etwo

Juli rusar förbi och blåser bort i all hast utan att någon förstod vad som hände. Det är precis som vanligt vid den här tiden på året. Tomheten ekar tomt och i en sista kraftansträngning försöker man krama ur det sista av sommaren. Några har slut på sin semester redan och för dem är höstens moln redan hängande över dem på sina dagliga cykelturer, bilfärder, promenader eller busslinjer. De ser bara höst och fast det kanske är lite kul att vara tillbaka på arbetsplatsen och träffa gänget igen så längtar de flesta till stranden ändå. Lite i smyg drar de in doften av sand, hav och backtimjan i näsborrarna och tar sig på det viset igenom dagen. Torr sockerkaka och någon konstig tårta (hembakat) i fikarummet från Birgitta som går på semester samma eftermiddag. Kul för henne.
  Slutet på juli, brustna hjärtan och visioner som inte höll. Man grillade kanske inte så mycket som man borde ha gjort och ångrar det i efterhand. Dagen då det var bäst väder letade man plastleksaker eller takpannor i affärerna i ett sådant där shoppingcentrum strax utanför staden med stora, rymliga skokartongslokaler som kan svälja hur många barnfamiljer som helst och gör så att barnen skriker i panik och de vuxna blir stressade. Köade kanske hela den soliga dagen där, men hittade förmodligen också drömgrillen som på kvällen, när solen gått ned bjöd på utsökt fläskkarré och gjorde barnen mätta. 30 procents rabatt på grillen också. Några plastleksaker hade de inte. (Slut på säsongen) Nästa dag stod regnet förmodligen som spön i backen. Sommaren varar i en sekund. Varken mer eller mindre. Och då ska man passa på. Det har man ju hört.