etwo

nils jönsson skriver om vardag, drömmar, samtiden och minnen ur olika synvinklar.

Vidare i Idol

Publicerad 2010-10-02 23:29:15 i Allmänt

Morgonen borjar med att jag kliver pa bussen halvt vaken och omgaende springer in i tre biljettpoliser som har kontroll pa 25:ans dragspelsbuss denna lordagsmorgon. Fumlar(osaker pa om nagra pengar alls finns pa mitt busskort) med kortet och touchar nervost maskinen som till min stora lattnad lyser gront. 50 pund i boter var inte vad jag behovde denna tur i gryningen. Istallet lite skadeglad underhallning resten av resan. Se plankande resenarers finurliga leenden vid ombordstigningen forvandlas till sammanbiten vrede nagra hallplatser senare nar undercover-kontrollanterna smugit upp bakifran och lomsk, plotsligt och ovantat stuckit fram busskortslasaren.  Lite som Idol, man har passerat juryn sjalv och far sitta med en chipspase i soffan och se de andra deltagarna bli fornedrade av Peter Svartling eller vad han den dar skallige elakingen heter. Manga roda blinkningar pa 25:ans buss. Fa passagerare som Svartling gillar och ger tummen upp. Hela vagen genom ostra London slingrar sig dragspels-25:an fram och fa, om ens nagon bryr sig normalt satt om morgnarna om att betala for sin resa. Mina tre senaste resor har myndigheterna dock haft kontroll over bussen. Slut pa anarkin. Mer ordning, mindre ostra London. Vid Aldgate East station kliver en patagligt berusad man ombord och borjar skrika forhallningsorder till resten av bussen. "Tony Blair, var ar Tony Blair?" upprepar karln ett tiotal ganger innan biljettpolisen kastar av honom fran bussen. Innan det sker fragar de om biljett, varpa den berusade mannen bestamt svarar: "Sadant anvander jag aldrig, vem ar du att fraga sadant, ar du min boss? Ar ni Tony Blair team eller?" Sedan kliver han av. Kanner mig plotsligt lite som en Darin eller varfor inte snygg-Erik i kontrast till nar den har karln kliver in pa 25:ans scen och gor bort sig sa fullstandigt. Jag bara drog fram kortet, touch och sa vidare i tavlingen. Darin liksom, in fran ingenstans.
  Sedan kom jag till jobbet, packade jag upp muffins, gick till McDonalds, gjorde ett par lattes och samtalade med ett aldre svenskt par som var pa weekend-semester och berattade att de skulle se Chelsea-Arsenal i VIP-box imorgon. Avundsjuk? Nja.
  Inte sa mycket Darin att packa upp muffins. Lite mer Wassberg liksom.
Avundsjuk pa det aldre svenska paret? Ja!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela