etwo

"Har du pass och biljett?" Taxichauffören ar mycket vänlig och mycket mån om att allt ska flyta på bra under min resa till Sverige. Klockan fyra på morgonen och efter nio timmars arbete är han pa ett strålande humör. Vi svänger förbi Billys 24-timmars-hak pa Mile End Road och han bjuder på kaffe som vi sedan sörplar på under resans gång. Han ar East End boy personifierad och tycks ha hur många historier som helst pa lager att bolla med mig. Familjen, West Ham, lägenheten och varför han tycker att Steven Gerrard fortjänar respekt är bara en bråkdel av vad vi hinner med att samtala om under den knappa timmen ut till Heathrow.
  Får en del nya infallsvinklar på saker och ting och är nog utan överdrift mest den minst sömniga passageraren pa flygplatsen i gryningen.
  Landar dock morgonseg på ett gråmulet Arlanda på måndagsformiddagen och känner mig aningen förvirrad. Snöblandat regn faller som välkomstpresent från november-Sverige och precis allting kanns grått och vinter. Vackert och vemodigt på samma gång. Utanför fönstret lyfter ett plan till Thailand. Känns som att se en bräcklig repstege kapas framför näsan precis när flykten över  floden ska fullbordas. Ett plan som lyfter, en flykt över jorden till Thailand från Sverige i november. Funderar vidare på vad chauffören menade med att Steven Gerrard förtjänar respekt utan att komma på någon endaste anledning till detta medan jag promenerar öde och ekande korridorer fram, visar passet, blir igenomslappt och noterar från skylten över avgångar att jag har närmare fem timmar att spendera på huvudstadens flygplats. Med kaffe för 40 kronor koppen och samma pris  for en halvtimmes internet-biljett inser jag bryskt utmaningen i flygplatsflanerandet. Men, Arlanda eller inte, en veckas semester tar sin början den här förmiddagen och då är det fel att gnälla över för mycket tillgänglig tid. Antar att det på ett eller annat sätt ar just tid vi alla strävar efter att ha sa mycket som möjligt av i vår vardag? Sätter mig ned och försoker skissa upp lite planer for veckan pa Gotland, men inser i samma stund som jag börjar att det ar just planer jag vill ha så lite som möjligt av under de här dagarna. Bara få lite tid med de närmaste ar anledning nog för vistelsen, så anteckningsboken blir kvar tom i väskan. Har en tid hos tandläkaren på torsdag men tänker att det borde vara möjligt att komma ihåg även utan anteckningar.
  "Tandläkaren pa torsdag", det låter som stereotypen av pensionär som planerar. Gul klisterlapp på spegeln i tamburen som suttit uppe  i ett par veckor och ett besök som blir till ett större och större huvudbry for pensionaren ju närmare det kommer.
  Ett gäng finländska väninnor äter räksmorgåsar och har trevligt, en skånsk affärsman är stressad men vill verka lugn och avslappnad inför sin kollega, och en äldre herre äter även han räksmorgås (En något större variant än de finländska väninnorna) vid bordet bredvid och jag har bara fyra timmar till gaten öppnar. Kaffekoppen gapar tom. Snöfallet tilltar utanför fönstret.
  Familjen, lägenheten, lite West Ham och varfor fortjänar egentligen Steven Gerrard den där respekten från sina fans? Det ar måndagsförmiddag på Arlanda och jag har för mycket tid och för många tankar i huvudet.