Vedprojekt
Ägnar förmiddagen åt att såga lite ved med farsan, han nämner redan under den tidiga lördagsfrukosten att det finns en hög på baksidan som behöver sågas upp. Hör på hans tonläge att det inte är någon ide att försöka fly ifrån det här. Det är ett tonläge som säger att det är en väl genomtänkt kampanj som nu är inledd. Jag försöker med att spela kall.
"Mm", svarar jag frånvarande, utan att titta upp från tidningen och gröten. Slevar i mig lite till och sedan lyckas han med sin listiga övertalningskampanj, utan att jag vet hur det går till så står vi där bredvid varandra med såg och yxa i högsta hugg. Arbetshandskarna på. Tyst, monotont arbete. Tyst tävling om vem som är snabbast. Flugor som surrar.
Kommer in i en rytm, tittar ned i backen och låter tankarna vandra iväg. Efter ett tag, kanske 20 minuter, tittar jag mig omkring. Huggkubbe, sågspån, vedhög, arbetshandskar och en såg utan sin arbetare. Sågen, som farsan ska sköta är obemannad. Hör glada röster från fikabordet runt knuten. Dit har han lite ogenerat flytt iväg och sitter med kaffekopp i solen och konverserar livligt med en gammal sommargranne. Jag torkar mig i pannan och arbetar vidare, efter ett litet tag dyker han upp igen. Nonchalant inglidande travar han lite kluvna bitar och säger (Med precis samma tonläge som under frukosten) "Sedan är det den där högen också, den måste vi också såga upp", och pekar på en halvstor vedhög med lömsk stora, krokiga bitar. "Mm", svarar jag och klyver en bit till. Sedan åker vi till bokbussen och äter lunch.