etwo

Tidig morgon idag med bilfärd till Visby för besök hos tandläkaren bland annat. Uträttade även vissa andra små ärenden på stadens gator. Bytte batteri i ett armbandsur, lagade min kamera (batterierna visade sig ha gjort sitt även där, det var det enda felet med det gamle kameraskrället) Butiksbiträdet såg konstigt och hjälpsamt på mig när jag berättade att kameran gav ifrån sig konstiga ljud istället för att spotta bilder. Jag beskrev ljudet som en blandning av surr och pip. En ännu mer hjälpsam och kanske en liten aningens medlidande blick fick jag när hennes rutinkontroll av kameran bekräftade att det var batterierna som var slut och inte en övrig skråma på den silvriga skönheten. Jag försökte släta över mina tidigare onda aningar om något fel med att mumla något om att det måste vara något problem med de batterier jag köpt. Hon mumlade något tillbaka om uppladdningsbara batterier som jag inte förstod, och gick sedan och hämtade två helt vanliga nya batterier som hon satte i kameran och jag betalade 59 kronor för innan jag tackade för mig och lommade iväg.
  Knäppte massor av bilder resten av dagen sedan. Mycket att ta igen, för i flera månader, ja nästan ett halvår har jag trott att det varit något mystiskt fel med kameran. Det slog mig att kameran inte är så bra som jag för bara något år sedan trodde att den var. Får inte riktigt till det med bilderna, men det kanske säger mer om mig som fotograf än min silvrige vän. Ringmuren runt Visby är trots allt svårt att mislyckas med som fotobjekt. Den står där och exponerar sig för alla, oavsett om det ligger en systemkamera värd en månadslön eller om fotografen i fråga har köpt ett tvåpack engångskamera på Statiol. Bilderna får givetvis olika kvalitet, men dåliga bilder, det kan det aldrig bli när man har med den där muren att göra.
  Läser fantastiskt bok just nu som slukar mig levande. Vi, de drunknade av Carsten Jensen är fanstastisk och jag överdriver inte det minsta när jag ger det omdömet. Ber att få återkomma med fler omdömmen och intryck boken gett mig, för ännu är jag bara inne och nosar på äventyret. Mycket mer skall komma och det är fullskaligt äventyr och spänning på hög nivå. Ibland kommer man liksom motvillgit eller av en slump över de där böckerna som verkligen känns och betyder något. Denna bok tog jag mig motvilligt och utan läslust an och utan förväntningar inleddes läsandet. Sedan greppade boken mig hårt i armen och slet mig med ut på äventyr på de sju världshaven och det är där någonstans jag är just nu. På väg från Antillerna till Europa, som Tintinförfattaren Hergé kanske skulle ha uttryckt det.
  Mina tänder trivs och mår bra visade det sig och tandläkar-Karin var mycket nöjd med mitt borstande även om hon gav ett par små finurliga tips som bara en expert kan göra.

  Imorgon skall jag låna en cykel och ge mig ut på en tur i skog och mark med matsäck och förmodligen en termos. Kameran ska med.