etwo

Ledig måndag utan att riktigt förtjäna det är ingenting jag föredrar men inte heller beklagar mig över. Sitter på fiket jag gillar att sitta på om lediga vardagar. Sköna vibbar fast alla andra gäster har finare datorer och är lite mer vibrerande, mer kreativa och coolare än undertecknad. Som att allt är lite på låtsas innaför ytterdörren, en liten oas och tror att det är vad jag tycker om med det lilla fiket. Sista dagen i februari och dagarna, veckorna och månaderna innan allt ska hända. Imorgon mars och då är vi alla lite närmare den där våren det verkar som att man alltid går runt och väntar på. Det är tiden innan, det som är bakom har jag nästan glömt bort. Kan inte se allt av det riktigt klart eller helt tydligt. Roliga besök väntar, förändringar på gång, en storebror som flyttar in och åker ut på svenska äventyr, en lillebror som har flyt just nu, även han på de svenska vägarna i vår. En kort resa till värmen och en längtan efter något fast att greppa tag i. Något som inte alltid är så himla svårt att definera utan något man vet är på riktigt utan villkor och på låtsas. Från en öppen dörr blåser gatans vindar in och kyler lite, men det har slutat regna kan jag se genom ett par smutsiga fönster och med ett par minuter innan internettiden tar slut trycker jag på sändknappen och går ut på promenad. Det är ännu några timmar innan mörkret faller över staden.