etwo

Vanlig onsdag, kyliga vårvindar och ett regn hSängandes i luften som aldrig föll. Förmiddagsfika i Covent Garden och sedan eftermiddagspass på jobbet, stängning med chefs-Andy. Framtidskonversationer, fotbollsprat och analys av espresson vi serverar. Vardag och en sådan där obehagligt vanlig dag som får mig att bli nervös. Blir rädd att något är fel för att allt går precis som det ska och inte hakar upp sig. Blir lite på min vakt när jag är på ett för gott humör en hel dag. Inte ens den långa kön till biljettautomaten i tunnelbanan på väg hem får mig ur balans. En stund innan köandet till automaten har jag och chefs-Andy pratat framtid. "Är det inte dags att göra något annat för dig snart, börja plugga och sådant?" undrar chefs-Andy och börjar en utläggning om att det är viktigt att bli seriös i något skede av sitt liv. Att det gäller även mig. Berättar för honom att jag är lite rädd för Stockholm och en eventuell flytt dit för studier. Att de stänger karusellerna lite för tidigt och allt det där. Att det är en bedårande vacker storstad men att jag skulle sakna lite av London-pulsen. Tror inte att han förstår vad jag menar.