etwo

Gamla låtar på blandbanden i bilen till Visby. Mamma och jag samtalar lite men sitter också tysta och tänker. Låtar som är skolår som gått, raspiga inspelningar från en tid som rusat iväg. Tiden går snabbt, det var så länge tills man skulle vara 21, tänkte jag när de sjöng om att vara 21. Broder Daniel och Håkan Hellström. Inledning på högstadiet och vilsen.com. Låtarna känns brutala i bilen så här lång tid efteråt. Mamma skruvar upp volymen när Staffan Hellstrand kommer. Lilla fågel blå. "Den börjar bli gammal nu", säger jag. "Mm, fast hör den på radion ibland fortfarande, då höjer jag alltid", säger mamma samtidigt som hon sänker ned farten till 50 kilometer i timmen i god tid innan skylten. Sitter tysta en bit till och jag tänker att det är det bästa med att åka bil med dem man står närmast. Är man tyst så är det inget som ger upphov till någon oro eller obekvämlighet hos andra parter i fordonet. Man har tillstånd att vara det och kan låta tankarna sväva fritt. Gotländska landskapet bedårande vackert vid sidan av vägen. Barrskog, åkrar, ängar och blomster i en tusenbitarspussel-mix som med sitt motiv är svårslaget.
  Läser gamla Buster-tidningar från garaget, mest Åshöjdens BK. Fantastisk serie. Tre årgångar lästa på tre dagar innan det i efermiddags tog slut med julutgåvan från 2002. Prenumerationen tog slut då och det ångrade jag bittert i eftermiddags. 13 år gammal var jag och Buster inte längre oskiljaktiga, vi hade börjat vandra åt olika håll. Kommer fortfarande ihåg beslutet att säga upp prenumerationen. Svårt men nödvändigt. Respekterar 13-åringen i mig och dennes beslut att träda fram ur serietidningarnas värld och in i verkligheten. Kankse ett bra och viktigt beslut, men just i dag skulle det vara skönt att sträckläsa mera Åshöjden och vara lite som 13 på nytt.
  Buster och blandband, minnen från en tid som flytt för länge sedan.