etwo

Det är en lite för mjuk säng jag sover i, kan efter fyra nätter konstateras. Lite som en gammal hängmatta, man sjunker liksom ned. Klagar dock verkligen inte. Sömnen söker mig. Dricker två muggar svart, starkt kaffe när sockenfesten i bygdegården börjar lida mot sitt slut men somnar ändå sedan väl hemma nästan direkt, för det är så väldigt tyst i omgivningarna.
  Stjärnklar, ljummen augustinatt som gjord för att med långsamma semestersteg promenera sig igenom. Genom byn krokig, knastrande grusväg hem från fin fest med många skratt. Mörker, tystnad, samtal, sång och syrsor. Ser inga stjärnbilder, bara stjärnor, men det blir en whiskey i trädgårdens dunkla rum och glimtar av något från förr. Något som bara hastigt spelas upp, visar sig men sedan kryper tillbaka igen och inte visar sig mer den kvällen. Försvinner. Som sommaren. Det är ännu ett par veckor kvar, hösten finns där någonstans i natten, syns inte till, gömmer sig lite till. Men väntar. Väntar på att med vinden få dansa in och kyligt knacka på våra portar. Dansa in och göra det här och andra av sommarens äventyr till historier från förr. Skimmrande sommarhistorier man inte glömmer.