etwo

Är uppe alldeles för tidigt för mitt eget bästa, har inget särskillt alls på dagordningen den här söndagen. Lukten av nybakat morgonbröd i köket och frukost framför teven blir välbehövlig verklighetsflykt. Minus 100 grader och strålande sol som sällskap på morgonpromenaden. Allt är bara vitt och is och alla leenden fastnar när de fryser till is och några föräldrar är uppe tidigt med pulkor, motorvärmare och söndagssnoriga barn. Plastiga leksaker och vägsalt, allt andas december.
   Köper båda kvällstidningarna och försöker konsumera dem. Fastnar tidigt. Det tar stopp. De är helgen till ära fyllda av ett lätt centrerat, kladdigt tevebaserat innehåll där Peter Wennman och andra gnälliga, förutsägbara krönikörer får tillåtelse att breda ut sig. De kommer inte med något nytt och de är själva symbolen för den där tron på att allt är så mycket bättre fast det inte alltid är det, som tycks härja i hela landet. Bönder skaffar sig fruar och i reklampauserna ser tittarna till sina uppvärmda källare där tonvis med billigt lådvin från Tyskland står uppbunkrat. Allt är på låtsas på bästa sändningstid. Jag är en nostalgiker som inte tror att Mikael Wiehe blir bättre av att Tomas Ledin kladdar ned hans låtar.
   Ungefär så här gnällig har jag varit hela helgen och gjort mig allmänt odräglig. Det har inte varit roligt att umgås med mig och man kan lugnt säga att jag tagit mer energi från folk än vad jag givit till andra. Konstigt att de står ut med mig, det hade inte jag gjort. Har inte varit förmögen att se på saker som man ska se på dem och på söndagseftermiddagen låser jag in mig en stund för att inte utsöndra mer dålig stämning på internatet. Punktlig söndagsångest och någon i korridoren spelar julmusik från förr. Musik som borde ha förbjudits för länge sedan. Känner mig gnälligare än Peter Wennman och försöker sova middag en stund.