Tysk hockeystjärna
Ett par dagar sedan. Sitter i baksätet pa en taxi genom Berlin-natten och säger nagot till överiga passagerare om hur mycket jag gillar storstäder om nätterna. Belysningen ger liksom en dramatik och en stämning som andas puls. Mörkret och ljusen, skyltarna. Möjligheter. Vet inte om de förstar riktigt vad jag menar. Plötsligt handlar snacket i taxin om ishockey. Svensk och tysk ishockey. Chauffören, en gammal, senig man, kan alla svenska lag. Droppar städer, han droppar föreningar och historik.
-Karlstad, säger jag.
-Färjestad!, utbrister han glatt.
Efter nagra liknande ordväxlingar blir det tyst ett tag. Sedan börjar han berätta lite om sin egen karriär. Lagmält. Visar sig att karln som rattar taxin har spelat sju världsmästerskap för Östtyskland under sina ar som spelare. Han nämner det bara lite i förbifarten. Nästan blygt. Sju stycken. Blir imponerad. En del världsstjärnor hinner man ju med att möta under sju värlsmästerskap, tänker jag. Hade han spelat idag, haft karriärens topp under 2000-talet och spelat sa manga VM hade han knappast behövt ta ett enda nattpass i taxibilen efter karriärens slut. Kunnat fiska eller vara i Thailand. Eller i Nice eller nat. Inte köra svenska turister genom Berlins klubbliv. Skulle kunnat snickra lite pa huset ibland och spelat sporadisk golf. Om han nu hade varit lyckligare för det. Han kanske gör det ocksa, har taxibilen som en hobby. Man vet sa lite egentligen.
Tysk hockeystjärna. Den förste jag nagonsin träffat och förmodligen kvalar han in pa topp tre över fränaste taxichaufförer jag nagonsin kommer att aka med.
-Karlstad, säger jag.
-Färjestad!, utbrister han glatt.
Efter nagra liknande ordväxlingar blir det tyst ett tag. Sedan börjar han berätta lite om sin egen karriär. Lagmält. Visar sig att karln som rattar taxin har spelat sju världsmästerskap för Östtyskland under sina ar som spelare. Han nämner det bara lite i förbifarten. Nästan blygt. Sju stycken. Blir imponerad. En del världsstjärnor hinner man ju med att möta under sju värlsmästerskap, tänker jag. Hade han spelat idag, haft karriärens topp under 2000-talet och spelat sa manga VM hade han knappast behövt ta ett enda nattpass i taxibilen efter karriärens slut. Kunnat fiska eller vara i Thailand. Eller i Nice eller nat. Inte köra svenska turister genom Berlins klubbliv. Skulle kunnat snickra lite pa huset ibland och spelat sporadisk golf. Om han nu hade varit lyckligare för det. Han kanske gör det ocksa, har taxibilen som en hobby. Man vet sa lite egentligen.
Tysk hockeystjärna. Den förste jag nagonsin träffat och förmodligen kvalar han in pa topp tre över fränaste taxichaufförer jag nagonsin kommer att aka med.