etwo

Ater mexikansk lunch och det blir lite av dagens hojdpunkt. Sma saker, sma stunder av mansklig gladje och det kan racka ibland. Som en fantastisk mexikansk lunch i ta-med-kartong. Da spelar det ingen roll att det regnar ute, man glommer viktiga moment i arbetet, chefen blir lite sur och man har en massa saker i en stor papperspase att slapa hem efter arbetsdagens slut. Det ar nagot armband alla pratar om att man ska ha nufortiden. Nagot som ger energi och gladje. Man far nagon slags aura omkring sig tydligen. Peter Crouchs(fotbollsspelaren) fru ska enligt uppgifter vare en barare av ett sadant har armband. Och hon ar ju pa teve ibland. Jag ska fundera pa det har med de dar armbanden. Senast jag bar arband var det ett silverarmband fran min gamla dagmamma. Hade det i nagot ar. Vet inte om det gav nagon direkt energi, men hos det multinationella kaffebolaget ville de inte veta av mitt silverarmband. Att tacka det med ett svart svettband (sadant som tennisspelarna anvander) var helt enligt reglementet, sa da bar jag ett sadant under arbetspassen. Sedan, efter silverarmbandet, dok en svart harsnodd upp pa hogra handleden fran tjejen jag var tillsammans med och genom harsnodden ville bli lite pamind om och tanka pa under langtrakiga skift. Det tyckte daremot inte kaffebolaget om, sa aven harsnodden fick tackas med det svettiga svettbandet till arbetsdagarnas slut. Svar logik i detta. Men en policy ar en policy.
  Ikvall: Har ett italienskt matlagningstank. Snabbmakaroner och nagot till det kanske. Vi far se.