Idag vill vi alla till Ecuador
Vaknar utvilad till synen av ett utbrett, vitt snotacke over vidderna och tanker att det nog ar svart att fa en battre start pa dagen. Precis i uppvaknandet med formanen att slippa tankar pa halka, trafikolyckor och avstangda vagar. Blir ett senare bekymmer.
Tandlakarbesok och forsok till en liten promenad i barndomsstaden. Sno och vind for mig istallet med sig till det dar kaffestallet pa hornet som jag tidigare haft sa svart for, men nu blivit en slags favorit.
Kanske en halsning om att julen blir bra, det har vadret, att det blir en vit jul och allt det dar andra manniskor onskar sig i samband med decemberhogtiden. En aldre herre star pa torget och saljer sma kransar av granris. Under ett provisoriskt tak star han ensam mitt pa troget och huttrar i kylan. Om inte en tragisk sa i alla fall inte en munter syn att skada ar han, mannen pa torget. Ingen kund i sikte, ingen vill ha ny krans den har formiddagen. Han far syn pa en bekant och utbrister: "Skulle ha stannat i Ecuador, kom hem i gar, tror jag aker imorgon igen!" Ungefar hela torget hor den aldre herren och ar nog med honom i tankarna dar vi alla hukar, stretar och utrattar det vi behover utratta. Alla vi ha varme, alla vill ta sig nagonstans, idag vill vi alla nog till Ecuador. Egentligen. Bussen jag momentet innan hoppade av pa torget gar bara till Grabo och det ar ju bara en bit pa vagen.
Men sa far jag kaffe, ser gladjen hos manniskorna pa fiket, sitter i hornet och betraktar snofallet och tinar upp. Att sitta och trivas, hade en del kanske beskrivit fenomenet som. Ar har och nu och plotsligt ar storebror med pa formiddagskaffet genom en Elle Interior som ligger pa bordet bredvid. Gasterna bredvid bladdrar, stannar upp vid illustrationen och en stolt lillebror dricker sitt kaffe.