Innomhus
Borjar nu officiellt att kanna en aningens oro over att min bokade julresa till Sverige eventuellt kommer att stallas in pa grund av radande vaderlek pa de brittisk oarna. Flyger den 23e och vaderutsikterna ser inte direkt lysande ut vad jag forstatt. Under helgen har snon orsakat stora bekymmer over hela landet utan att jag egentligen har markt nagonting alls. Har haft en innomhushelg i lagenheten och inte paverkats ett dugg av snon. (fotbollsmatchen jag planerat att ga pa igar blev dock uppskjuten) Inte tankt sa mycket mer pa det. Last bocker, tittat pa film, skrivit lite och lagat sondagsstek. Strotittat pa lite nyheter och tankt att det nog skulle ga over till det ar dags for avfard. Varit i nagon slags helgbubbla utanfor ovriga varlden. Sedan ringde en gammal tidningskollega fran Sverige upp idag sent pa eftermiddagen och ville ha en snokaos-kommentar. Vaknade upp ur helgdvalan. Tillbaka i nuet. Missar slutet pa filmen jag ar mitt uppe i, kliar mig i den glesa skaggstubben, tittar ut genom fonstret och funderar pa hur jag ska kommentera vadret i London. Mycket sno ar dar ju inte pa backen, det kan man inte saga. Fem centimeter, mer ar det inte, sager jag till gamle kollegan. Pratar lite snoplogning, installda fotbollsmatcher och vikten av att ha sand i beredskap, innan han tackar for sig.
Jag verkar ha nagon slags formaga att missa vasentligheter som pagar runtomkring, alldeles inpa husknuten. Det ar inte forsta gangen det hander. Nar G20-toppmotet har i London for tva ar sedan urartade och det blev strid mellan demonstranter och polis pa en gata en kilometer hemifran, sa lag jag och sov middag i godan ro och vaknade aven da upp av samtal fran Sverige. Nu ar jag mer pa tarna, har koll pa vad vaderleksrapporterna forutspar och ligger kanske, om man sa vill, lite steget fore just nu.