Langst bak i bussen
Snook satt en gang langst fram i taxin. Den har fredagskvallen sitter jag langst bak i dragspelsbussen pa vag hemmat fran lang dag pa nya jobbet. Motsatsen liksom. Men, staden badar i kvallens neonljus, skimmrar forbi utanfor fonstret och varmer upp januari-hjartat. Staden i fredagsmorker bland det vackraste som finns. Ljusen, manniskors forvantningar, gladjen over tva lediga dagar framfor sig liksom skymtar sa tydligt i ogonen. Innan midnatt och annu for tidigt for besvikelserna, sveken och angestladdad helgproblematik. Annu promenerar manniskor med stolthet, raka ryggar, tider att passa och fredagskanslor i kroppen. Vill stanna tiden bara for en liten stund och bevara intrycken och atmosfaren. Ta pa den. Folja skadespelet kavlas upp framfor mig fran platsen langst bak i bussen. En bit fran scenen, en bit fran skadespelarna och handelsernas centrum den har aftonen.
Stopp vid London Bridge blir hallplats med vy over Tower Bridge som blir Whitechapel och strax efter det, nagra mindre exotiska busshallplatser senare, dags for avstigning for min del. Maten i platspasen fran snabbkopet pa vag att tina upp och den dar lite halvtaskiga doften i trappuppgangen som aldrig riktigt vill forsvinna. Biter sig i alla vader och situationer kvar, sitter pa ens axel och gor sig pamind de tre trapporna upp till dorren som dyker upp som raddningen. En blandning av rengoringsmedel, for starka cigaretter och gammal curry i en doftande valkomst-cocktail.
Fredag hem fran jobbet langst bak i den dar roda dragspelsbussen pa flykt fran kalas, dans, samtal eller glamour och tanker att sadant ar trevligt och bra ibland det ocksa. Varmer en pizza och tittar pa film. Insuper kvalitetsvila och kanner mig aningens gammal och gra men resonerar att det nog inte spelar sa stor roll egentligen.