Om att brinna
Gick till jobbet med forvantningar (eller snarare fasa) pa ett dubbelskift, men redan vid fyratiden var det dags att tacka for kaffet och kila hemat. En pilsner med Starbucks-Ekis hanns med innan bussen rullade osterut. Tung arbetsdag, annu tyngre igar, men anda kanner jag att jag ar pa vag tillbaka in i matchen efter semestrande i ostersjons orike. Kanne rmig inte lika sliten, lite mer pa gang och kontaktbar vid skiftens slut. Det ar goda tecken. Jag har fatt stearinet pafyllt och nu star nagon over mitt huvud med en tandare och skall satta mig i brand. Man maste brinna liksom. Sa aven om det ar ett kafejobb med halvtaskig avkastning sa kan man fa sa otroligt mycket mer tillbaka som person om man verkligen gar in for att brinna for det man haller pa med om dagarna. Bli berikad och lara sig saker. Ge andra manniskor nagot av sig sjalv. Ibland kan det gora ont att brinna, det kan bli for varmt. Samtidigt finns det fa saker jag uppskattar sa mycket som manniskor som gar in for saker de gor med hull och har och satsar allt de har utan att vela eller tanka efter sa mycket. Dem som bara gor det for att det kanns sjalvklart.
Som en gammal fritidsledare jag hade. Han brann for sitt yrke, och gjorde allt for att vi fritidsbarn skulle trivas och ha roligt pa eftermiddagarna. Stod i slojdsalen i timmar och gjorde leksaksvapen eller bilar, ordnade utflykter och hajker med overnattning i talt. Hade talamod, gillade aventyr och upptag. Sadant som man gillar att vuxna gillar nar man ar tio ar och allt fortfarande ar kvar att upptacka och inga svarigheter finns pa varldskartan. Gjorde det dar lilla extra som ingen arbetsgivare kravde eller forvantade sig av honom, men som alla barn pa fritis uppskattade och som gav honom en plats for alltid i mitt hjarta. Han skapade kontrast till manga av de sura fritidsfroknarna som stallde fram en konserv fruksallad och lite vattnig vaniljglass pa bordet for att fira fredag och sedan gick och satte sig i ett horn med sina jattemuggar snabbkaffe och beklagade sig over bilbesiktningar eller husreparationer. De forsokte sakert de ocksa, men jag ar langt ifran saker pa att om brann for sitt jobb. I for ung alder gick han bort i cancer efter att jag slutat pa fritids, men det ar en annan historia.
Ar inte heller helt saker pa att jag sjalv brinner med nagon stor laga just nu, men ska forsoka komma igang lite framover. Hugga och bara in veden och sedan sprida mer varme med engagemang for cappucinos och lattes och te och bryggkaffe och konversationer med mina advokat och finanskunder.
Till sist:Om 14 dagar ar det julafton. Bara sa ni vet.
Som en gammal fritidsledare jag hade. Han brann for sitt yrke, och gjorde allt for att vi fritidsbarn skulle trivas och ha roligt pa eftermiddagarna. Stod i slojdsalen i timmar och gjorde leksaksvapen eller bilar, ordnade utflykter och hajker med overnattning i talt. Hade talamod, gillade aventyr och upptag. Sadant som man gillar att vuxna gillar nar man ar tio ar och allt fortfarande ar kvar att upptacka och inga svarigheter finns pa varldskartan. Gjorde det dar lilla extra som ingen arbetsgivare kravde eller forvantade sig av honom, men som alla barn pa fritis uppskattade och som gav honom en plats for alltid i mitt hjarta. Han skapade kontrast till manga av de sura fritidsfroknarna som stallde fram en konserv fruksallad och lite vattnig vaniljglass pa bordet for att fira fredag och sedan gick och satte sig i ett horn med sina jattemuggar snabbkaffe och beklagade sig over bilbesiktningar eller husreparationer. De forsokte sakert de ocksa, men jag ar langt ifran saker pa att om brann for sitt jobb. I for ung alder gick han bort i cancer efter att jag slutat pa fritids, men det ar en annan historia.
Ar inte heller helt saker pa att jag sjalv brinner med nagon stor laga just nu, men ska forsoka komma igang lite framover. Hugga och bara in veden och sedan sprida mer varme med engagemang for cappucinos och lattes och te och bryggkaffe och konversationer med mina advokat och finanskunder.
Till sist:Om 14 dagar ar det julafton. Bara sa ni vet.