etwo

Varmt så der räcker, det behöver ingen fundera över. Egentligen onödigt att ta upp värmen som ämne, det är liksom på allas läppar ändå dessa dagar i juli. För varmt, tycker en del, underbart tycker andra. Skäms lite över att inte arbeta och streta i värmen denna sommar. Mindre än en månad kvar tills det är slut på de lata dagarna, men det börjar krypa lite i kroppen. Inga tidiga mornar och inga krav. Då blir det något som fattas. hur konstigt ni än tycker att detta låter, så är det nog så att jag till viss del börjar att sakna jobbritualerna och allt vad det innebär att sträva mot något i ett team. Ser dock ljuset i tunneln och då blir det lättare att ta till vara på ledigheten. Köper frukost och äter i Almedalen efter rolig natt i sommarstaden. Läser tidningarna, hänger på biblioteket med fantastisk historisk skildring av svenskarnas charterresande och vågar mig ut i solen ett litet tag.
Rosor som klänger längs de gamla fasaderna, vackra trähus, husgavlar i kvällsljus, kullerstenen och utsikten över havet. Visby alltså, en legend som aldrig dör. Som sticker ut, som alltid finns där och levererar.
"Snart blir det kallt igen", sa en man jag känner för ett par dagar sedan. Så kan man också se på tillvaron. Måste bara få in en liten vädernotis till i det här inlägget. Det går inte att bortse från och låta passera obemärkt. 23 grader stod det på termometern klockan tre i morse. Magi i någon form är det nog. Men snart blir det kallt igen.