Almedalsveckan
Politikervecka inne i sommarstaden. I Almedalen pågår evenemang och debatter för fullt mellan de högsta hönsen i Sverige. Alla som räknas är på plats. Alla vill säga sitt. Kyrkoruinerna och ringmuren lyssnar och iaktar spektaklet. De har hört lögnerna förr. Hört löftena och utspelen. Tror nog att de genomskådar spelet.
På badstranden och på soliga altanen läser jag i tidningarna vad som sagts. Bara knappt fem mil in till politikerna i staden, men avståndet känns betydligt mycket längre när jag läser om skatteregler, skatteavdrag och skattesänkningar. Fredrik Reinfeldt satsar hårt på att prata skatter den här sommaren och räknar därför med mycket röster. Kanske är han rätt i tiden. Jag känner avståndet in till Visby växa för varje rad jag läser. Borde inte vara så, för frågorna makthavarna diskuterar i sommarstaden angår alla oavsett vilken ort man bor på i landet. Badstrand och solig altan spelar ingen roll. Samma skatteregler som för den som har ettan på femte våningen inne i staden. Går inte att gömma sig för det. Alltså borde jag vara mer aktiv i följandet av debatten. Ibland är det lätt att känna avståndet jag upplever nu, men det är varje medborgares ansvar att vårda den demokrati generationerna innan oss kämpat fram. Ta del, ta plats, ställa frågorna vi funderar över till våra lokala politiker, ställa krav och engagera oss.
Därför blir det fel när partiledarna i Almedalen vägrar ställa upp på debatt med lokala politker från de olika partierna. Lokaltidningen på Gotland, GT, föreslog detta och endast ett fåtal partiledare nappade på idén. Späckat tidsschema är givetvis en faktor, men samtliga hade tid att ställa upp på intervjuer för tidningen. Märkligt, för att integrera och utbyta erfarenheter med lokala politker borde ligga i varje partiledares intresse inför valet. För mig känns det nu som att Almedalen endast blir en scen för de vanliga föreställningarna partierna spelar inför valen. Förankringen lokalt finns inte och det är lätt för Visbyborna att endast se de folkvalda som kringresande cirkus. Artister och stjärnor. På sätt och vis vad det också är. Men samtalet mellan människor, en viktigt del av demokratin går lite förlorad under veckan och det är synd. I årets val är det större fokus än någonsin på personen. Stjärnan i respektive parti ska bärga segern. Personen snarare än politken och partiet bakom. Åsikterna degraderas till ett ansikte och en röst. Lite amerikanskt säger någon på teve.
Badstrand, solig altan eller för stort personfokus spelar ingen roll. Man måste ändå ta sitt ansvar.
På badstranden och på soliga altanen läser jag i tidningarna vad som sagts. Bara knappt fem mil in till politikerna i staden, men avståndet känns betydligt mycket längre när jag läser om skatteregler, skatteavdrag och skattesänkningar. Fredrik Reinfeldt satsar hårt på att prata skatter den här sommaren och räknar därför med mycket röster. Kanske är han rätt i tiden. Jag känner avståndet in till Visby växa för varje rad jag läser. Borde inte vara så, för frågorna makthavarna diskuterar i sommarstaden angår alla oavsett vilken ort man bor på i landet. Badstrand och solig altan spelar ingen roll. Samma skatteregler som för den som har ettan på femte våningen inne i staden. Går inte att gömma sig för det. Alltså borde jag vara mer aktiv i följandet av debatten. Ibland är det lätt att känna avståndet jag upplever nu, men det är varje medborgares ansvar att vårda den demokrati generationerna innan oss kämpat fram. Ta del, ta plats, ställa frågorna vi funderar över till våra lokala politiker, ställa krav och engagera oss.
Därför blir det fel när partiledarna i Almedalen vägrar ställa upp på debatt med lokala politker från de olika partierna. Lokaltidningen på Gotland, GT, föreslog detta och endast ett fåtal partiledare nappade på idén. Späckat tidsschema är givetvis en faktor, men samtliga hade tid att ställa upp på intervjuer för tidningen. Märkligt, för att integrera och utbyta erfarenheter med lokala politker borde ligga i varje partiledares intresse inför valet. För mig känns det nu som att Almedalen endast blir en scen för de vanliga föreställningarna partierna spelar inför valen. Förankringen lokalt finns inte och det är lätt för Visbyborna att endast se de folkvalda som kringresande cirkus. Artister och stjärnor. På sätt och vis vad det också är. Men samtalet mellan människor, en viktigt del av demokratin går lite förlorad under veckan och det är synd. I årets val är det större fokus än någonsin på personen. Stjärnan i respektive parti ska bärga segern. Personen snarare än politken och partiet bakom. Åsikterna degraderas till ett ansikte och en röst. Lite amerikanskt säger någon på teve.
Badstrand, solig altan eller för stort personfokus spelar ingen roll. Man måste ändå ta sitt ansvar.