Kent och gröt
Köper några slags små tomatträd på marknaden och är mycket osäker på hur de små liven ska bevattnas. I större krukor känns det som att det kan ta fart och bli till någonting riktigt bra och fint. Sparsamt, återhållsamt och med måtta känns som ledord när det gäller arbetet med vattningen av de här växterna. Häller ut resten av frukostvattnet fördelat på de tre plantorna och tänker att jag väntar till kvällen med en till runda. För säkerhets skull. I en annan kruka står ett hyacintarrangemang och stoltserar, efter två dagar i lägenheten ännu vid liv. Tittar ned på mig uppifrån en hylla på väggen och gör mig lite nervös. Väljer att inte ge dem något vatten alls den här tisdagsmorgonen. Kanske ikväll.
Vaknar tidigt, utvilad och lagar gröt. Tror att det kan vara det nya. Utanför, nere på gatan hänger inga känslor alls från helgen kvar. Kalasens skratt långt tillbaka i tiden. Alla är på språng, på väg, på uppdrag av olika slag. Bestämda, målmedvetna steg ekar mellan husväggarna. Blickarna fastnaglade i asfalten De som inte är på väg har tagit på sig löparskorna och joggar sig lite lätt och ledigt genom morgonen. Lagom andfådda. Känner mig vid åsynen av studenterna, joggarna, cyklisterna och arbetarna väldigt långt ifrån produktiv och kan nästan höra Reinfeld hålla tal inne i mitt huvud. "Arbete ska löna sig". Sedan kommer jag på att jag trots allt ska jobba senare på eftermiddagen och andas ut. Som någon form av lättnad når den tanken mig. Kan slappna av.
Lyssnar på Kent och inmundigar grötfrukost. Typ svenskt.