West Ham-hantverkaren
Luftkonditioneringen trasig på jobbet och suckar, svett och lidelse under gårdagens arbetsdag följdes upp med att frälsaren kom med bot och bättring. Messias, hantverkaren i det här fallet, tog fram en stege nedifrån lagret, klättrade upp och skruvade i en halvtimme och sedan var det klart. Svalt och skönt vid kaffemaskinen igen. Nickade och såg förstående ut när han förklarade vad det hade varit för fel. En vattenpump hade tydligen slutat att fungera. "Samma fel som förra gången?", frågade jag och bad i samma stund en tyst bön att slippa följdfrågor på min korkade fråga (jobbade inte ens på stället förra gången det var problem och har än mindre någon aning om vad problemet var) Slapp földfrågor och frågade istället försynt hantverkaren om han sett fotbollen dagen innan och syftade på Tottenhams seger över Manchester City som säkrade Champions Leaguespel nästa säsong för Londonlaget.
"Vilket fotboll?, Jo just det, det gjorde jag, besviken faktiskt, inte för att jag gillar City, men jag gillar inte Tottenham heller", svarade hantverkaren lite buttert.
"Jag är West Ham", skyndade han sig att tillägga.
Så klart var han West Ham-supporter. Alla hantverkare som kommer till jobbet med olika ärenden tycks vara West Ham och det gäller även sopgubbarna som kommer två gånger om dagen och drar skämt på grötig cockney som jag inte förstår ens till tio procent. Brukar försöka hitta rätt läge att småle lite finurligt och sedan skratta hjärtligt när sopgubbarna brister ut i skratt. Läsa av läget liksom. Att jag håller på Arsenal är extra roligt för dem, för det finns alltid tillfällen att håna Arsenal. Vi vinner aldrig någonting och alla är avundsjuka på hur vackert det är att se oss spela. Avundsjukan ger bränsle till extra mycket Arsenalskämt och även om inte gårdagens hantverkare gav någon dråplig kommentar så hade han ju så oerhört mycket mer på fötterna i vårat fotbollssnack oavsett hur många matcher West Ham förlorar per år. Det går ju liksom inte riktigt ihop att vara inflyttad från Sverige och ropa hej när Arsenal vinner, eller det går i alla fall inte ihop lika mycket som att vara född och uppvuxen kring London Bridge, vara hantverkare, se relativt livsfarlig ut och hålla på West Ham, såsom hantverkaren igår. Det går ihop så pass mycket att det andas lite för mycket Amerikansk Hollywoodskildring av engelskt huliganliv med Sagan om Ringen-stjärna i huvudrollen. Men ibland kanske det är på det sättet.
"Helst långt från London, Australien eller så vore perfekt", utrycker han sin drömbostad innan han i mörkret vandrar iväg mot sin skåpbil och resa ut till sin förort där det är mycket billigare att bo än i tunnelbanezonerna närmast centrum där jag och andra "Londonturister" bor och skapat ett prisläge lite för högt för ett så kallat normalt familjeliv.
"Vill du ha en frukt?", frågar jag.
Släcker och larmar på innan jag går till bussen.
"Vilket fotboll?, Jo just det, det gjorde jag, besviken faktiskt, inte för att jag gillar City, men jag gillar inte Tottenham heller", svarade hantverkaren lite buttert.
"Jag är West Ham", skyndade han sig att tillägga.
Så klart var han West Ham-supporter. Alla hantverkare som kommer till jobbet med olika ärenden tycks vara West Ham och det gäller även sopgubbarna som kommer två gånger om dagen och drar skämt på grötig cockney som jag inte förstår ens till tio procent. Brukar försöka hitta rätt läge att småle lite finurligt och sedan skratta hjärtligt när sopgubbarna brister ut i skratt. Läsa av läget liksom. Att jag håller på Arsenal är extra roligt för dem, för det finns alltid tillfällen att håna Arsenal. Vi vinner aldrig någonting och alla är avundsjuka på hur vackert det är att se oss spela. Avundsjukan ger bränsle till extra mycket Arsenalskämt och även om inte gårdagens hantverkare gav någon dråplig kommentar så hade han ju så oerhört mycket mer på fötterna i vårat fotbollssnack oavsett hur många matcher West Ham förlorar per år. Det går ju liksom inte riktigt ihop att vara inflyttad från Sverige och ropa hej när Arsenal vinner, eller det går i alla fall inte ihop lika mycket som att vara född och uppvuxen kring London Bridge, vara hantverkare, se relativt livsfarlig ut och hålla på West Ham, såsom hantverkaren igår. Det går ihop så pass mycket att det andas lite för mycket Amerikansk Hollywoodskildring av engelskt huliganliv med Sagan om Ringen-stjärna i huvudrollen. Men ibland kanske det är på det sättet.
"Helst långt från London, Australien eller så vore perfekt", utrycker han sin drömbostad innan han i mörkret vandrar iväg mot sin skåpbil och resa ut till sin förort där det är mycket billigare att bo än i tunnelbanezonerna närmast centrum där jag och andra "Londonturister" bor och skapat ett prisläge lite för högt för ett så kallat normalt familjeliv.
"Vill du ha en frukt?", frågar jag.
Släcker och larmar på innan jag går till bussen.