20 minuter
20 minuter. Ungefar sa lang tid tar det att ta sig mellan tva olika delar av varlden i den har staden. Olika universum finns inom Londons granser och inga murar eller staket skiljer planeterna ifran varandra. Enkelt gar det att med buss och tunnelbana inta och landa pa planeterna.
Lamnade ett slamrigt och stokigt east med tunnelbana vid lunchtid och stegade 20 minuter senare upp for trappan fran Knightsbridge tubestation och mottes av ett annat London an dar jag bor. En annan stad. Vita putsade fasader, sakerhetsbolag, stadsjeepar, eleganta damer och herrar med fina skor, pittoreska cafeer med sma uteserveringar och en avslappnad atmosfar ar inte vad man ar van vid om man bor i Bethnal Green.
Ledig dag idag och har agnat dagen at att traska runt lite i Chelsea och Fulham, vilket alltid bidrar till ett gott humor och en kansla av harmoni. Att betrakta alla till synes harmoniska manniskor i de vackra kvarteren glida runt i sina fina bilar eller promenera med sina sma och dyra hundar skapar en kansla av att vara mitt i en filminspelning. Kommer man fran Visby ar inte Ferrari 550:s, Land Rovers eller Porschebilar vardagsmat, och nar man gar och ar som mest imponerad och fantiserar om ett liv bakom ratten i en lyxjeep med tonade rutor i Chelsea, sa kommer ocksa andra kanslor over en. Kanslor av att man fatt verkligheten skriven, printad i en bunt och kastad i famnen pa en. Man gar runt och bar pa verkligheten i famnen nar man flanerar pa Kings Road. En verklighet som bestar av klassklyftor sa stora att inte ens Christian Olsson eller Carolina Kluft skulle dromma om att forsoka hoppa over dem.
Pa en parkbank sitter en kvinna och skriver i ett block. Hon ar omgardad av svart sopsackar och nagra vaskor. Kladerna trasiga. Innehallet i sackarna och vaskorna kanske till stora delar ar vad hon ager. Alldeles bredvid henne leder vagen mot Sloane Square och pa trottoaren gar valkladda manniskor bredvid dem susar svarta lyxbilar forbi. Sa nara, men sa ofattbart langt bort ifran varnadras vardagliga verkligheter ar kvinnan pa parkbanken och manniskorna pa vagen och trottoaren. Just dar och da tanker nog ingen pa det, allt blir vardag sa smaningom, solen sken och solen skiner ju lika mycket for alla manniskor oavsett om bankkontot innehaller miljoner eller pennys.
Tar bussen hem, det tar betydligt langre an 20 minuter, somnar och stiger med somninga ogon och stela ben av vid Liverpool Street. Handlar pa Tesco och traskar hem.
Lamnade ett slamrigt och stokigt east med tunnelbana vid lunchtid och stegade 20 minuter senare upp for trappan fran Knightsbridge tubestation och mottes av ett annat London an dar jag bor. En annan stad. Vita putsade fasader, sakerhetsbolag, stadsjeepar, eleganta damer och herrar med fina skor, pittoreska cafeer med sma uteserveringar och en avslappnad atmosfar ar inte vad man ar van vid om man bor i Bethnal Green.
Ledig dag idag och har agnat dagen at att traska runt lite i Chelsea och Fulham, vilket alltid bidrar till ett gott humor och en kansla av harmoni. Att betrakta alla till synes harmoniska manniskor i de vackra kvarteren glida runt i sina fina bilar eller promenera med sina sma och dyra hundar skapar en kansla av att vara mitt i en filminspelning. Kommer man fran Visby ar inte Ferrari 550:s, Land Rovers eller Porschebilar vardagsmat, och nar man gar och ar som mest imponerad och fantiserar om ett liv bakom ratten i en lyxjeep med tonade rutor i Chelsea, sa kommer ocksa andra kanslor over en. Kanslor av att man fatt verkligheten skriven, printad i en bunt och kastad i famnen pa en. Man gar runt och bar pa verkligheten i famnen nar man flanerar pa Kings Road. En verklighet som bestar av klassklyftor sa stora att inte ens Christian Olsson eller Carolina Kluft skulle dromma om att forsoka hoppa over dem.
Pa en parkbank sitter en kvinna och skriver i ett block. Hon ar omgardad av svart sopsackar och nagra vaskor. Kladerna trasiga. Innehallet i sackarna och vaskorna kanske till stora delar ar vad hon ager. Alldeles bredvid henne leder vagen mot Sloane Square och pa trottoaren gar valkladda manniskor bredvid dem susar svarta lyxbilar forbi. Sa nara, men sa ofattbart langt bort ifran varnadras vardagliga verkligheter ar kvinnan pa parkbanken och manniskorna pa vagen och trottoaren. Just dar och da tanker nog ingen pa det, allt blir vardag sa smaningom, solen sken och solen skiner ju lika mycket for alla manniskor oavsett om bankkontot innehaller miljoner eller pennys.
Tar bussen hem, det tar betydligt langre an 20 minuter, somnar och stiger med somninga ogon och stela ben av vid Liverpool Street. Handlar pa Tesco och traskar hem.