etwo

Det ar alla vader samtidigt i dessa oktober-dagar och gor allt valdigt forvirrande. Varmt som sommar ibland, men samtidigt ett standigt regnhot hangande morkt och obehagligt over Londoninvanarnas huvuden. Troja, jacka eller bada, och ett paraply under armen. Hangsle och livrem, lite det tanket verkar galla som mattstock.
  Arsenal forlorar mo Chelsea som ser sa ruskigt valorganiserade och raka i allt de tar sig for pa planen att man undrar hur nagon ska kunna rubba dem under sasongen. Det ar nagot annat an Barca nar Chelsea spelar ut. Det ar kraft, tyngd och en helt annan planering i bade forsvar och anfallspel. Arsenal gjorde det jattefint forsta halvlek i sondags, men sedan var det som att kraften forsvann fran de roda. Hamnade inte riktigt lika nara i pressen och orkade inte stalla om lika snabbt. Anda forvanade over mitt kara Gunners instats. Trodde vi skulle falla igenom betydlig tidigare an vad som skedde. Kanske att det med en viss Cesc pa planen skulle ha blivit en annan match?
  Att karln saknas ar i alla fall helt klart. Och det ar pa inget satt ett underbetyg till ersattare Jack Wilshere, 18. Han gor sitt jobb bra, men nagon Cesc Fabregas ar han inte. Inte annu i alla fall. Cesc i sin franvaro blir som ex-partnern i det gamla forhallandet som spruckit. Wilshere kommer in, gor sitt basta, hyr film kanske och myser till det med lite te och skorpa, men fallerar nar han inte vet om det ska vara svart eller vitt te, med eller utan socker eller marmelad pa skorpan. Eller bade marmelad och ost. Om det ska vara skorpa alls. Cesc vet alltid nar det ska vara marmelad och nar det ska vara vitt te och det kan inte hans ex-partner lata bli att tanka lite pa nar denne ser Wilshere anstranga sig och gora sitt basta. Far nagot lite franvarande i blicken. Denne kan bara hoppas att Wilshere nagon gang nagonstans kan komma upp i Fabregas standard.
  Samtidigt pa laktaren, skadad och elandig, sitter kanske herr Fabregas sjalv och undrar varfor i hela varlden han inte ar nere i Barcelona och lirar dar. Sa mycket mer flard och glamour kring tillvaron dar. Mer strand och tapas och ett lite mindre hetsigt leverne an i duggregnet. Drar nog overrocken lite tatare kring sig, huttrar i den kylslagna Londoneftermiddagen och tanker att det kanske, kanske loser sig pa nagot satt anda till slut.