Bara darar rusar in
Tillbaka i London igen gar jag med lika raska steg som vanligt och stressar till nagot jag inte riktigt vet vad det ar. Det gar pa nagra minuter, fran att jag stegade av taget fran flygplatsen pa Liverpool Street Station har mina steg varit raska och kvicka. Man rycks med i tempot, och alla tycks ju vara pa vag nagonstans sa himla fort det bara gar. Ser pa skylten i tunnelbanan att mitt tag inte kommer forran om tre minuter och blir genast otalig. Bussen drojer och grinigheten kommer over mig. Vad haller pa att handa med mig? Har inte mycket att vara stressad over och borde halla mitt eget tempo. Mer strandvandring och mindre banktjansteman liksom.
Har ett hal i min jeansficka som gor att jag sprider mynt omkring mig dar jag gatan fram gar ocksa. Bara sa ni vet.
Tanker sakta av pa stegen lite smatt framover och har lovat mig sjalv att inte bli irriterad pa folk som star och samtalar obekymrat i tunnelbanans rullrappor och hindrar all form av framkomlighet, eller gamla tanter med 100-tals matkassar som alltid dyker upp framfor en pa trottoaren nar man har som mest brattom till arbetet. Nej, att bli irriterad, det ar bara dumt, och det ar bara darar som rusar runt fram och tillbaka utan att tanka sig for. Och framfor allt tanka pa om de verkligen har sa himla brattom som de vill ge sken av att ha.
Har ett hal i min jeansficka som gor att jag sprider mynt omkring mig dar jag gatan fram gar ocksa. Bara sa ni vet.
Tanker sakta av pa stegen lite smatt framover och har lovat mig sjalv att inte bli irriterad pa folk som star och samtalar obekymrat i tunnelbanans rullrappor och hindrar all form av framkomlighet, eller gamla tanter med 100-tals matkassar som alltid dyker upp framfor en pa trottoaren nar man har som mest brattom till arbetet. Nej, att bli irriterad, det ar bara dumt, och det ar bara darar som rusar runt fram och tillbaka utan att tanka sig for. Och framfor allt tanka pa om de verkligen har sa himla brattom som de vill ge sken av att ha.