etwo

Alla pa plats. Kanns som det nar det ar juldagskvall i Visby och tid for gamla vanner och bekanta att kort och intensivt aterses i festens tecken. Festen for oss samman. Tillbaka dar allting borjade, i staden som format mig bland manniskorna som givit mig sa mycket. Sa manga minnen och sa mycket som hant. En kvall om aret kanns det som nufortiden. En kvall om aret ses vi alla tillsammans och gor det tillatet att dra upp gamla historier och medvetet glorifiera i en kanske ibland nagot for stor utstrackning. Putsa, polera, goras dem mycket finare, alla de dar minnena. Kanske inte halsosamt, men en kvall om aret kanns det som att vi tillater oss. Fest pa stan och sa mycket forvantan kan anas bland gestalterna i snostormen som obevekligt river in fran havet i vaster den har kvallen. Klubbens panoramafonster ger oss vy over de hoga vagorna och morkret dar ute.
  Kampar i vinden upp dorren till klubbens balkong. Gar ut for att ringa ett samtal och blir for en stund staende ensam i blasten. Lite stannar jag tiden for mig sjalv. Ett kort ogonblick i vinternatten som far mig att se nagot slags sammanhang i allt det dar vi kallar livet. Ser bilder, sma klipp dyka upp pa nathinnan. Som explosioner fran forr. Inte saker pa att jag blir klokare av sammanhanget eller ens att jag ser nagot. Mobilsvarsrost med monoton stamma avryter bryskt och jag gar tillbaka in i till varmen, slammret, musiken och trangseln igen. Ar bland barndomskompisarna i juldagsnatten och kvallen kanns pa nagot vis viktigt. Gar trots aftonens trivsel hem tidigt.   De gamla visdomsorden om att man ska lamna en fest nar den ar som roligast tror jag inte mycket pa eller lagger nagot varde i, men just den har juldagen kanns det som dagens sanning dar jag bland de forsta i motvinden stretar de gamla grandernas uppforsbackar genom snon. Over torget till broderna som kommit for att hamta. Broderna samlade i bilen pa vag hem efter en tidig kvall. Nytt och gammalt pa samma gang.