Bradspel och fangelser
Tillbaka i London igen och forsta tiden en forvirrad odysee mellan arbete och tillfalliga boenden med stort T. Busslinjer, promenader och nya omraden att upptacka. Charmiga men ocksa manga mycket mindre charmiga for att uttrycka saken milt. Tanker man sig den varsta standard man kan forestalla sig en lagenhet i sa kan man anda rakna med att se varre saker an sa om man ger sig ut for att ragga boende i huvudstaden. Gammal sanning, men likval aktuell som dagens.
Ser Arsenal turligt fa med sig en poang mot Liverpool i premiaren av ligan. Sitter pa en pub nara Seven Sisters station och foljer spektaklet. En afrikansk pub dar ljudnivan ar hogre an den var pa studentflaket nar det begav sig. Oronen inte i toppform efterat. En man i Trinidad-troja blaser i nagon slags trumpet och skriker i mitt ora att jag inte ska vara radd for honom. Berattar hur bra han ar pa schack och andra bradspel. "Kan sla ut vem som helst pa sex drag", sager han och verkar mena det. Sedan tillagger han: "Larde mig det i fangelset, dar bli man en jakel pa schack om man sitter inne ett tag", sager han och gapskrattar. Jag ler ett mycket anstrangt leende. Vagar inte fraga vad han var inburad for.
Har hort det dar tidigare. Att man far tillfalle till mycket schack innanfor fangelsemurarna, sa det han sager kan mycket val stamma till fullo. Samtidigt: Sa mycket han surrar om allt och alla borde jag hans schack-kunskaper med ett lass salt och med glimten i ogat.
"Ga till en pub om du vill lara dig om livet", sager han och bli tyst i nagra sekunder innan monologen om hans liv fortsatter. Nagonstans pa slutet av monologen och olbestallandet gor Arsenal ett markligt kvitteringsmal och jag blir lite glad. Matchen slut, minns efterat inte ett dugg av vad jag har bevittnat.
Tillbaka pa fiket och jobbar. Dar ar allt som vanligt. Samma kunder, samma drycker, samma tempo. Med vissa stamkunder kanns det som att komma tillbaka efter helgen. Som en langhelg. En igenkannande nick, halsningsfras och drycken serverad. 10 veckor sedan sist, men egentligen ingen tid alls.
Ser Arsenal turligt fa med sig en poang mot Liverpool i premiaren av ligan. Sitter pa en pub nara Seven Sisters station och foljer spektaklet. En afrikansk pub dar ljudnivan ar hogre an den var pa studentflaket nar det begav sig. Oronen inte i toppform efterat. En man i Trinidad-troja blaser i nagon slags trumpet och skriker i mitt ora att jag inte ska vara radd for honom. Berattar hur bra han ar pa schack och andra bradspel. "Kan sla ut vem som helst pa sex drag", sager han och verkar mena det. Sedan tillagger han: "Larde mig det i fangelset, dar bli man en jakel pa schack om man sitter inne ett tag", sager han och gapskrattar. Jag ler ett mycket anstrangt leende. Vagar inte fraga vad han var inburad for.
Har hort det dar tidigare. Att man far tillfalle till mycket schack innanfor fangelsemurarna, sa det han sager kan mycket val stamma till fullo. Samtidigt: Sa mycket han surrar om allt och alla borde jag hans schack-kunskaper med ett lass salt och med glimten i ogat.
"Ga till en pub om du vill lara dig om livet", sager han och bli tyst i nagra sekunder innan monologen om hans liv fortsatter. Nagonstans pa slutet av monologen och olbestallandet gor Arsenal ett markligt kvitteringsmal och jag blir lite glad. Matchen slut, minns efterat inte ett dugg av vad jag har bevittnat.
Tillbaka pa fiket och jobbar. Dar ar allt som vanligt. Samma kunder, samma drycker, samma tempo. Med vissa stamkunder kanns det som att komma tillbaka efter helgen. Som en langhelg. En igenkannande nick, halsningsfras och drycken serverad. 10 veckor sedan sist, men egentligen ingen tid alls.