etwo

Mellandagarna har stavats med stort M dagarna efter jul. Det har varit lediga, sloa dagar och sloa arbetsdagar utan kunder pa cafet. Fleet Street som Marstrand om februarikvallar kan jag tanka mig ar en bra liknelse. Bara spanska och franska turister med kameratavling. Storst och flest kameror per familj vinner pris. Och da raknar jag inte ens in japanerna i tavlingen. De skulle vinna alldeles for enkelt. Alla ska till oxford Street, till vilket pris som helst, men ingen har riktigt koll pa hur man gor for att na paradiset, sa det ar klart att jag om dagarna stallt upp som guide och berattat enklaste vagen till Oxford Street och andra spannande gator. Med forkladet prydligt knutet har jag likt kaptenen i stormen manat till lugn, bryggt kaffe och visat vagen, pekat, ritat och forklarat. Det gor jag sa garna.
  I gar vaxlade jag in min myntsamling hos Sainsburys. Det gor jag ocksa garna fler ganger.
Arsenal gar som taget, och det ar en frojd att se laget spela som man gor for tillfallet. Passningsspelet har ett flyt och en fart som gor en berord pa ett djupt plan. En regnvat och kortklippt matta ar allt som behovs for Arsenal att skapa fotbollskonst for tillfallet och det alskar jag att titta pa.
Nu ska jag fira nyar.