Indisk buffé
Träffade min käre vän Marcus för första gången på ett halvår idag. knackade på dörren redan innan nio och ryckte upp honom ur dvalan. Vi hade bestämt att vi skulle ses något senare, men då jag stod utanför hans dörr vid denna tidpunkt kände jag ingen tvekan att bulta på dörren och kika in. Tilltufsad, men tillsynes glad att se att det var hans gamle vän som stod i farstun, försäkrade han mig om att det inte var någon fara att knacka på så tidigt. Samtidgt konstaterade jag att jag förmodligen aldrig kommit in genom ytterdörren så tidigt på morgonen hos honom. Ut genom dörren har jag gått, men som besökare har jag aldrig startat ett Marcusbesök före lunch knappt någon gång vad jag kan erinra mig. Under ett skolprojekt under gymnasiets andra år åt projektgruppen frukost i köket hos honom men då var vi flera personer och det var i arbetssyfte och inget nöje inblandat i det, så det kan knappast räknas in som ett besök i den bemärkelsen. Efter en fest, också den under andra året på gymnasiet, så kom jag dagen efter festen för att hjälpa till med städningen av huset, men det vet jag bestämt att det var efter klockan nio på morgonen. Även om vissa minnesbilder säger mig att feste till vissa delar fortfarande pågick, så är jag till fullo säker på att det var efter klockan nio, och därmed är dagens besök ett historiskt sådant.
Tevespelande, frukost och en liten promenad i Visby hann vi med innan det var dags för dagens höjdpunkt. Höjdpunkten: Lunchbuffé på Visbys bästa (och enda, rätta mig om jag har fel) Indiska restaurang. Fri tillgång till mat, bröd sallad och dryck för under 70 kronor och då ska det givetvis ätas. Ingen spenat på dagens meny, en liten besvikelse, men vi rullade ändå ut glada, mätta och nöjda med vår bufféupplevesle som liksom alltid levererat lunch värt namnet.
Några ärenden på stan och sedan hem till Marcus där båda slocknade på soffan i en djup middagslur. Drömde att det blev kallabalik i vardagsrummet till följd av mitt sovande och vaknade med ett ryck vid strax efter tre, men möttes bara av en lätt, småleende min från min sovande vän. Han mår bra nu känns det som, har flyt liksom. Fantastiska historier på lager som vanligt och mycket för oss att ta igen, men för lite tid.
Trots semester känner jag mig lite seg och småsömning. Kanske är det den där vintertröttheten eller vad det kallas som ens lekisfröknar och tanter som sköter sitt arbete i färgglada Foppatofflor och åker till Thailand med sin man några vinterveckor per år brukar drabbas av i perioder under de mörka vinterhalvåren. Jag väljer att inte sätta någon etikett på mitt sega jag, utan konstaterar att man kan vara lite trött ibland. Oförklarligt och oannonserat. Äter sejfilé med potatis till kvällmat. Tar en extra morot och ett glas glögg på det lite senare kanske. Det borde hjälpa. Ge mig semesterenergin tillbaka. Kroniskt låg sjunger Jocke Berg att han är, men jag är bara lite småseg, så det är alls ingen fara egentligen.
Tevespelande, frukost och en liten promenad i Visby hann vi med innan det var dags för dagens höjdpunkt. Höjdpunkten: Lunchbuffé på Visbys bästa (och enda, rätta mig om jag har fel) Indiska restaurang. Fri tillgång till mat, bröd sallad och dryck för under 70 kronor och då ska det givetvis ätas. Ingen spenat på dagens meny, en liten besvikelse, men vi rullade ändå ut glada, mätta och nöjda med vår bufféupplevesle som liksom alltid levererat lunch värt namnet.
Några ärenden på stan och sedan hem till Marcus där båda slocknade på soffan i en djup middagslur. Drömde att det blev kallabalik i vardagsrummet till följd av mitt sovande och vaknade med ett ryck vid strax efter tre, men möttes bara av en lätt, småleende min från min sovande vän. Han mår bra nu känns det som, har flyt liksom. Fantastiska historier på lager som vanligt och mycket för oss att ta igen, men för lite tid.
Trots semester känner jag mig lite seg och småsömning. Kanske är det den där vintertröttheten eller vad det kallas som ens lekisfröknar och tanter som sköter sitt arbete i färgglada Foppatofflor och åker till Thailand med sin man några vinterveckor per år brukar drabbas av i perioder under de mörka vinterhalvåren. Jag väljer att inte sätta någon etikett på mitt sega jag, utan konstaterar att man kan vara lite trött ibland. Oförklarligt och oannonserat. Äter sejfilé med potatis till kvällmat. Tar en extra morot och ett glas glögg på det lite senare kanske. Det borde hjälpa. Ge mig semesterenergin tillbaka. Kroniskt låg sjunger Jocke Berg att han är, men jag är bara lite småseg, så det är alls ingen fara egentligen.