Pingisen
Lanar cyklar och flänger runt i staden. Varma vindar, plan mark, lätt lutning nedför och solnedgang över vatten. Middag i Kreuzberg. Bra atmosfär. Kvällsöl pa hak och tidig morgon med solstralar som vacker och värmer genom glasrutan. God vän dyker upp i eftermiddag och kanske vankas nu lite rundpingis. Pingis med all sin enkelhet handlar egentligen om perfektion. Det gar att slipa sina slag i oändlighet utan att nagonsin bli fulländad. Vissa skrattar och nekar sporten plats i idrottsfamiljen. Egentligen med sin opretensiösa framtoning och kravlösa stil sa lurar pingisen alla. Det krävs talamod och list och bollkänsla och tänkande för att vara riktigt, riktigt bra. Jag är inte alls speciellt skicklig. Är väl som folk är mest med racket i näven. Inte som JO. Gammal idol och man med talamodet, listen, bollkänslan och tänkandet för att bli bäst i världen. JO i OS, da stannade man upp och höll andan. JO i OS var stort och fortfarande, när jag star vid utebordet i Berlin och bollar kan jag bli JO. Bara för en liten stund är jag i slutskedet av OS-turneringar och smäller in slag som skrämmer livet ur motstandarna och väcker beundran eller vad det kan vara hos publiken. 21 ar gammal och bara för en liten, liten sekvens blir jag sju och dyrkar idolen. Sedan hamnar bollen i metallnätet, i rabatten eller sa äter en hund helt sonika upp bollen och lufsar vidare. Publiken gatt hem och solen ned. Ny match imorgon.