stånkar förbi i olika väderstreck och se var jag hamnar.

Den här gången hittar vi en gammal ilandfluten plastlåda och konstaterar innan vi går hem igen att det blivit mer sand på stranden och att det är ganska kallt i motvinden.

Dagen efter tidig morgonfärja tillbaka hem eller bort och mot alla år som kommer. Blir ett år äldre än James Dean och så är det hastigt vardag igen med analkande kvällsvecka på redaktionen.