Hemligt torg
Radion på, vila efter jobbet och en fredagskväll med matlagning och tvättmaskin känns som något nytt. Sol hela dagen, högt upp på har den hängt rund och stor ända till sen eftermiddag och ledsagat genom fredagens bestyr. Långsam skymning. Kunnat se den, solen, genom de stora fönstren på jobbet. Shorts, uppkavlat, svettpärlor och sandaler röd tråd när det gäller dagens vyer genom de där fönstren. Tacksamt tar vi våren till oss, gör den till vår tid på året och vill ingenting förspilla i vår iver. Går nästan, om man kisar i solskenet, att skåda sommaren med sin prakt som väntar på att bli upptäckt och spenderad. Våren blommar ut och det känns som det nästan går för enkelt, som att det är något jag glömt.
Sitter på det lilla hemliga torget i stan där jag alltid har egen bänk, äter smörgåslunch, läser tidningen och har lunchrast. Funderar och minns. Passerar revy gör andra vårar, sommarmånader som varit och en annan tid än den som är just nu. Att jag är en annan nu för att tiden gått. Minns ni bröder den där bryggan vi lekte på som små, flotten vi byggde och alla de där stränderna vi cyklade till? Minns ni sprintloppen, äppelkrigen och promenadäventyren? Skrapsår och gräsfläckar.
Tänker att allt kanske inte skulle behöva vara så väldigt komplicerat hela tiden.
Hörlurarna med nytt svenskt i, prosa och henne vid min sida, i alla fall i tanken, räcker för mig den här fredagsaftonen.